What once was

2011-10-01 – 20.33 – Lördag

Jag har gått igenom lite bilder. Från de senastre tre åren. Jag vet att jag har fått en hel del kommentarer av folk och de har undrat om jag gått ner i vikt och så. Det är ett ämne som jag egentligen tycker är väldigt känsligt. Jag pratar gärna om det, jag kan säga hur mycket jag har gått ner, men jag håller gärna siffran för mig själv. Men jag trivs ändå i min kropp just nu. Det gjorde jag inte för tre-fyra år sedan. Då kände jag mig stor, pluffsig, fet och tjock och äcklig. Jag mådde dåligt av att se mig själv i spegeln och jag hade inte den psykiska styrkan för att göra något åt det. Sen förra året började jag träna tillsammans med några vänner på Örebro Universitets Idrottsförening. Det kändes riktigt bra, eftersom anledningen till att jag började träna var för att jag vill att min kropp ska bli hälsosam, inte för att bli smal som en sticka. So, lets do a little recap;

 

a) b)  c)  d)

 

Om vi tittar på bild a). Det är december 2008. Jag har haft den där formen i något år. Något som jag delvis skyller på mina p-piller, eftersom jag gick upp en hel del när jag började med dem. Dels så skyller jag på Wendelsbergs folkhögskola. Jag mådde inte bra under tiden jag gick där, och trots att jag ville bli av med några kilo hade jag inte vare sig den fysiska eller psykiska orken att börja träna, eller ens röra på mig. En period som jag inte är så stolt över. Då bilden togs hade jag visserligen flyttat till Örebro och börjat gå till och från skolan mer eller mindre dagligen, men jag tog inte prommenaderna på allvar.

 

Bild b) är tagen i oktober 2009. Här har jag bytt piller och plötsligt känner jag att mitt självförtroende har fått en riktig boost. Ett år i Örebro gjorde underverk för både kropp och själ. Okej, kanske inte så mycket, men jag trivs i min kropp igen och bryr mig inte så mycket. Mina gamla hjärnspöken gör inte besök lika ofta längre, vilket jag är väldigt glad för. Jag cyklar och promenerar till skolan så ofta vädret tillåter. Ska jag vara helt ärlig har jag lagt på mig några kilo till, men det gör mig inget.

 

I augusti 2010 togs bild c). Jag läste 45 högskolepoäng, var fadder för de nya nollorna, rollspelade minst en gång i veckan, började träna minst två dagar i veckan och umgicks med folk. Jag var hemma i princip bara när jag sov. Jag fattar inte riktigt hur jag orkade med, men det gick ändå. Redan första veckan kände jag av träningen. Det kändes bra i kropp och själ. Och jag upptäckte att jag faktiskt hade bättre kondition och koordinationsförmåga än vad jag tidigare trott. Att dessutom bli kär i boxning igen kändes bra. En gång i högstadiet fick vi prova på andra sporter än fotboll och innebandy, vilket jag tyckte var väldigt kul. Vi fick prova både boxning och amerikansk football. (Det bästa med footballen var att jag var den enda tjejen som provade på det, OCH var bättre än många av killarna!) Så när jag såg att ÖUSF erbjöd både zumba, afrikansk dans och boxning m.m. blev jag väldigt glad och provade på så mycket jag orkade. Och vikten rasade av mig!

 

För bara några månader sedan, i juli 2011, togs bild d). Jag tränar inte lika frekvent som jag gjorde för ett år sedan, eftersom jag nu har jobb att gå till, vilket gör att träningen får hamna i andra rummet. Men när jag inte är sjuk eller har supermycket att göra, försöker jag ändå se till att skaka rumpan ett par gånger i veckan. Skaffade mig de där zumba-dans-videorna som de gör reklam för på tv och jag tycker faktiskt att det funkar. Vikten är inte så viktig (höhö), men när man tittar på mina mått känner jag mig mycket positiv. Bara en sådan sak att jag tappat minst 10 cm i midjan sedan jag började träna är riktigt härligt. Jag kan äntligen ha på mig byxor som varit för små i flera år! Jag vågar dessutom prova kläder som jag aldrig annars skulle haft tanke på att ens ta i. Jag kanske inte har pengarna för att köpa dem (och helt frankly, jag behöver rensa ut min garderob innan jag börjar köpa nytt), men det är för en gångs skull roligt att gå i klädaffärer.

 

Som slutkläm kan jag berätta att jag tappat mer än 10kg sedan jag började träna på allvar. Men som sagt, det är inte vikten som är problemet. Det är psyket och hälsan som jag arbetar på. Sen får vi se när jag kommer ner till min idealvikt :)

22:10 Nu ska jag återgå till tvätten.

 


Kommentarer
Postat av: mamma

Härligt att läsa ditt inlägg, Ida! Go girlpower go!

2011-10-02 @ 09:08:06
Postat av: Eriiza

Grattis till din viktminskning, och jag förstår att själva siffran är svår att dela med sig av.

Det är ju så galet lätt att stirra sig blind på den, istället för att se skillnaden i bilder. =/

2011-10-15 @ 18:32:44
URL: http://eriiza.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0