Alakazam

I tisdags kom Lösnummer, Örebrostudenternas egen tidning, och intervjuade Oda-gruppen. Oda - Saatans Kvinna!! är vad jag kommer att vara upptagen med de närmaste veckorna. Typ sex veckor. Sen lite speltid, så säg sju. I mitten av mars beräknar jag med att få lite ledig tid igen. Oda är från början en monolog skriven av Dag Norgård. Vi har arbetat om den till dialogform. Själva storyn handlar om Oda och hennes försök att vara både kvinna, mor, älskarinna och människa på samma gång. Detta sätter dock käppar i hjulet för hennes män som hon älskar, hennes barn och familj, och samhället runt omkring henne. Framförallt omgivningen tycks ha svårt med en stark kvinna. Pjäsen är skriven för typ 20 år sedan, och utspelar sig runt 1890-talet, och ändå är den lika aktuell idag.

Sex veckor kvar. Fast då är det dags för VFU igen. Då blir det förhoppningsvis på någon av gymnasieskolorna här. Teaterlinjen, om någon sådan finns kvar. Jag börjar bli lite osäker. Men det hade kunnat vara lite intressant att vara på en kulturskola också. Vi får se.

Jag vill bjuda in folk att komma och se Oda. Den är verkligen jättebra. Och det säger jag inte bara för att jag är partisk och ska spela i den. Men vi vill verkligen nå ut med den. Till skillnad från många andra föreställningar jag har varit medverkande i, så har den här faktiskt ett, för mig, riktigt värde. Eller nej, nu ljög jag så hästarna skenade. Men det här är första pjäsen som på riktigt känns professionell. Jag inte bara skådespelar, hela gruppen ser gemensamt till att vi har pengar för det här genom bidrag, vi köper in kostym, fixar mask, ljud, ljus, scenografi, regi. Allt utan nästan någon som helst hjälp från högre ort. Visst finns Jens där och hjälper oss, och utan Leif och kansliet skulle vi inte ha några pengar alls. Men ändå. Det är vi som sköter reptider och bokar lokaler och allt sånt därs. Det är precis (nästan) som på riktigt.

David och Goliat - farisé/kördeltagare
Den barmhärtige samariten - den slagne mannen
Julevangeliet - en av fårahedarna
En knackning för livet - häxa
Happy End - mobbare
Omärkta kvinnor/Obemärkta kvinnor - doktorns älskarinna
Den Kaukasiska kritcirkeln - berättaren
Session - alternativt freak
Gammal kärlek rostar aldrig/Tanter och troll - troll
Sårskorpor - K
Julkalendern på Musikhögskolan - Jan I. Tor
Oda - Saatans kvinna!! - kom och undersök saken själv ;)

2010-01-06 – 12.22 – Onsdag
Japp, så var man fast i Herrljunga då. Och det snöar och snöar och snöar och snöar. Det var längesen jag såg så mycket snö på den här sidan Sverige. När jag åkte ner till Göteborg för nästan tre veckor sen så var det grönt på den här sidan. I Örebro däremot var det snöigt. Eller, det kanske var efter Vårgårda som snön plötsligt försvann och det var gröna ängar som syntes… men det var nästan en gradvis minskning av snötäcket till en viss gräns, när det helt plötsligt försvann helt.

Jag har en ny dator. Och lite mindre än en timme kvar på batteriet. Jag skulle visserligen kunna ta upp den gamla datorn och se ifall jag kan hålla igång den i en halvtimme eller så… men det känns bara onödigt. Vi har varit fast i över en timme. Från början lät det som om det var något fel på perrongen, att vi inte fick köra in för fort eller något sådant, men det visade sig sen att det var fel på loket. Så för en stund sedan skickade de ett hjälplok från Göteborg. Får väl se när det kommer fram… Men det lär ju bli ersättning på det här :D Det roliga var att strulet började redan innan tåget åkte från stationen. Pappa köpte biljetterna åt mig redan i oktober, så mycket kan ju hända på de månaderna som går. Men när jag och Kim klev på vagn 13 för att hitta min plats, 24, så blev det lite klurigt. För där fanns plats 21, 22, 23, 25, 26 osv. Ingen 24 alltså. Så jag frågade vad jag skulle göra, eftersom det uppenbarligen blivit något fel någonstans. (Faktum är att det blev fel redan när jag skulle hämta ut biljetterna i Örebro, för tre veckor sen - biljettmaskinen var trasig, så bläcket fanns inte där det skulle. Jag gick till den snälle SJ-gubben i SJ-affären bredvid biljettmaskinen, och han hjälpte mig att skriva ut nya biljetter - som gick att åka på :P). Jag frågade vart ag skulle sitta, och de tittade på mig och Kim och frågade om båda två skulle åka, men vi svarade beskedligt att bara en av oss skulle det. Så jag fick en härlig uppgradering till första plats i vagn elva. Det vill säga första klass :D

Nu märks det att det börjar bli kallt på tåget. Kvinnan som satt mitt emot mig under början av resan flyttade sig för en stund sedan. Hon tyckte det var för kallt. Först hade hon byltat på sig allt och haft sig. Men jag har liksom suttit lite i lä, så kylan har inte bekommit mig förrän nu. Nu skulle jag däremot behöva de där avklippta fingervantarna som jag lånade ut till Kim för tre timmar sedan. Sheisse, det har redan gått tre timmar sedan vi satt på Centralstationen. Jag skulle vara framme snart. Typ om tio minuter (12.48) skulle jag varit framme. Det är lite svårt när det minst är två timmars restid kvar till Örebro. För att återgå till bekymret med värme; av någon anledning så har tåget ingen elektricitet längre. Ganska märkligt ändå, eller? Så vi har ingen värme och inte ens möjlighet att gå och köpa något i kiosken här på tåget, eftersom kassaapparaten behöver el för att kunna öppnas. It’s THE LAME!

Men jag är glad över min nya dator - han heter Torsten (för att det är en Toshiba och dessutom matchar det Torulf, min externa hårddisk :P) . Den gamla (som inte har något namn) hade inte hållit sig så här bra ens när den var ny. Det är dock synd att jag inte hann ladda batteriet bättre innan jag åkte hemifrån mamma. Jag försökte göra en överföring mellan den gamla datorn och Torsten hemma hos Kim, men det gick inte bra, eftersom den gamla överhettas så jäkla lätt (då fläkten är paj på den). Så jag provade hemma hos morsan istället. Det gick inte så mycket bättre där heller. Datorn dog visserligen inte, men deras nätverk är ganska segt. Hos Kim stod det att det skulle ta mellan 7-11 timmar. Hos mamma stod det istället 7-11 dagar. Lite skillnad. Lite.
Är dock inte helt säker på om jag tycker om Windows 7. Visst, det känns snyggare och lite mer avlägset från de gamla versionerna, men jag är ändå konservativ av mig. Dessutom sitter Delete-tangenten på fel ställe. Jag vill ha den bredvid piltangenterna, men där har jag en ctrl-knapp istället. Stört irriterande.

12:48 Nu sparar jag. För säkerhetsskull. Jag vet ju inte vad som händer. Jag kanske dör :P

14:42 Tåget började rulla igen för en timme sedan ungefär. Så jag kommer antagligen vara hemma om en och en halv timme, inklusive bussresa och sånt hem. Annars blir jag tokig. Det är ju söndag idag, trettondedagen. Men batteriet visar att jag har en timme kvar att skriva på. Fast det tänker jag inte göra. Jag hoppas att jag blir klar med överföringarna och mina uppgifter snart. Det blir problem annars >_<;; 14:44

18:13 Så, då var man hemkommen då… Efter nio timmar på resande fot. NIO!! Jäkla sheisse-bajs säger jag bara. Åkte hemifrån en timme innan tåget skulle gå, dvs. vi hade en halvtimme ungefär på oss att ta oss från 50bussens hållplats vid Brunnsparken, till spår 4 på Centralstationen. Sen kan ni ju läsa om vad som står ovan om ni glömt hur de nästkommande fyra-fem timmarna spenderades. När vi väl hade kommit fram till Halsberg, då de hade lovat att inte göra några stopp innan Halsberg och sedan köra raka vägen, förbi Kumla, Örebro, Arboga, Västerås, till Stockholm. Problemet är ju att man kan ju också köra via Katrineholm från Halsberg. Och det bestämde Banverket att tåget skulle göra när vi kommit och stannat till i Halsberg. Så det var bara till att bylta på sig kläder och gå ut i kylan för att gå till hållplatsen för ersättningsfordon. Göttans bananer. Fly-förbannat kallt och inte bara en buss skulle behöva köra, utan säkerligen två-tre - eftersom folk är dumma och läser inte på skyltar utan går dit de själva tycker att ersättningsbussen skulle gå. Jag hade i alla fall turen att hamna på den första bussen, innan två-tre ungdomsbandylag kom glidandes. Bussen var framme i Örebro tio över fyra.
Det är trettondedagen idag. Det är en helgdag. En röd dag. Räknas som en söndag. Bussen var framme tio över fyra. Då åkte bussen jag skulle åkt med (eller nej, den buss jag skulle åkt med gick typ tio över ett). Här i Örebro är det nämligen så att bussarna går när de själva känner för det, och gärna inte oftare än en gång i timmen. Är det oftare än så, blir det förseningar och problem och jag vetesjutton vad som händer. Dessutom har de köpt in nya bussar som inte funkar. Det är ju smart, eller hur?

Istället för att vara hemma, sound and safe, runt, säg halv två-kvart i två, så kom jag hem tio över fem. Inte okej SJ. Inte okej Länstrafiken.
18:23 Jag har i alla fall ätit frukost idag. Och nudlar nu när jag kom hem…

2010-01-02 – 14.44 – Lördag

Så, då var det nytt år igen. Och ett till decennium har man lyckats överleva. Det är fantastiskt faktiskt. Hur man orkar liksom.

Julen har varit skön. Trevlig och inte så våldsamt flängig som den varit de senaste tre åren. Men den har inte bringat särskilt mycket julstämning, tycker inte jag. Jag är lite besviken. Ingen julstämning. Varför ska man då fira jul, liksom? >_<

 

Det nya året firades på en parmiddag vid Wieselgrensplatsen. Mycket lugnt och skönt det med. Men inte heller någon nyårsstämning över det hela. Kan bero på att jag inte klädde upp mig heller. Men maten var god och sällskapet trevligt. Även om det ibland var lite väl högljutt. Man behöver ju liksom inte skrika när det inte finns något att överrösta, eller?

 

Idag ska vi eventuellt gå och bowla, jag, Kim och några andra. Om folk hör av sig vill säga. Annars blir det nog en till dag med att bara sitta inne. Och egentligen borde jag spendera de timmarna på att sitta inne och skriva. Jag har ju trots allt två läxor till den 8:e. Så de borde nog bli gjorda snart. Annars blir det panik :P Imorgon ska vi städa Kims rum. Sen den dagen jag först var hemma hos honom fram tills nu har hans rum bara blivit skräpigare och skräpigare. Det senaste året har gått till på så vis att varje gång jag varit på besök har han fått städa och göra i ordning. Ändå blir det inte mindre grejer, det blir mer. Tomflaskor och snusburkar och jag vet inte vad. O_o Vart kommer sakerna ifrån liksom? Men nu ska det bli ett slut på det här och vi ska städa ut varenda liten pinal som inte ska användas, saker ska slängas och det ska bli ett rum igen, och inte ett skrotupplag. Ni som såg mitt rum när jag bodde hemma hos mamma kanske tyckte att jag hade det stökigt. Ja, det kan jag hålla med om, att det var stökigt. Men det är ingenting i jämförelse med det här. Jag kunde i alla fall slänga undan allt in i garderoben eller liknande och ha en tom golvyta :P Värre är det för Kim.

 

På måndag ska vi hem till pappa och äta middag. Och kolla på min eventuellt nya laptop. Den här jag har nu är visserligen bra, men den håller på att gå sönder. Det har ramlat av en bit vid gångjärnen, det är glapp i laddsladden, tassarna har lossnat och fläkten vill inte starta. Det roliga med fläkten är att jag har en knapp som man måste trycka på för att fläkten ska gå igång. Trycker man inte på den så dör datorn ännu fortare än när man trycker på den – trots att resultatet är detsamma; ingen fläkt. Så den dör, när den blir överhettad. Och det finns egentligen inget sätt för den att inte bli överhettad heller. För håller jag den i vertikalt läge för att den ska få kalluft under, så dör den av att den hamnar i vertikalt läge. Jag tror saker och ting har lossnat inuti också, som ramlar på fel plats om man gör så >_<; Men den nya datorn var lite småfräsig. Den skulle jag inte tveka två gånger på. Eller jo, jag har tvekat en hel del. Men om den här datorn dör så har jag ingenting att skriva mina arbeten på. Och ska man skriva en B-uppsats till, och nästa år även skriva en C-uppsats, så har jag hellre en dator för mycket än ingen alls.

14:57 Men nu får det bli fruskost.