Alakazam

2012-06-07 – 07.23 – Torsdag

Ja, då var det dags igen. Vad har hänt sen sist? Jag har jobbat. Och jobbat. Och jobbat. Och faktiskt varit mindre och mindre sjuk (yäy för mig!). Jag fick tillslut min lön, men sen har jag haft problem med den igen. Men nu har nog jag och chefen löst det. Vi kom fram till att istället för att flytta runt min timrapport mellan de olika avdelningarna, så ska jag lägga den på ett och samma ställe, i ett fack i personalrummet, och själv lämna in den till chefen i slutet av månaderna.

 

Jag och Kim var och såg Iron Sky i slutet av april. Den var fantastiskt kul. Jag menar, nazister som bor på baksidan av månen, hur bra kan det inte bli? :D Full med humor, klart sevärd ^^ Sen hade mina musikalkonfirmander premiär för sin musikal i början av maj. De var riktigt duktiga. Var lite osäker på om de skulle få ihop det, men det blev riktigt bra i slutändan. En eloge till er! Samtidigt som jag hade fullt upp med musikalen, jobbade Kim på Space Station, Göteborgs studentfestresa. Så när jag var klar med föreställningarna smet jag dit för att umgås lite med folk i min egen ålder :P

 

Den tionde maj gick vi upp tidigt, jag och Kim, för att tvätta och packa och åka iväg till Chalmers, där en buss stod och väntade på att få ta oss till Oskarshamn, där vi inväntade färjan som skulle ta oss över till Gotland. Väl framme i Oskarshamn dök Bäta upp med lite vänner för att hälsa oss välkomna till deras sida av landet.

 

07:49 Nu måste jag till jobbet…

19:52 Ja, varför inte fortsätta tolv timmar senare?

 

Kort och gott, vi hade väldigt trevligt på Gotland. Det kändes skönt att komma tillbaka till Gotland, av flera anledningar. Förra gången jag var där var det för att komma hemifrån efter att Akuma försvann (för snart ett år sedan…), och för att hjälpa Bäta att flytta dit. Första gången jag var där var tillsammans med mitt ex, som jag vid det tillfället fortfarande inte hade fått reda på om vi skulle göra slut eller inte – så nej, inte heller en riktigt trevlig upplevelse. Men nu fick jag äntligen en riktigt, helt igenom positiv upplevelse av en av våra fantastiska öar, och det är jag väldigt glad för :)

 

Strax efter att vi kom hem från Gotland släpptes Diablo III. Jag är själv inget stort fan av Diablo, av den enkla anledningen att jag inte har spelat det särskilt mycket. Däremot vet jag att Kim älskar det, så vi köpte det. Eftersom Kim är upptagen med att jobba och spela så engagerade jag i mig att lära känna folk igen. Det är nästan svårare att lära känna nya människor i staden man kommer tillbaka till, än i en helt ny stad.

 

Men med lite hjälp från Alv har jag börjat lära känna lite nytt folk :) Delvis genom att vi nu är en grupp som har tittat på Game of Thrones en gång i veckan, sen säsong två startade. Delvis är det genom att han tyckte att jag skulle söka till Chalmersspexet Vera som antingen regissör eller författare. Så jag skickade iväg ett mail och ett par dagar senare satt jag och directeuren för spexet och pratade om vad jag skulle kunna tillföra spexet. Efter ytterligare några dagar fick jag beskedet att de ville ha med mig som en av deras två regissörer ^__^ I söndags fick jag träffa de flesta som ska vara med i årets spex, och igår hade vi vårt första produktionsmöte. Det känns jätteläskigt, men jag tror nog att det ska gå bra :)

 

Förutom det så har jag och Linnéa skaffat oss gymkort. Vi bestämde redan i höstas, tror jag, att vi skulle försöka träna ihop i sommar. Så nu har vi tagit första steget. Ja, vi tränade också, i samma veva som vi köpte gymkorten. En och en halv timme på trapp- och gå-maskiner, kändes som en bra början. Nästa steg blir att prova det testosteronluktande rummet med alla styrkeattiraljer :P Fast på söndag blir det zumba ^^

 

 

Från en av mina geocaching-promenader i området ^_^

 

Dessutom har jag börjat lite mer aktivare att geocacha. Vanligtvis själv, men det händer att jag letar med Alv eller någon annan som jag råkar umgås med för tillfället. Det har till och med gått så långt att jag har introducerat konceptet för mina kollegor och vi kom fram till att vi ska göra det med barnen på jobbet ^^ Så idag har jag suttit och ritat skattkartor och nästa vecka blir det till att göra själva skatten (cachen) och lite annat pill runt omkring (typ meddela föräldrar vad som händer), men det ska nog gå bra. Och blir det inte av nästa vecka så kan man alltid skjuta på det :)

20:24 Imorgon ska jag träffa mina gamla barn, från förra terminen. Och gå på bio ^_^

2012-04-17 – 16.49 – Tisdag

Oj, nu var det ett tag sedan jag bloggade senast. Vad har hänt sedan sist? Well, jag provade att göra min egen hårgelé av linfrö, kamomillte och lite ingefära. Det luktar fantastiskt och mitt hår känns som… lammull! Det enda problemet är att det blir trassligt så fruktansvärt fort att jag nästan inte orkar borsta håret längre. Vilket man i och för sig inte ”ska” göra om man vill ha riktigt fina lockar, vilket jag vill, men jag vill inte heller att mitt hår blir en enda stor dreadlock. Menmen, det är sånt som löser sig. Huvudsaken är att mitt hår mår bra ^__^

 

Jag hade räknat med att få en maffig lön i slutet av mars. Eller ja, kanske inte så jättemaffig, eftersom jag var ganska sjuk i både februari och mars, men jag hade ändå räknat med att få lite mer än vanligt. Istället blev det inte ens en tiondel av vad jag hade trott. Av någon anledning hade inte en av mina två timrapporter lämnats in till lönekontoret, så jag fick bara pengar för de enda få timmar som stod uppskrivna på den ena. Den andra var överfull med timmar. Så jag har jagat runt både chefer och löneadministratörer och sheisse för att komma åt var problemet egentligen har legat. Så, igår, när timrapporterna för mars skulle lämnas in och godkännas, hittade de den rapporten som saknades från februari, bara för att upptäcka att det saknades en från mars också o____O;;; Jag sprang runt i hela huset och kollade på alla avdelningarna för att försöka hitta den, men utan framgång. Så tillslut fick jag sätta mig med almanackan och en ny rapport och fylla i alla dagar och timmar som saknades. Så nu lär jag få ganska mycket pengar. Hoppas jag. Det är inte så kul att leva på Kims pengar…

 

Läskig fullmåne över Hvitfeldtskas södra byggnad

 

Anywho. Strax efter jag skrev det förra inlägget lades en av serierna jag kollar på ner; animen Bleach. Den startade femte oktober 2004, så det var väl på tiden att lägga ner efter 366 avsnitt. Problemet är bara att de var väldigt duktiga på att dra ut på strider hit och dit, men när det äntligen är dags för serien att sluta så gör de det väldigt hattigt. Liksom ”hej, vi har sysslat i det är i åtta år, men nu tog visst alla pengar slut… örhm… gör det bästa av situationen!” o_O Man kan ju dock hoppas att det kanske kommer en uppföljare, eftersom slutet lämnade VÄLDIGT många trådar hängande och det var ett VÄLDIGT öppet slut. Nu blir det väl till att följa någon annan långkörare… :P

 

Ungefär samtidigt som jag började kolla på Bleach lite mer aktivt skaffade jag mig också min allra första telefon med abonnemang. En Nokia 5320 Xpress Music med Tele2 Kompis. Den har nu sett sina sista dagar i min ficka. Inte för att den inte längre fungerar, men jag började bli lite trött på att den stängde av och satte på sig själv i tid och otid, öppnade kameran trots att tangentlåset var på osv… Det var helt enkelt dags att byta upp sig. Eller bort sig. Eller något sådant. Jag började fråga runt bland mina vänner och familj vad de har och har haft för (o)smarta telefoner och kom tillslut fram till att jag inte ville ha någon iFån, utan en android av slaget Samsung eller HTC. Så släpptes HTC One X bara någon dag innan jag seriöst började titta på erbjudanden och abonnemang. Så det blev en sån. Fastän jag inte hade någon aning om varför. Men det kändes bra. Och den är bra, bortsett från att den måste laddas typ hela tiden (men det verkar vara så för alla telefoner numera) och de förbenade smssmileysarna som inte går att stängas av >__<;; Så jag har slutat använda mig av de vanliga smileytecknena för att slippa se dem själv…

 

Bara någon timme efter att jag införskaffade telefonen öppnade GothCon XXXVI sina portar, så jag och Kim begav oss till Hvitfeldtskas lokaler för att checka in. Trots att det inte blev så många arrangemang spelade för mig i år, så var det ett mycket trevligt och socialt konvent. Hade hoppats på att få prova Airsoft i år igen, men de hade tydligen för dåligt med folk, så de ställde in sitt arr. Arret jag deltog i var dock riktigt häftigt. Det var ett spelledarlöst rollspelscenario, Voodoonätter, som handlade om ett antal människor i New Orleans på 60-70-talet och en massa mystifika händelser. Varje spelare fick varsitt häfte med instruktioner och karaktärer. Varje uppslag var en ny karaktär (eller återkommande) och instruktionerna berättade vad varje scen skulle handla om, ens karaktärs mål med scenen och vad som avgjorde när scenen tog slut. Det blev mer improvisationsteater än rollspel, vilket var fantastiskt roligt! Dessutom medföljde en spelningslista man kunde ha på i bakgrunden, med en specifik sång för varje scen. Riktigt awesome! Jag ser verkligen fram emot att spela fler sådana scenarion ^__^

 

Långt inlägg blir långt. Jag köpte mig äntligen ett Ricochet Robot, samt ett Dominion och ett Dominion Intrigue (som är en fristående expansion). Och ändå lyckades jag inte göra av med lika mycket pengar som jag brukar o_O Eller så kändes det som så i alla fall :P Kan ha berott på att jag efter att konventet var slut var med i slutstädet och fick tillbaka min anmälningsavgift. Och en MASSA LOOT! :D Fick en finig tröja, en picnicfrysbag, tacos och restaurangbesök samt två hönökakor, två limpor, en massa yoggi, två klasar bananer, en chipspåse och typ femton kilo godis ^__^ Dessutom hade jag sjukt roligt med killarna som jag städade med. Vi nördade rejält och kom fram till att min städkaraktär är en Leroy Jenkins. Men jag fick skills i att ha städat farliga ytor (rummet där Magic-spelarna höll till) och typ +4 i att moppa. Idag byggde jag vidare lite på min karaktär och fick några fler xp, erf (haha, båda förkortningarna betyder erfarenhetspoäng XD) och skillpoints i damma, dammsuga och skura. Plus att jag (min karaktär) ligger säkerligen på +5 i lucky looting. För några veckor sedan hittade jag en jättekäck liten barnstol i återvinningsrummet och idag hittade jag ett fantastiskt bord. Nu ska vi bara hitta lite lampor och en säng också :D

 

 

Stolsloot och knaskatt ^__^

 

Och som grädde på körsbäret på moset på laxen ska jag också meddela att jag i helgen åkte på Tjällossningen, en studenfestresa i Örebro. Jag visste att jag saknade staden, men jag anade inte hur mycket jag hade saknat alla människorna. Dock mådde jag inte så bra under lördagen, så jag träffade inte alla jag hade velat träffa, men jag fick träffa en hel del av dem ändå :)

 

Tack till alla härliga människor som gjort de här senaste veckorna helt fantastiska! ^___^

17:36 Lill-Babs, det är ju typ Sveriges Lady Gaga!

2012-03-20 – 21.50 – Tisdag

Nu har det gått ungefär två månader sedan jag började med balsammetoden. Resultatet? Well, mitt hår känns mycket trevligare och har fått lite liv igen. Vad är balsammetoden undrar du kanske? Det handlar helt enkelt om att skippa schampo, som i de allra flesta fall innehåller en massa silikoner, sulfater och alkoholer som är skadliga för håret. De kanske får håret att se bra ut en stund, men under ytan så mår håret inte bra. Balsam däremot är mindre påfrestande för håret och fungerar faktiskt att göra rent håret med, samtidigt som det är vårdande. Det är dock inte alla balsam som funkar heller, det är lite av en djungel att hitta rätt bland alla ingredienser och do’s and don’t’s.

 

En vecka med balsammetoden

 

Jag vet inte riktigt hur det började, men på något vänster hittade jag sidan lockig.se som är ett forum för folk som skippar schampo. Det tog mig nästan ett år innan jag bestämde mig för att ge mig i kast med att lära mig skillnader på balsam och balsam. Och nej, jag är inte ett dugg fullärd än. Två månader kan knappt avvisa hur bra balsammetoden, om det balsam jag hittills har kört på, funkar för mig. Först och främst skrev jag ut en lista på ett gäng olika balsam, de ämnen man bör undvika samt en lista på slutschampon. Man behöver nämligen också ha ett sista schampo, som innehåller vissa ämnen, för att tvätta ut alla de dåliga ämnena som gör att håret mår kasst, innan man börjar tvätta med balsam. Därefter gick jag till affären och stod en lång stund och letade bland alla olika produkter och märken efter de som fanns på listan. Tillslut hittade jag både ett slutschampo och ett balsam som inte kostade skjortan och gick nöjt hem.

Arton dagar

 

När det vankades dusch tvättade jag för säkerhetsskull med slutschampot två gånger, för att vara säker på att alla skadliga ämnen åkt ut. Sen tvättade jag med balsamet, både i hårbottnen och i hårlängderna. Och den där sista punkten har jag alltså sedan dess upprepat varje gång jag behövt tvätta håret. Förr kunde jag behöva tvätta håret två-tre gånger i veckan. Nu räcker det med en till två gånger. Ibland varierar jag med att klämma i lite balsam i topparna innan jag kliver ur duschen också. Och innan jag gör det sköljer jag håret med kallt, kallt vatten, vilket sägs ska vara bra för håret. Jag har också slutat använda frottéhanddukar för håret, eftersom de kan göra att håret blir frissigt och flygigt. Istället använder jag en mikrofiberturban som jag fick av Linnéa (ser ut som en strut typ, som har en liten snodd i spetsen som går att fästa runt en knapp i motsatta änden av den, vilket gör att det blir en effektivare turban som sitter fast än när man snurrar en handduk runt skalpen) och vanliga kökshanddukar. Och så ”ploppar” jag håret. Dvs, istället för att frissa till håret och snurra runt det, så låter jag det falla i sina naturliga lockar i turbanen (som jag håller i, eller ligger platt någonstans, typ på toalocket) innan jag stänger ihop den och låter håret torka i den en stund, tills jag inte orkar ha den på mig mer och resten får lufttorka.

 

Två månader, på ett ungefär

 

Häromdagen kom jag fram till att jag borde undersöka vad för stylingprodukter som rekommenderas när man kör balsammetoden. Sen funderade jag på om jag skulle ta och införskaffa mig ett nytt balsam att använda för hårbottentvätt (sk. tvättbalsam), eftersom det jag kört på hittills är mer av ett vårdande balsam. Så när jag och Kim ändå gick till affären för att handla lite middagsmat så passade jag på att ta med mig min lista över (långt ifrån alla) godkända produkter (som jag uppdaterade lite innan). Medan Kim letade mat letade jag hårgelé. Jag kan ju faktiskt erkänna att han blev klar före mig :P Men jag känner mig ändå nöjd med mina inköp.

 

Öhm. Ja, det här blev ett lite random inlägg. Jag lär väl återkomma igen om hur det går :) I övrigt firade jag och Kim sex år i söndags. Vi firade med att jag hade (har fortfarande) halsfluss, så jag fick inga pussar, trots att Kim var glad över sin present (The Legend of Zelda – Skyward Sword). Min present ska jag få till helgen. Nu ska jag fortsätta jobba på att bli frisk, så jag kan börja jobba igen. Läkaren tyckte att jag skulle ta en dag extra bara för att vara på den säkra sidan när jag kommer tillbaka till jobbet.

22:46 Nu går Kim och lägger sig. Och jag är inte långt efter...

2012-02-26 – 21.12 – Söndag

Jisses, vad tråkig min vecka har varit. Jag har seriöst inte gjort någonting. Eller jo, jag har hostat så jag trott att lungorna skulle hoppa ut ur munnen på mig. Och irriterat mig på att jag har lock för båda öronen som inte vill ge med sig. Eller så är de vaxproppar som inte vill spolas bort, för det har jag också försökt med. Det känns bara som om det gör saken värre. Och eftersom det är i båda öronen hör jag typ ingenting och kan inte heller skölja båda öronen samtidigt. Det har dessutom satt sig på mitt balanssinne, så jag känner mig lätt yr större delen av tiden. Kändes helt fantastiskt när jag vaknade vid tretiden häromnatten av att jag inte förstod vad som hände, hostade som en dåre och fick munnen full av slem. Så när jag skulle springa ut i köket vinglade jag omkring som om jag var riktigt full. Väldigt otäck känsla. Om det inte går över, eller ens blir lite bättre i natt, så går jag till läkaren imorgon och ser vad dom har att säga, både om öronen och hostan >_<;

 

Ja, just det ja, igår höll jag i min allra första, professionella föreläsning. Det var jättepirrigt! Blev uppringd för ett par veckor sedan av en vän som arbetar med unga ledare och undrade om jag kunde tänka mig att prata inför dessa unga ledare om att prata inför folk. Först blev jag ställd och tänkte ”oj, kan jag verkligen göra det här?” sen tänkte jag ”ja, det kan jag, jag är ju faktiskt utbildad till just sånt här!” :D Så jag har förberett mig lite smått sedan dess, och nu under veckan har jag planerat en hel del. Dock var fredagen ändå nervig. Skulle min planering verkligen räcka till 90 minuter? Hur många skulle deltagarna vara? Vilken ålderskategori? Kommer de ställa frågor, vad gör jag om de inte ställer några frågor? Men när jag väl åkte iväg kände jag mig rätt säker på min sak. Och väldigt glad över att Kim gav mig en spark i baken :)

 

Helt ärligt gick det väldigt bra, om jag får säga det själv. De var fler än jag hade väntat mig, men i och för sig hade jag inte fått någon siffra på hur många de skulle vara, så att jag gissade på tio och fick runt tjugo kändes ändå ganska bra. De ställde inga frågor, vilket gjorde att jag frågade mig själv om de verkligen lyssnade och om de fattade vad jag babblade på om. Men de tittade på mig och de flesta hade en intresserad min, så jag får väl hoppas att de tyckte det var något sånär intressant :P Det var några där som jag träffat tidigare, och enligt dem var det en bra föreläsning, så det får väl stå för hela gruppen :P Och min planering räckte ganska precis till 90 minuter :D Älskar att jag har förmågan att improvisera och kasta runt i min planering ^_^ Kom till och med på en massa saker under tiden som jag pratade som jag inte alls hade tänkt ta upp, men som i stunden var viktiga att berätta.

21:45 Nä, nu snurrar det för mycket. God natt!

2012-02-22 – 09.33 – Onsdag

Hej, gissa vad? Ja, jag är sjuk igen. Har varit febrig i en vecka, efter några dagar kom hosta och slem och ont i kroppen. Okej, jag har väl själv inte gjort allt för att bli frisk, men jag tycker det borde räcka nu. Har jag inte varit tillräckligt sjuk för nästkommande femton åren? Eller femtio.

 

Anywho, sen förra inlägget har jag jobbat och jobbat och åkt till Nollåttaland en sväng. Fick nämligen en helt fantastisk födelsedagspresent av Lisa, Hannes och Kim; en Rammsteinbiljett! :D Så jag har peppat inför fredagen den sjuttonde februari hur länge som helst ^__^ Och det var så lätt värt det! Jag och Lisa bokade våra tågbiljetter för några veckor sedan och kom fram till att det skulle vara både billigare och roligare att åka upp på torsdagen och stanna till måndagen. Då skulle man slippa stressa mellan centralstationer och glober, och man skulle dessutom ha tid att gå på stan och träffa folk som av någon underlig anledning bestämt sig för att bosätta sig i Nollåttaland. Så sagt och gjort, jag packade min väska under onsdagskvällen, för att lätt kunna hämta den efter jobbet. Men när jag vaknade på tidigt på torsdagsmorgonen hade jag feber. Kanske inte ett av mina bästa val jag har gjort, men jag kände att jag hellre stannade hemma till dess jag behövde åka in för att ta tåget, än att åka och jobba och må sämre.

 

När timmarna runnit iväg och jag sovit lite till tog jag mitt pick och pack, sa ”hej då” till mina små kräk och åkte in till stan. Under tiden hade Lisa varit på biblioteket åt mig för att hitta A Storm of Swords, bok tre i serien A Song of Ice and Fire av George R. R. Martin, eftersom jag var på sluttampen av A Clash of Kings (bok två :P). Vi möttes upp inne i Nordstan, gick till Hemköp och provianterade lite, sen gick vi till Centralstationen där vi träffade på Susan, som jag inte sett sen Lisa tog studenten för tre år sedan. Tåget gick runt halv nio. När vi hade satt oss på våra platser (eller ja, vi bytte massor med plats med de andra resenärerna för att få sitta som vi ville) kände jag en liten känsla komma krypande, en känsla av ”vad sjutton ska jag göra i Stockholm?!”. Jag döpte den känslan till Mongobongo-Bengt :D Mongobongo-Bengt var väldigt duktig på att underhålla mig i alla fall, sen får Lisa stå för vad hon tyckte :P Det blev en hel del back-talk till utroparna, i stil med ”du kan va en Nästa Skövde!” och ”du kan va en varm mat finns i bistron!”.

 

Väl framme i Stockholm blev vi varmt mottagna av Jesper, som tydligen ändå inte hade något bättre för sig än att hjälpa två vilsna västkustskor (haha) att hitta rätt på den väldigt förvirrande centralstationen de har däruppe i Nollåttaland. Först hjälpte han Lisa att köpa rätt sorts färdbevis och sen pekade han ut hur jag skulle nästla mig före en lång kö av människor som liksom jag också åkte på remsor (gah). Eller, kön såg inte ut som en kö, den liksom hade delat sig på mitten, och det var ingen som sa att jag trängde mig före, så jag skuttade glatt förbi ^^; Sen visade Jesper hur lätt det är att gå fel när man tänker på sig själv i första hand – han gick till sitt tågs plattform först, innan vi kom på att vårt tåg inte gick där :P Efter ett tag kom pendeln (ja, orka skriva tunnelbanetåget >_<;) och vi påbörjade den sista etappen innan vi var framme. Mongobongo-Bengt hade väldigt roligt här också, eftersom tåget åkte förbi några ställen med väldigt suspekta namn :P Klockan var runt ett på natten när vi väl var framme hos Lisas kusin som lovat att vi kunde sova hos honom under vår vistelse. Det kändes gött.

 

Fredagen började lite halvsegt. Jag var fortfarande febrig och hade börjat hosta och fått ont i halsen, men det var inget ett litet piller kunde motverka. Efter en liten frukost av ägg och varma mackor åkte vi in till Nollåttastaden för att utforska dess erbjudande. Minns ärligt talat inte vad vi hittade på, men jag vet att jag och Idun hade bestämt att vi skulle ses i Globen City vid fyra för att äta ihop. Det blev sushi, som kanske inte var den godaste jag har ätit, men inte heller den värsta. Just det, nu minns jag :D Vi gick omkring i Gamla Stan innan och turistade oss. Vi passade också på att gå in i SF Bokhandelns butik och jag försökte återigen förklara vad som är så roligt med att spela spel för Lisa :P Anywho, efter sushibesöket traskade vi omkring lite, osäkra på om vi skulle ställa oss i kön för insläppet redan vid femtiden, när konserten inte skulle börja förrän vid halv åtta. I och med att vädret var så kallt så höll vi oss inomhus. Vi hade dock väldigt kul åt att besöka gratistoaletten. Eller, Mongobongo-Bengt hade roligt, min mage höll inte med (jag skyller på Läkerol). Efter ett tag ringde både André och Hannes så vi mötte upp med dem (plus Andrés tjej) innan vi vandrade mot Globens insida.

 

Kön som vi hade stått i i några minuter hade hunnit växa sig jättelång och helt försvinna till dess att vi beslöt oss för att gå in. Vi hängde av oss ytterkläder och gick för att inta våra ståplatser. Fast sen insåg vi att det var ett tag tills förbandet, Deathstars, skulle gå på, så vi satte oss vid sidan av istället. Vi satt under hela Deathstars också för den delen. De var inte de värsta jag har hört (inget kan slå Mastodon i sämstighet) men långt ifrån det bästa. Sångaren såg ut som en femtonåring, försökte sjunga med en basröst han inte hade och växlade mellan det och att skrika som en stucken gris. Men det absolut roligaste var att han mitt från ingenstans kunde klämma ur sig ett ”stockholm” (ja, utan versaler) eller ett ”skrik”. Vid något tillfälle försökte han göra publiken uppmärksam på att Rammstein stod och tittade på och att vi skulle skrika för att värma upp dem, men det gick sådär halvhjärtat det med. Det var rätt skönt när de gick av.

 

En kvart-halvtimme senare släcktes ljusen igen och en stor brygga sänktes ner över publiken. Därefter riktades strålkastarna ut mot läktarna där sex galna tyskar vandrade ner, hållandes en fackla, en svensk flagga och Rammsteins egen flagga. De vandrade genom publiken, till en liten scen i mitten av publikhavet, som åkte upp en bit så att de kunde gå över bryggan till den stora scenen. Det var episkt! Titta själva!

Vi stod ganska långt fram på vänsterkanten så all pyroteknik kändes som om de försökte sig på någon väldigt het hårborttagningsmetod :P Men det var så häftigt! Efter introlåten Sonne körde de Wollt ihr das Bett in Flammen sehen, vilken jag verkligen inte trodde att jag skulle få höra live! :D Sen kom Keine lust, som jag önskat att få se, Sehnsucht, Asche zu Asche, Feuer frei!, helt fantastiskt massa eld, Mutter, Mein Teil, då Till försökte äta upp Flake, också väldigt häftigt att se live :D Därefter kom Du riechst so gut, Links 2 3 4 och jag och Lisa stampade på som bara den med vänster näve i luften ^^ Sen var det dags för alla mainstreamfansens favoritlåt Du hast, så då passade vi på att vila oss lite och dansa fuldans. Sen kom min absoluta favorit från den senaste skivan; Haifisch. Dock var det inte så många som verkade ha hört den, så jag var väl typ ensam om att hoppa omkring och vara lycklig då. Sen bytte de om och vandrade tillbaka ut över bryggan igen för att köra Bück dich, Mann gegen Mann och Ohne dich på den lilla scenen. Både Bück dich och Mann gegen Mann trodde jag verkligen inte att jag skulle få se, så jag blev ännu gladare när de drog igång dem :D Efter det gick de tillbaka till den stora scenen igen och brände på ännu mer pyroteknik till Mein Herz brennt och bombarderade Globen med konfetti under Amerika. Sen försökte Till få igång publiken under Ich will (eftersom den kräver att publiken sjunger tillbaka) men jag tror inte att folk fattade >_<; Så han gick och bytte om (efter låten) och satte på sig ett par gigantiska vingar som vecklades ut och, naturligtvis, sköt eld under Engel. Sen var det dags för finalen. Framför oss hade det hela tiden stått en kanonliknande sak övertäckt, och nu avtäcktes den. Visst var det en kanon, men målad som ett manligt könsorgan. Och vilken låt skulle inte passa bättre än Pussy. Under låten satte sig Till på kanonen som åkte runt scenkanten och sköt ut skum över halva publiken :D Den svalkan var välbehövd! :D Jag läste någon fånig recension i Aftonbladet av någon tönt som inte vet vad han pratade om när han skrev att de bästa låtarna var Ich will och Du hast. ManbahNEI! Alltihopa var så awesome! Kan knappt bärga mig tills jag får se dem igen! :D :D :D :D

Okej, efter konserten gick vi upp till Andrés hotellrum som låg precis bredvid, där vi stannade en stund och pratade av oss innan vi åkte hem till våra sängar. Lördagen började segt, mycket huvudvärk och feber, men ändå lite adrenalin och eufori kvar från fredagens bravader. Återigen åkte vi in till Nollåttastan för att undersöka dess utbud. Senare på kvällen mötte vi upp med Hannes och en kompis till honom och Lisa. Vi tittade på Melostruntpestifalen och blev väl lika förvirrade och arga som alla andra på twitter och ansiktsbok över att Björn Ranelid gick direkt till final. Seriöst, förstår inte vad den snubben höll på med…

 

Söndagen var lite lugnare än de föregående dagarna, men vi åkte liktväl in till stan igen för att träffa två av Lisas gamla gymnasiekompisar som visade oss till ett mysigt litet café, Sturekatten. Framför oss i kön för att beställa stod två dryga nollåttor som på släpig stockholmska analyserade Ranelids framförande och tyckte att det var intressant och nytänkande att recitera en text, för ”det var ju ingen annan som hade gjort så, klart att man går vidare då”. ManbahNEII!! Det heter väl MELODIfestivalen, inte RECITATIONSfestivalen? Eller? Har jag missat något? Efter att ha gått runt och kollat på fula reakläder ett tag så åkte vi till Medborgarplatsen och mötte upp Hannes som var hungrig. Medan han och Lisa mumsade på lite smått och gott försökte jag förstå mig på Lisas iFåne för att eventuellt hitta någon geocach i närheten som jag skulle kunna logga. Till mitt förtret var hemsidan kompatibel med Safari till 100% och när de väl hade ätit klart var klockan dags att åka hem och Mongobongo-Bengt irriterad. Men stället vi var på var nice och bartendern riktigt trevlig. Hemma hos Lisas kusin vankades det spagetti och köttfärssås och två små kusinbarn som i alla fall jag inte hade träffat förut :) Söta var de i alla fall.

 

På måndagsmorgonen vaknade jag av feber och hosta, men jag lyckades ta mig upp i alla fall. Vi packade i ordning det sista, låste, slängde nyckeln genom brevinkastet och åkte in till centralstationen där vi mötte upp min gamla klasskompis Rebecka. Efter att ha slängt in våra väskor i ett skåp visade hon vägen till ett mysigt café, Vetekatten, där vi åt frunch (i alla fall jag, Lisa hade redan ätit innan vi åkte). Efter en timme eller så sa vi adjö till Rebbi och vandrade ut på stan igen. Vi försökte hitta en affär som var stängd under söndagen när vi hade tänkt gå dit, men det gick inte så bra. Tillslut blev jag väldigt stressad av att vi bara gick fram och tillbaka (vi gick in i andra affärer också) och klockan började närma sig hemfärd. Stressen gick inte särskilt bra ihop med feber, halsont och förmågan att få andnöd. Men vi hann till och med köpa lite chai latte på Espresso house innan vi hämtade ut våra väskor och irrade runt på centralstationen som yra höns innan vi fattade vart vi skulle. Hundra olika skyltar pekade åt hundrafemtiofjorton olika håll. Men vi hann, med tio minuters marginal. Våra platser var längst bak i tåget i sista vagnen, lite småkul sådär. Hade vi tänkt efter lite hade vi kunnat sätta oss någon helt annanstans, eftersom det var ett direkttåg som inte gjorde några uppehåll och det var långt ifrån fullsatt. Men samtidigt var det lite skönt att sitta för sig själv (vi hade inte fått platser bredvid varandra här heller) och läsa och ta det lugnt.

 

Överlag var det en väldigt trevlig resa, inte alls så hemsk som jag trodde att den skulle bli. Och Mongobongo-Bengt räddade många tråkiga stunder, i alla fall för mig :P Och som sagt, nästa gång Rammstein är i närheten, då är jag där. Och förhoppningsvis mycket friskare än vad jag är nu :P

12:23 Nu ska jag nog sova en stund till… eller äta något… o.O

2012-02-08 – 10.58 – Onsdag

Idag är det min syster Ninas sjuttonde födelsedag. Och det passar ju bra att inleda med att säga grattis till henne, eftersom det jag har tänkt skriva om handlar om henne, till viss del. Jag har nämligen fått hjälpa henne vid flera tillfällen med sina skoluppgifter. Det är inte det att hon är dum eller inte förstår, utan att hon inte förstår lärarnas instruktioner. Till en början var det matte vi behövde gå igenom, men sen visade det sig att det även var andra ämnen hon inte riktigt hängde med i. Och allt för att lärarna tror att det räcker med att säga ”det står i boken hur ni ska göra”. Min reaktion är ”Va? Ursäkta?”.

 

Visst, det kanske står i boken hur man ska göra. Hur man räknar ut ekvationer eller hur man skriver ett referat. Men hur blir det för de elever som inte vet vad en ekvation eller ett referat är? Då hjälper det inte att ”det står i boken hur man ska göra”. Eller för den delen hur blir det för de elever som undrar ”vad ska det vara bra för?”. Just den där sista frågan hade jag också problem med. Att förstå en ekvation och ett referat och vad det är för något, det sa sig väldigt fort för mig. Men det var inte intressant. Det intressanta var att veta varför jag skulle veta vad det var, vad jag skulle använda det till, vad det är bra för.

 

Men det verkar många lärare idag inte bry sig om. När jag var ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning, ”praktik” – motsatsen till HFU; högskoleförlagd utbildning, ”teori”) fick jag vara med på några mattelektioner på en skola. Eller, det var inte så mycket en lektion, tyckte jag, det var snarare en bunt ungdomar (i sjuan) som satt vid varsin bänk och såg ut som frågetecken, medan läraren stod vid tavlan i fem minuter och sa vilka uppgifter de skulle göra, för att sedan försvinna. Sedan fick jag, som egentligen inte skulle göra annat än att sitta och observera läraren, gå runt och försöka hjälpa eleverna att förstå uppgifterna. Ja, min observation av den lektionen blev ju ganska klar i hur man inte ska göra.

 

Jag tänkte igenom hur mina mattelärare hade gjort; om en elev hade haft ett problem, hade hen självklart hjälpt eleven. Om två elever hade haft samma problem, hade hen hjälpt båda två. Men om det rört sig om tre eller fler elever, hade matteläraren snabbt dragit slutsatsen att det antagligen var fler elever som hade samma problem. Då var det dags för en ny genomgång. En repetition, helt enkelt. Och varje nytt avsnitt i matteboken inleddes med en genomgång, för att alla skulle hänga med. Men under mina veckor ute på VFU fick jag inte vara med om en enda genomgång i matte. Det kändes rätt skrämmande.

 

Hur ska eleverna förstå, om inte lärarna ger sig hän att förklara? När jag gick i sjuan och åttan hade jag en mattelärare som var helt fantastisk. Han kunde förklara, han kunde berätta, han kunde engagera och få oss elever att förstå och vilja lära oss. Sen när jag började nian fick vi två nya mattelärare, och plötsligt sjönk mitt betyg i matte från MVG till G. Inte för att jag inte ville förstå eller för att det var svårt. Det var för att lärarna inte kunde förklara, berätta eller engagera mig. De kunde inte svara på frågan ”varför”. ”Varför ska jag veta att X upphöjt till två är lika med Y genom Z? Vad ska det vara bra för?”

 

Och sen kan man ju fråga sig hur lärarna ska orka förklara för eleverna, när en storsatsning på matte, ett mångmiljonbelopp, gick till skolor som redan har goda resultat i matte och inte till de skolor som verkligen behövde dessa pengar. Jag är inte utbildad mattelärare, men ändå är det jag som får sitta och hjälpa min syster med sina ekvationer för att hon ska klara skolan. I våras, då jag fortfarande bodde i Örebro, fick vi sitta och ha videokonversationer på Skype flera gånger och ha genomgångar i matte för att hon skulle klara nians slutprov i matte, för att slippa gå IV på gymnasiet, utan kunna börja på sitt program direkt. Så ska det inte vara.

 

Pratade dessutom med en granne häromdagen. Hen har ingen möjlighet att hjälpa sina barn på samma sätt som jag kan hjälpa mina syskon, eftersom hen inte har läst den sortens matte som det undervisas i idag i skolorna. Ska henoms barn då hamna mellan stolarna, om de har oturen att hamna på en skola som inte har fått ta del av den där storsatsningen? Eller ska de hoppas på att få en engagerad lärare som ändå orkar förklara, berätta, engagera och få eleverna att förstå frågorna ”varför?” och ”vad ska det vara bra för?”.

11:30 Jag vet inte riktigt vad jag ville komma fram till…

2012-01-23 – 17.45 – Måndag

Jag har ångest. Ångest över vad som ska hända den här terminen. Ångest över att jag har sagt upp/avbeställt/eller vad det nu heter/tagit bort mitt bostadsbidrag, eftersom jag och Kim numera bor ihop och därför får en högre inkomst än vad vi får ha för att få lov att vara bostadsbidragstagare. Ångest över att jag har försökt få tag i skatteverket under en ganska lång tid nu, utan resultat, för att få reda på om det dras rätt skatt eller inte (jag har liksom verkligen ingen lust att få restskatt i år :(). Ångest över att det är kallt ute, men ändå ingen snö. Ångest över att jag har gått upp i vikt (men jag har minskat i midjemått, men det hjälper ändå inte att dämpa ångesten). Ångest över att jag inte kan prata med någon just nu om det här med att jag har ångest. Ångest över att jag inte fick något jobb förra veckan. Ångest över att klockan är fem i halv nio och jag har inte fått något jobberbjudande än. Ångest över att jag inte har sparat undan tillräckligt med pengar. Ångest över att åka till Stockholm i februari. Ångest över att jag har en fin lägenhet, men den är inte tillräckligt fin för den har inget ordentligt kök eller en balkong. Ångest över att eventuellt flytta ifrån den fina lägenheten bara för att få ett kök och en balkong. Ångest över att jag fortfarande inte har tagit tag i och skrivit klart mina uppgifter jag har kvar från ÖrU. Ångest över att jag inte fattar varför studera.nu har blivit uppdelad i studera.nu och antagning.se. Ångest. Det känns som om livet håller på att ta slut. Ångest för att jag fyller 25 om drygt nio månader. Ångest över att jag fortfarande inte är ”färdigutbildad”. Ångest över att jag har ångest.

2012-01-02 – 18.14 – Måndag

Så var det dags för ett nytt år. Tvåtusenelva var inte mycket att hänga i granen, känner jag. En lång jobbig transportsträcka till nästa utmaning. Ändock är transportsträckor nästan de jobbigaste utmaningarna, eftersom de bara går och går utan att komma fram till något. Typ.

 

Jag blev teaterpedagog, dvs. jag kan ta ut min examen (vilket skall göras inom kort). Jag flyttade från fina Örebro till härliga Göteborg. Jag fick äntligen bo ihop med min katt igen, även om det bara var för en kort stund :( Men jag blev också kattägare på nytt. Jag blev antagen till teaterlärarprogrammet på GU – dock vet jag fortfarande inte om och när och vad jag ska plugga. Jag hoppade mellan en massa jobb och projekt (okej, inte en massa, men några i alla fall). Genom de jobben och projekten blev jag på nytt påmind om varför jag har valt att bli pedagog (slash lärare) och inte försäljare eller något annat tråkigt, typ forskare eller varvsarbetare :P Ja, jag blev ju faktiskt sambo också.

 

*Handla och äta mat (Kim lagar)*

 

I år ska jag inte hålla mig med några nyårslöften. De senaste åren har det varit att gå ner i vikt och träna och allt sånt där, typ, hälsosamt. Men i år struntar jag i löftena, eftersom jag ändå inte kan hålla dem. Istället ska jag ha nyårs-mål-att-sträva-mot. Så där pedagogiskt och bra :D

 

–        Spendera mindre tid vid datorn och tvn

–        Läsa mer

–        Bli bättre på att motionera

–        Äta mer hälsosamt

–        Umgås mer med folk

–        Lära mig spela gitarr

–        Fortsätta med japanskan och bli klar med steg tre

–        Skriva klart min uppsats

–        Skriva om mitt kapitel till teaterboken

–        Spara ihop pengar till att resa för

–        Inreda min lägenhet på ett sätt som jag trivs med

–        Bli en friare människa (vad det nu innebär :D)

 

Förutom det, så ser jag fram emot tre saker under året som följer:

–        Rammstein i Stockholm i februari

–        Kim och jag fyller och firar 50 år

–        … ha! Det skulle ni bra gärna vilja veta va?!

–        Hur det blir med min utbildning (och så väntar alla med spänning om när jag ska lära mig räkna :P)

20:25 Ouif uyff!

Ja, en uppdatering för önskelistan;

Jag önskar mig te i alla dess former, löste och påste, grönt, svart och rött. Vad som helst som luktar gott. (Gärna INTE Earl Grey för det har jag nog av ändå :P). Om du hittar Lakriste gjort på lakritsrot älskar jag dig lite mer. Och den som kommer med Psycho Lemon är lätt bästaste i världen :D

Nu ska jag äta frukost och fundera på om jag kommer få jobba idag eller inte (var förkyld och febrig hela förra veckan... igen...).

2011-12-03 – 18.53 – Torsdag

(Ang. rubriken; Kim menar att det är november till dess den första snön faller :P) Årets önskelista blir väl en fortsättning på det jag önskade mig till min födelsedag, med några ändringar, så jag gör en uppdatering;

 

Presentkort på Ikea, H&M, Kappahl, Lindex, Bokia – typ varhelst det kan vara bra att ha ett presentkort :P

- Verktygslåda

- Spel av alla dess slag (kortspel, brädspel, rollspel, tv-spel osv.)

- Piercingsmycken (helst hela ringar, både silvriga och svarta, och vad det gäller tjocklek så använder jag främst 1,6mm, 3mm, 4-5mm och 8-10mm)

- Strykjärn

- Strykbräda (eller som jag ett tag sa ”strykjärnsbräda” :p)

- Elvisp

- kalsonger (jag föredrar killkalsonger, storlek M/L med lutning mot M)

- Bidrag till en resa till Japan

- Massage av en professionell massör

- Kattleksaker :) (om man vill får man gärna ge dem till Gollum direkt istället för till mig)

- George R. R. Martins serie A Song of Ice And Fire

- J. K. Rowlings serie Harry Potter (inbunden, på engelska, vuxenutgåvan [dvs. den som har mörkare motiv på framsidan, för den är snyggast :P] har redan Deathly Hollows)

- Dessa böcker av Robert Jordans Knivarnas väg, Järnets tid, Vinterns hjärta, De nio månarnas dotter, Dunklets korsväg, De dödas stad, Tar Valons Fånge, Fällan, The Gathering Storm, Towers of Midnight, A Memory of Light, The World of Robert Jordan's the Wheel of Time, New Spring

- Astrid Lindgrens böcker (förutom Ronja Rövardotter och Mio min Mio, gärna de med röda ryggar)

 

- Teaterlitteratur (eller för den som vill, så kan man få bjuda mig på en teaterföreställning ^^ Typ Påklädaren och Bibeln på Stadsteatern, West Side Story på GöteborgsOperan, Kung Lear med 1 2 3 Schtunk på Lorensbergsteatern eller Processen på Backateatern)

* pjäser och texter av Dario Fo

* pjäser och texter av Molière

* pjäser och texter av Shakespeare

* pjäser och texter av Brecht

* Ferenc Kemecsi – Skådespelarens skapande process enligt Stanislavskijmetoden

* Kurt Aspelin – Teaterarbete: texter för teori och praxis

* Staffan Göthe – Lysande Eländen

* Charles Marowitz – Directing the Action

* Viveka Rasmusson & Bodil Erberth – Undervisa i pedagogiskt drama

* Katrin Byréus – Du har huvudrollen i ditt liv

* Världsdramatik 1-4

* Kent Sjöström – Skådespelare i handling

* Anita Grünbaum – DRACON i skolan. Drama, konflikthantering och medling

* Karin Helander – Barndramatik och barndomsdiskurser

* Lars Kleberg – Teatern som handling: sovjetisk avantgarde-estetik 1917-27

* Red Peter Thomson and Glendyr Sacks – The Cambridge Companion to Brecht

* Richard Bark – Dramat i din föreställning: från Aischylos till Weiss

* Peter Brook – The empty space: a book about the theatre

* Viola Spolin – Theatre games for rehearsal. A director’s Handbook

* Ulf Sandström & Björn Asplind – Grundläggande ljusteknik

* Grimas sminkbok

* Krukmakaren i Delfi: om konsten att marknadsföra kultur: en handbok

19:10 I don’t feel my conscious, I’m unconscious!

2011-11-24 – 22.04 – Torsdag

Torsdagar är och har alltid varit den av veckans dagar jag har tyckt minst om. I grundskolan hade vi bara en massa tråkiga ämnen på torsdagar. Den ligger inte mitt i veckan, inte i början och inte direkt i slutet heller. Det är en sådan där dag man bara önskade inte existerade. Den här torsdagen har inte varit något undantag. Det började med att Kim kom hem någon gång runt ettiden och väckte mig. Inte hans fel, direkt, eftersom jag valde att vakna till när jag kunnat fortsätta sova (dessutom hade katten kissat på mattan, och jag orkade inte gå upp ur sängen, så jag bad Kim ta hand om det). Samtidigt kom jag ihåg att jag ställt in väckarklockan fel, så jag ändrade alarmet. När jag sedan vaknade nästa gång var klockan sex. Jag hade försovit mig, antagligen på grund av att jag råkat stänga av alarmet när ändrade tiden. Lyckas ändå hinna någorlunda i tid till jobbet. Eller ja, först skulle jag bli irriterad på en drös ungar som klev på bussen strax innan jag skulle hoppa av. Jag hade sett fram emot att hela resan skulle vara tyst.

 

Väl inne på jobbet kände jag mig lite malplacerad, då de under gårdagen bestämt sig för att möblera och måla om på den ena avdelningen, så vi fick äta frukost på den andra. Det kändes ovant och jag visste inte riktigt var jag hörde hemma. Sen dök det upp en vikarie till, och för mig känns det inte riktigt okej att lämna över ansvar på mig när jag bara är vikarie, men det är lugnt så länge jag vet att det finns ordinarie personal i närheten. Men är det bara jag och en vikarie till, då blir jag nervös. Blev tillsagd när jag inte riktigt visste vad jag skulle göra, och fick en tillrättavisning kring något som jag mer eller mindre dagligen har gjort sen jag började där. Liksom, om jag inte får eller ska göra så, varför sa ni inte till från början?

 

Usch, det värsta var ändå när jag skulle flytta in min stol så att en tjej kunde komma förbi och sätta sig bredvid mig när vi skulle äta. Utrymmet mellan stolen och väggen bakom är inte det största, så självklart lyckades jag sätta ner stolen på hennes fot. Usch, jag har nog aldrig varit med om någon som kunnat uttrycka så mycket smärta utan att göra mycket ljud från sig.

 

Som vanligt var bussen sen, så jag missade mitt byte på Frölunda Torg. Valde att ta spårvagnen istället, och tänkte att jag kunde sova på den till ändhållplats. But nooo, när den precis skulle köra in mot Gamlestans hållplats bestämde föraren sig för att låta oss hoppa av där, eftersom han skulle vidare till Bellevue, inte Angered. När jag väl var hemma, typ en och en halv timme efter att jag slutade, kollade jag mitt lönebesked och insåg att jag räknat hyfsat rätt. Och sådant är ju alltid kul. Dock fattas det en och en halv timmes inkomst. Inte mycket kanske ni tycker, fast jo, det är mycket. För en som jobbar på timmar är det mycket. Minst 45 nudelpaket. Eller tre och en halv öl på Rockbaren. Eller ett halvt månadskort. Det är rätt mycket.

 

Sen såg jag att jag hade fått ett mail också. Från Biljettkontrollen. Hade fått ett brev från Västtrafik häromdagen. Jag hatar att öppna sådana brev. För jag vet vad som kommer stå på andra sidan. ”Haha, du är ju dum i huvudet som tror att du har något att säga till om, varsågod att betala!”. Den här gången tog det mig bara två tre timmar att öppna mailet dock. Vanligtvis kan det ta upp till två tre veckor. Men surt ändå. Jag tycker Västtrafik/Biljettkontrollen, eller vilka man nu ska vända sig till, lite har missat poängen. Om jag inte kan komma i tid till jobbet, hur tror de då att jag ska kunna betala en bot på 1200kr, när deras automater dessutom inte fungerar för att aktivera kortet? Nej, Västtragik, skärpning.

 

Hm, vad mer? Nä, nu tror jag att den här torsdagen ska få bjuda på något bra, dvs. en god natts sömn, förhoppningsvis. Jo, en sak till. Jag vet inte när jag börjar imorgon… antingen är det åtta, eller nio. I mina anteckningar står det nio, men i almanackan har jag skrivit åtta. Jag hoppas nästan på åtta, för då slutar jag fyra och har antagligen lite energi för att åka och handla med… men vi får se. Ja, en sista grej; min rygg, mina axlar och skuldror gör fruktansvärt ont efter att jag tränade häromdagen. Plus att min tumme från dag till dag får för sig att leka, hm, knäpp…

 

22:40 Thursday, bloody Thursday…

2011-10-31 – 22.42 – Måndag

Sista oktober för det här året då. Sitter hemma hos faderskapet och är barnvakt. Eller ja, jag har nog barnvaktat klart för idag. Ska sova över här och få sova lite längre än vanligt, eftersom jag vet att jag kommer jobba på samma ställe hela den här veckan ^_^ Och ett par dagar nästa vecka också. Ska ta och skriva ut mitt CV och studieintyg också, och se om inte chefen där vill ha mig lite mer permanent – mina kollegor verkar ju vilja ha mig i alla fall ^_^

 

Har dock pratat med faderskapet, och vi lyckades komma åt så jag kan se min lönespecifikation och uppenbarligen har det inte dragits någon skatt på min lön, så min fantastiska lön var visst inte så fantastisk (men ändå bättre än jag hade hoppats på). Vilket är märkligt, då jag aldrig behövt lämna preliminär skattesedel förut. Men ja, det är väl något jag får klura ut. Sånt där som man ”bara ska veta” uppenbarligen, så fort man blir vuxen. När man nu blir det. Jag ska lämna preliminär sedel på att aldrig lämna barnasinnet ifrån mig i alla fall. Jag lär behöva det :P

 

I lördags var det nypremiär för något som legat och dammat i min garderob i några år. Eller ja, den har legat nerpackad i en låda för att sedan förflyttas till min garderob när jag flyttade i somras. Jag hade nästan hoppats på att den skulle vara lite maläten, men den hade klarat sig väldigt bra. Och den aprikosa färgen satt kvar den med. Det var nämligen så att Kim frågade mig om jag ville följa med på Beerfest. Ja, tänkte jag, det kunde väl vara roligt. Sen, efter att han betalat för oss båda, kläckte han ur sig att jag skulle behöva tävla i hans lag. Va, tänkte jag, hur tänkte du nu? O.o

 

Men det gick bra ändå. Jag har aldrig sett filmen Beerfest och jag har aldrig tyckt det har varit särskilt kul att tävla i att dricka öl. Men jag hade en fruktansvärt trevlig lördag, även om vi inte vann. Fick prata med en massa härliga studenter, en massa kramar och kärlek från höger och vänster. Och korv. Sen trodde jag att jag hade tappat min telefon och fick lite panik över det. Men sen hittade jag den ändå. Den hade hamnat mellan byxbenet på mina jeans och byxbenet på overallen. Typ. Vi kan säga att den hade hamnat i skon, för enkelhetens skull. Som tur är har jag en karl som vet hur han ska trösta mig. Jag tror jag ska ge honom blommor och choklad ;P

 

22:56 Nu orkar jag inte skriva mer, för min vänstra handled gör fortfarande ont…