Alakazam

2010-12-31 – 02.46 – Fredag

Hihi, det har varit ytterligare en lat dag idag. Fast vi lyckades ta oss ner till stan och inhandla förnödigheter inför morgondagen. Sen har jag suttit/legat och spelat Spore, efter att jag tittat klart på sjätte Star Wars-filmen. Tanken var att vi skulle ha ett maraton och se alla på en gång, men efter de första tre på en och samma kväll blev det lite långtråkigt. Men nu har jag hela sagan så gott som i ett och samma minnessvep, vilket är trevligt, för nu vet jag att jag har sett dem allihop :D

Imorgon blir det firande med Bäta och folk, men vilket folk, det får vi se då. Ska öva hela dagen på att göra frisyren jag har tänkt mig också. Hårsprayen kanske jagar iväg den franska horden O.o

Day 28 – Something that you miss
Min katt, när jag inte är hos honom. Min Kim, när jag inte är hos honom. Min familj, mina vänner och allt sånt där trams. Klockan är sent och ni får inget vettigt svar från mig idag :P

02:50 Gott nytt år!

2010-12-29 – 23.05 – Onsdag

Det sitter ett gäng franska bagutter ute i köket.. de började tidigt i morse, och håller tydligen på än. De verkar rätt trevliga, men man fattar nada när de sitter och typ ”baguette byrå garage!” och jag och Kim bah ”Wololo??” o__O

Vi har varit ute i Hällesåker idag och firat jul en sista gång. Det var väldans trevligt, vi fick massor av god julmat och fina paket. Framförallt Kim fick en massa som han behövde, vitlökspress, durkslag, 5½l kastrull, knivvässare, äggdelare, mer film och mat :D Själv fick jag en (till) Hemlösas Almanacka 2011, ett tomt kuvert och en liten nyckelringsbildvisare ^^ Kuvertet skulle egentligen vara en väckarklocka, men den kommer senare :P

Mitt ansikte är så skevt o_O

Day 27 – Your favourite place
Mitt favoritställe… Precis som så många andra svar jag har gett er under den här utmaningen är det svårt att välja ett svar. Jag har så många. Jag älskar att vara där Kim är. Jag älskar att vara där Akuma är. Jag älskar att vara i min säng. Jag älskar att stå på scen, bakom scen, framför scenen… Kort sagt gillar jag platser där det finns folk jag tycker om, och som tycker om mig.

23:22 Fleur de bleu!

2010-12-28 – 11.37 – Tisdag

Mm, nej, inget blev skrivet igår. Då var jag upptagen med att gå runt på stan och försöka hjälpa Kim att byta två par byxor som han fått i julklapp. Och så köpte jag äntligen ett nitbälte, för pengarna jag fick av Victor att köpa skor för (fast det var ju redan ordnat så :P). När vi sen kom hem till Kim gjorde vi lite mat och tittade på film – och det var anledningen till att jag inte skrev något igår. Jag kan nu stolt (:P) meddela att jag äntligen är medveten om att jag har sett Star Wars episod ett, två och tre. Episod fyra, fem och sex vet jag att jag har sett, men dem ska vi se ikväll, så jag får ordning i huvudet på hur storyn ”egentligen” går. Alla andra gånger jag har försökt titta på Star Wars har jag alltid propsat på att se dem i ordningen de kom ut, dvs. fyra-fem-sex-ett-två-tre, men det har också lett till att jag somnat och inte riktigt hängt med på om ett-två-tre varit enskilda filmer eller samma :P Och eftersom jag tror att dagen idag kommer vara ganska lat, så;

Day 26 – Your fears
Oh, svår fråga… Jag har klaustrofobi ibland, särskilt om jag tar på mig trånga kläder, som liksom smiter åt runt kroppen och som man inte vet om man kommer kunna ta sig ut ur. Eller om jag blir ofrivilligt instängd i ett trångt utrymme, fast det funkar också om jag själv stänger in mig trångt :P Sen har jag några sådana där småsaker, som att hjärnan ibland spelar mig spratt och gör att jag tillfälligt kan bli rädd för att hålla vassa och/eller spetsiga saker. Häftstift och nålar får jag ofta för mig ska sprätta till och hamna i någons öga. Och eftersom jag skär mig så ofta på knivar blir det lätt att jag ser framför mig hur jag skär upp hela handen när jag bara ska flytta på en kniv, från diskstället till dess rätta plats exempelvis.

Ika Nord och ett skelett

Men den största rädslan är att bli lämnad ensam. Att inte ha någon i hela världen, vare sig som vän, familj eller partner. Jag är livrädd för att en dag vakna upp och inse att jag inte har någon alls att ty mig till. Jag är mer rädd för (den ofrivilliga) ensamheten, än jag någonsin har varit för trånga utrymmen, knivar, dansande skelett och utomjordingar som ska ta över världen…

11:50 Vill inte vara ensam!

2010-12-26 – 23.27 – Söndag

Åh, i natt gosade jag med Akuma och två täcken :D min katt är nog den sötaste lilla saken som finns, faktiskt. Satte på honom ett rosa sidenband runt halsen, och han har gått runt med det hela dagen :) Söt som en liten pillifnurp var han ^__^

Idag har det varit lite annandagsfirande hos faderskapet. Ibland är det rätt kul med stor familj, man får fira jul så många gånger. Samma sak när man har en partner som har skilda föräldrar, som ska firas med också. Hela jullovet går åt till att flänga runt. Då är det tur att i alla fall jag har de flesta av mina i närheten av varandra. Men ibland hade jag nästan önskat att jag vore hindu eller tillhöra någon annan religion som inte firar jul, så man hade kunnat spendera det där så kallade jullovet (eller nu på högskolenivå heter det väl något i stil med tid för egenstudier) med att vara ”ledig”, i alla fall så pass att man kunnat kasta snöbollar och sånt. Nu är jag i alla fall tillbaka hos Kim. Det var en kort men intensiv liten vistelse i Frölunda.

Day 25 – A first
En första… ja, då kan jag väl berätta om den första gången jag sa jag älskar dig till Kim. Vi hade väl varit tillsammans i några, två-tre, månader. Vi var hemma hos min mamma, han hade sovit över, och jag låg och tittade på honom när han snarkade. Det var då jag insåg att det här var mer än någon liten förälskelse. När han vaknade låg vi sen och pratade och jag sa som jag kände, ”jag tror jag älskar dig”. Man har ju sett alla de där amerikanska sitcom-programmen där förhållanden spricker när någon säger dessa magiska ord och inte får höra det tillbaka. Sånt tycker jag är trams. Förut har jag väl varit lite vårdslös med hur ofta jag säger det, eller på vilket sätt och liksom urvattnat begreppet. Men efter den gången… Han kramade om mig, och förklarade att han själv inte ville säga så, dels på grund av hur vårdslöst orden används, men dels på grund av att han ville säga det när han själv kände sig redo. Och det är inte tramsigt. Visst skulle det väl vara mysigt att höra det lite oftare än en gång om året eller så :P

23:43 Pleuh…

2010-12-25 – 21.23 – Lördag

Idag har det varit julklappsöppningar hos mamma. Mina rim blev återigen uppskattade, även om de kanske enligt mig själv inte var lika snygga som de igår. Fick en bricka (som jag faktiskt har önskat mig, kom jag på :D) med Coca Cola-motiv, två glasflaskor med cola, sju strumpor (en för varje dag :D), ett Jenga och Hemlösas Almanacka 2011 samt lite bidrag till nya skor… fast eftersom jag redan skaffat mig nya skor så ska jag lägga dessa pengar i sparbössan (eller på något roligt spel ^__^). Nu har jag lärt Lilja lite japanska också, ska fortsätta med det tänkte jag, så kan hon och jag prata hemlisar ;) Än så länge har vi bara försökt med Lilly-hana (som jag kallar henne), ohayo (go’morr’n) och hai (ja). Självklart var det lättast att säga ”HAJ!” :P

Katten brände rumpan på adventsljusen i morse :P

Efter ett besök hos mormor skulle Lisa åka vidare till Hannes, trots att hennes mobil hade dåligt batteri gick hon inte hem och hämtade laddaren. Jag frågade om jag skulle följa med henne in till stan ifall det skulle bli något tjafs med tåget eller biljetter eller så, men det behövdes inte. Så när tåget egentligen skulle gått ringde Hannes till oss och berättade att tåget tydligen blivit en timme försenat. Jag, mamma och Dennis bestämde oss sålunda för att åka in till centralen för att ge henne mobilladdaren och se hur det blev med tåget. Jag sprang runt och letade efter en röd jacka, och hade hunnit nästan två varv runt centralstationen och sprungit in i Pyss en gång, när jag försökte ringa mamma för att kolla om de hade hittat henne. Samtidigt som jag sätter mobilen till örat så börjar min telefon istället att ringa – då hade de redan hittat henne. Jag sprang in i Pyss igen innan jag såg de andra. Hade hon någon röd jacka på sig? Nej, den höll hon ju i famnen så klart :P Efter mycket om och men (Hannes hade tydligen ringt till SJ och bett dem ropa efter henne i högtalarsystemet, men de hade visst ropat efter en Lisa Träsk) kom tåget iväg, Dennis gav henne sin telefon och som tur var kunde hon ladda mobilen på tåget, så nu har hon två – ifall något annat skulle hända. Ja, det är inte lätt när man bor i ett land där det faktiskt snöar någon gång varje år. Det är egentligen inte så chockerande.

Day 24 – Something that makes you cry
Något som får mig att gråta? Well, det beror liksom gårdagens svar på. Ibland gråter jag för att jag är ledsen för att jag har slagit mig. Ibland för att det gör ont i kroppen, likt en sjukdom. Ibland för att det gör ont i hjärtat, för att jag själsligen blivit sårad (oh, vad jag blev retad för det ordvalet i skolan…). Ibland gråter jag för att jag är så förbannad så att jag spänner alla muskler jag kan och det i kombination med en massa känslor blir gråt. Ibland gråter jag när jag minns saker, ibland när jag ser något fånigt program i stil med Extreme Home Makeover (som egentligen heter Extreme Makeover Home Edition :P) eller läser om orättvisor mot djur och barn. Tja, ibland känner jag mig rätt blödig. Andra dagar tror jag nästan att jag är en robot…

22:08 Kanske lite blommor, små tulpaner skulle göra rummet fiint

2010-12-25 – 00.41 – Lördag

Då har man firat jul i Varberg med småkusinerna då. Det var väldans trevligt må jag säga. Gick upp lagom tidigt och åt frukost med mamma och katten. Nästan en halvtimme senare än beräknat kom pappa och hämtade upp mig – det var ju sådant snökaos så man nästan inte kom fram… not. Väl nere hos faster bjöds det på pepparkakor och glögg och jag fick för första gången se min farmor spela Wii Sports Resort Wakeboard :D Och hon var bra dessutom! Sen bjöds det på korvar, skinka, dopp i grytan och nubbe (hihi, min far har sett mig dricka nubbe, och sjunga en väldigt studentikos och icke barnvänlig snapsvisa :P). Därefter vankades det kallijanka och kaffefika, och så blev det ringdans runt en påle o.O När vi höll på att dansa som bäst knackade det på dörren och så kom tomten. Jag fick mina skor tillslut (och en burk skovax, en jättevass brödkniv, en metallbunke och en skiva)! ^_^ Förhoppningsvis kommer mina små syskon och kusiner tycka om sina kapet, jag fick i alla fall beröm av de äldre för mina fina rim :) Sen blev det lax, sill, köttbullar, ägg, potatis, jansons och grönkålstuvning – och lite mera nubbe. Emil fick en bok om amigurumi, virknål och garn och jag hade med mig mina virkprylar, så vi satt i någon timme eller så och försökte komma fram till hur man skulle gå till väga för att göra en liten minival. När klockan sen började lida mot sena tider blev det återresa till Götet, och nu är jag hemma och ska svara på dagens fråga;

Day 23 – Something that makes you feel better
Något som får mig att må bättre. Det beror på vad jag ska må bättre från. Om det är från sjukdomar brukar te göra susen. Just nu är jag förkyld och hostar och snorar och har ont i halsen, då finns det inget som lindrar så bra som te (förutom den där lilla nubben man har uppå ett snöre i halsen :P). Te och sömn. Men om det rör sig om att jag mår psykiskt dåligt så kan det variera väldigt mycket. Ibland kan det hjälpa att bara komma bort från slentrianen – ibland att gräva ner sig i vardagens bekymmer. Ibland hittar jag någon film eller musik som jag tycker ”det här är så jag just nu”, så jag analyserar musiken (ofta en specifik låt) eller filmen, så det passar mig ännu bättre. Men för det mesta så brukar uppmuntran hjälpa. I alla lägen. Man får bara känna av hur allvarligt läget är. För det kan ju ta ett tag innan man kommer fram till att man vill bli uppmuntrad :P

01:01 God Jul!

2010-12-24 – 01.28 – Fredag

Så, då har jag sprungit runt på Frölunda Torg med min far i sisådär fyra timmar, för att leta julklapp till mig :D (och andra…). Vi lyckades tillslut komma fram till att de där skorna som inte var så dyra, men ändå var snygga och hade en bra sula för min hålfot (”Ja, är du dotter till mig så har du nog problem med sånt” :P) var perfekta för mig. Imorgon (om nio timmar) åker vi till Varberg och firar jul. Det känns inte alls som om det är julafton imorgon. Det känns knäppt att det inte känns som julafton imorgon.

Lisa klagade på att jag skrivit att jag ska fira jul med den del av familjen jag träffar oftast. Fast vad jag egentligen menade var den del av släkten, eftersom det är min fars syskon och föräldrar och så som jag träffar oftast. Min mors släkt är en annan historia. Men jag gillar Mormor :D Hon ger mig alltid ”sådana där tråkiga presenter” :P Oh, när jag ändå är inne på att prata om familjen och paket så fick jag en försenad födelsedagspresent av Lisa; Robert Brobergs galleri finns det inga galler i! :D Made me a happy beaver!

Och nu över till dagens tema;

Day 22 – Something that upsets you
Det eviga tjatet om Ansiktsbok. Låt mig få vara sur över Ansiktsbok. Ni kan ha det för er själva. Ju mer ni tjatar, desto mindre vill jag ha det. Bajs på er!

01:36 Nu är det jul här i vårt hus…

2010-12-22 – 23.01 – Onsdag

Urk, har spenderat hela dagen inomhus, har känt mig småkrasslig och inte velat bli värre eller smitta någon. Min kusin (en av dem) har tydligen varit i stan med sin nyfödda dotter och besökt Mormor, vilka hade varit väldigt trevligt att träffa så här inför jul. Men nyfödda och gamlingar och sjukdom går ju inte så bra ihop… Dessutom har jag inte träffat den här kusinen på över fem år. Så det känns lite awkward (vilket för övrigt är mitt faboritord :D). Jag har dock varit lagom produktiv och slagit in en massa julklappar, som förhoppningsvis ska bringa lite glädje till mottagarna. Ju äldre jag blir desto mer inser jag att jag inte har en aning om vad folk ska få. För ett par år sedan så gav jag folk deras presenter, liksom saker man bara sprang förbi och tänkte ”sheisse, det här är ju sååå hen!” Men det händer allt mer sällan. Ibland känns det nästan som om jag hittar presenter till mig själv, som jag ger bort, och senare inser att jag själv hade velat ha :P

Dan före dan före dan före dopparedan för ett år sedan

Day 21 – Another moment
Ni vet den där stunden, när man ligger och tänker på något, något som får en att vara lite nere, men ändå inte ledsen. Och så plötsligt känner man en arm som smyger sig runt kroppen på en, och man hör en röst som säger ”vad suckar du för?”. När man inte svarar blir man buffad på, och hör återigen ”hallå, vad suckar du om?” och man kan nästan känna att personen bakom både småler lite för sig själv samtidigt som en orolig liten rynka letar sig fram mellan ögonbrynen. Det är den där stunden som både kan vara så fantastiskt irriterande att jag bara vill slå undan armen och fräsa ”jag suckar inte, jag vill vara i fred!” samtidigt som den också kan vara ”jag vet inte varför jag suckar, men jag tycker det är tröstande bara att ligga här bredvid dig med din arm om mig”. För ibland vet man inte, och ibland vill man inte. Men ändå vet man att personen bakom ryggen inte håller i en kniv, redo att hugga till, utan bara vill veta hur det är fatt. Jag älskar den där armen om min midja.

23:13 Imorgon är det dan före dopparedan!

2010-12-21 – 22.55 – Tisdag

Våga prata om det

Day 20 – This month
Det är julimånaden. En månad av hets, snö, minusgrader, vänner, familj, choklad och julklappar. De senaste dagarna har jag och Kim snurrat runt på stan och inhandlat en större hög av julklappar än vi någonsin gjort tidigare. Second hand kanske inte vad man förväntar sig i julklapp, men man hittar så mycket roliga saker :D På torsdag åker Kim till sin mamma och jag till min, och på fredag åker jag till Varberg för att fira kulafton med den del av släkten som jag träffar oftast. Veckan därefter är det ännu kuligare afton, som antagligen kommer spenderas med mina vänner. Om Kim kommer vara med är upp till honom.

Roger är julfin hemma i Örebro

I övrigt har den här månaden känts som om den gått alldeles för fort. Det borde logiskt sett bara vara november, i alla fall i mitt huvud. Eller möjligen runt tredje december. Och egentligen borde det inte vara tisdag idag heller, utan onsdag :S Så mitt huvud arbetar både bak- och framlänges. Men, likt de många andra månaderna som passerat under detta år, har denna månad passerat utan några särskilda bestyr utöver det vanliga. Januari kantades av hemtentan of doom och repetitioner av Oda Saatans Kvinna!! som även repades under hela februari och hade premiär i mars (nej, jag gjorde i princip inget annat under dessa månader). Efter Oda blev det i mars och april VFU i Nora. Och varje påsk spenderas på Gothcon, en vinnande tradition sen sex år tillbaka :D I maj var det slutspurt för b-uppsats-/bokkapitel-skrivandet. Juni kantades både av Örebro och Göteborg, samt ett litet inhopp för SKUF och berättelser om stenar. I juli fick jag jobb och gjorde allt jag kunde för att vara en av de bästa säljarna där. Augusti handlade både om jobb, nollning och Liljas tvåårsdag :D I september var jag både fadder för Musiksektionens nollning, en ÖUIF-nybörjare, en sur medborgare som gick och röstade och en student som pluggade 45hp. Oktober är alltid min månad och den kantas alltid av vackra, färgglada träd ^__^ November blev en överraskande månad eftersom det började snöa så mycket som det gjorde plus att jag började märka av träningen på riktigt. Och nu, i december har jag lärt mig virka :P Vi får se hur nästa år ser ut i jämförelse… (kan ju spoila att jag INTE ska läsa mer än 30hp och planerar att flytta tillbaka till Göteborg).

23:19 Hur har ditt år varit?

2010-12-20 – 21.55 – Måndag

Day 19 – Something you regret
Okej, så jag missade att skriva igår. Det är väl kanske något jag ångrar, när jag ändå sagt att jag ska göra den här utmaningen varje dag. Men för att citera Lisa; jag hade bättre saker för mig :p Igår bar det av till Frölunda för lite adventsfika hos mamma. Det blev väldans mycket choklad, men jag lyckades klara mig utan att få migrän. Senare på kvällen blev vi hämtade av Sara och Moa som körde oss till Hällesåker för att äta lite middag och titta på EM-finalen i handboll. Jag är ju inget fan av sport direkt, men efter igår ångrar jag nästan att jag inte följer någon sport. Liksom bara för skojs skull. Det lär nog inte bli fotboll i alla fall. Kanske curling, eller någon annan såndär sport som går ut på ingenting.

I övrigt är det inte så mycket jag ångrar faktiskt. Jag tycker det är onödigt att ångra saker som har hänt, det blir liksom bara en massa mer ältande (jag brukar älta det mesta, men sällan ångra det som hänt). Visst, det händer väl att man för en stund tänker ”Gah, jag ångrar att jag gjorde så där” men samtidigt tror jag att man gör så för att komma vidare i livet. Man skapar sig små problem för att ha något att lösa, och på så vis utvecklas. Det vore ju hemskt dumt om jag ångrar exempelvis något av mina tidigare förhållanden, eftersom jag tror att dem har hjälpt mig komma fram till den jag är idag. De har visserligen gjort mig illa och jag har mått dåligt, men som man brukar säga ”det som inte dödar, det härdar” eller ”de stora upptäckterna har gjorts genom misstag”. Och även om mina förhållanden kanske inte bidragit till någon världsfred eller botemedel på HIV, så har det hjälpt mig i min egen lilla värld. Och nu känns det som att jag upprepar mig. Det kanske är något du som läsare ångrar. Att jag skriver så långt. Men synd för dig, för jag skriver för mig :D

22:06 Oh God I’m Santa Clause!

2010-12-18 – 17.48 – Lördag

Hihi, nu sitter jag och grisar i Kims säng :D Eller grisar och grisar, jag har gosat ner mig med filtar, täcke, kuddar och lite Vänner. I morgon blir det lite fika hos mamma och middag i Hällesåker. Någon gång ska jag försöka köpa julklappar också, även om jag fick klart en till idag… det vill säga, jag har tre personer avklarade typ… av hundra :D Nej, det får bli ett kort inlägg idag.

Day 18 – Your favourite birthday
Vad är det för fråga? Alla mina födelsedagar är mina favoritfödelsedagar. Det är ju liksom min dag :D Vad mer kan man begära? Man får uppmärksamhet, presenter och umgås med folk man tycker om. Och så får man äta den maten man tycker om och allt annat som är gott och regnbågar och hela världens fantasi. Typ :P

18:00 Jag kanske ska titta på Molière-filmen sen

Ah, snyggo!

2010-12-17 – 18.51 – Fredag

Nu är jag i Göteborg, i Kims nya rum :) Vi har varit och handlat lite mat och gjort pasta, ost- och skinksås. Nu ska vi strax iväg på julpub :D

Day 17 – Your favourite memory
Oh, vilket svårt val. Jag har så många minnen att välja mellan. Kanske fler än vad jag borde ha, menar en del (typ min familj). Ett av mina favoritminnen med Kim är framförallt när vi träffades första gången, ett annat när vi badade nakna i Fiskebäck ;) Ett annat favoritminne delar jag med Bäta. Där satt jag och frös, och så hör man ”här kommer hon!” och det enda man ser är ett yrväder av grön mantel och hysteriskt lysande ögon som skriker ”JAG KAN INTE STANNA!”. I nästa sekund ligger man på skridskoisen och har detta yrväder över sig. Ja, det var så det gick till första gången vi träffades IRL. Det hände på Jul på Liseberg 2003. Ett tredje minne handlar om första gången jag fick träffa Lilja, knappt en vecka gammal. Många första-gången-minnen här. Men det är å andra sidan sådana som lätt fastnar :) Ett fjärde minne som nog för alltid kommer finnas kvar är första gången i Angereds bamba. Jag tog min mat, hade min bok, gick och satte mig för mig själv, så där som jag gjort i nio års tid (mer eller mindre). Plötsligt satt jag inte själv längre och kunde inte läsa min bok, eftersom jag var upptagen med att diskutera den med mina klasskompisar. Näst intill klassvänner. Den känslan, att veta att de inte satte sig hos mig för att vara elaka, utan satte sig vid samma bord som mig för att de faktiskt ville lära känna mig, den känslan kommer jag aldrig glömma. Och jag kommer aldrig glömma vad Angered gjort för mig.

19:05 Många fina minnen, som snart överglänser de dåliga.

2010-12-16 – 15.09 – Torsdag

Ah, det blev färdigpackat tillslut ändå. Fast det sista fick komma ner i väskorna precis innan jag skulle springa ut till bussen, mitt i snökaoset. Bussen var tio minuter sen, men jag hade höga förhoppningar på tåget eftersom jag tittat efter huruvida det lämnat Stockholm som det skulle. Och det gick bra, på stationen såg det ut som om det skulle komma när det skulle. Men när jag väl tagit mitt pick och pack ut på perrongen och precis ställt ner det kom meddelandet att tåget var försenat. Med typ en halvtimme. Göttans bananer. Not.

Det som dock varit bra är att det är ett dubbeldäckat tåg, så det finns el ombord :D Samt att informationen har varit kontinuerlig, och fastän vi varit uppemot 45 minuter försenade, så har vi nu lyckats köra in en del av det :) Det bästa var dock när Bäta ringde och vi började diskutera HBTQ för en krönika hon ska skriva till tidningen SKEV, och tanten och gubben som sitter på andra sidan gången verkade rynka på näsan åt mig. Det var nästan så jag ville börja dela med mig av sexuella upplevelser i detalj, bara för att se om de deras reaktioner :P Dags för dagens tema:

Day 16 – Your first kiss
Oh, det var en ganska osexig upplevelse faktiskt. Ganska framtvingad. Fast nyfiket. Liksom, varför bara pussa på någon man tycker om? Å andra sidan, varför väntade jag inte på att det kom naturligt? Den första kyssen är alltid något särskilt. På gott och ont. En del kyssar har varit väldigt överraskande att de har kommit, några har, likt min absolut första kyss, varit riktigt konstiga, andra precis så där ljuvliga som kyssar ska vara.

Jag tycker om att kyssas. Ibland räcker det liksom. Och även om det var en crappy första kyss, så är jag ändå glad att jag väntade på ”den rätte” (även om han senare kanske visade sig vara mer rätt för någon annan :)), och inte försökte kyssa någon, bara för att ”alla andra” i min omgivning hade någon att kyssa på. Det är kyssarna som jag vill ge, eller få, som är värda något. Inte de som händer. Även om det ibland kan vara kul att bara göra saker för skojs skull :P

15:28 Jag misstänker att vi blir en halvtimme försenade…

2010-12-15 – 00.34 – Torsdag

Det har varit en ganska oproduktiv fast ändå ganska produktiv dag. Har hjälpt AK och Linnéa att jobba på sin scen och därefter gick jag och AK för att träna lite afropowerdance, vilket var väldigt kul, men jag kände mig inte lika utpumpad som jag brukar göra efter boxningen. Efter jag kom hem fixade jag lite sallad, och försökte börja packa. Det har inte gått så bra, men jag tror jag kommer få med det mesta jag behöver… och inte för mycket. Över till dagens tema:

Day 15 – Your dreams
En av mina största drömmar är att bli en bra teaterpedagog på en arbetsplats jag älskar. Nej förresten, världens bästa teaterlärare. Och öppna folks ögon för estetiken och kulturens betydelse i samhället. Särskilt de där förstoppade politikerna… *grrr*

En annan av mina största drömmar är att rädda tigern från utrotning. Jag funderar på att börja skjuta tjyvskyttar istället :P

En lite mindre dröm är att komma tillbaka ner till min idealvikt. Vilket än så länge är runt 16 kilo bort. Men med det faktum att jag sen jag började träna har gått ner sex kilo. Fast antagligen mer i fett, och gått upp lite i muskler :D Och dessutom har min midja minskat med närmare fem centimeter :D:D

En fjärde liten dröm är väl att hitta det där drömstället att ”börja” livet på.

00:45 Måste packa färdigt…

2010-12-14 – 19.51 – Tisdag

Okej, så jag har inte haft världens bästa dag idag. Den började ganska jättekast med att våra grannar, dvs. inte AK och Martin utan de som bor överallt förutom hos dem, har fått för sig att börja springa i trapphusen och slå i dörrar och så. Och det är väl okej, men inte när klockan är tolv. På natten. Särskilt inte om man ska försöka sova för att komma upp tidigt dagen därpå. Så, som sagt. Det började jättekast när jag gick och la mig halv elva och kan inte somna ordentligt eftersom det slår och ekar i väggarna. När jag väl har somnat ringer Kim vid halv tolv, för att tala om att han var ute och firade att han lämnat in en tenta (i tid) och för att fråga när hans sista buss gick. Efter det försökte jag somna om igen, men se ovan problem. När jag väl somnat, och faktiskt sovit någon timme eller så, så ringer han igen, denna gång för att säga att han är på väg hem. Återigen samma saga som ovan. Jag får väl delvis skylla mig själv som sagt att jag vill att han ska ringa när han är ute och slår runt, så jag vet om han gör något dumt – men han kan å sin sida vara lite eftertänksam...

När jag väl somnat och fått sovit några timmar var det dags att gå upp. Hade planerat att få sova åtta timmar, men det blev nog snarare sex icke sammanlänkade timmar. And it made me a cranky beatch today. Tiden rann ifrån mig under mina morgonrutiner (att SVTPlay inte ville visa julkalendern hjälpte inte direkt att göra mig gladare) och jag fick snabbt plocka ner mina grejer i väskan och slänga ihop en lunchlåda. Då upptäcker jag att det jag tänkt göra som lunchlåda inte går, eftersom Linnéa hade ätit nästan all kyckling. Så det blev en liten filé, massor av ris, majs och svamp istället.

Efter det sprang jag ner till AK för att ta sällskap med henne. Precis när vi kommit ut upptäcker jag att den tredje knappen på min rock har lossnat, och strax därpå tappar jag mina vantar. Trött och stressad närmar vi oss campus när AK också inser att hon gjort misstag i morse och tagit fel väska. Hon har varken snus eller pengar, och jag tänkte ”bättre en cranky beatch än två”, så vi svängde förbi Pressbyrån och fixade det.

Två av mina presenter från LF

"Börja med skolan, så löser sig resten"

"Låt inte barnen betala krisen!"

Som tur var blev vi inte jättejätteförsenade, och eftersom vi var en man kort för massagedelen i uppvärmningen, tog Åsa, läraren, hand om mig, när hon fick veta att jag var irriterad. Och det är jag väldigt glad för. Jag tror inte jag hade orkat med att någon annan tog på mig just då. Jag var så irriterad bara av att folk tittade på mig, men massagen hjälpte. Och förhoppningsvis lät jag inte alltför mycket gå ut över någon annan.

On a happier note fick jag lite julklappar av Lärarförbundet. Jag blev nästan irriterad i början, för de räckte över massa nothäften till oss, men när vi sa att vi inte var musiklärare utan teaterpedagoger visste de vilka vi var. Och det kändes faktiskt väldigt bra, att veta att programmet börjat sätta sin prägel och att annat folk än bara de som har med programmet att göra känner till oss :)

Day 14 – What you wore today
Åh, igen. Jag inledde dagen med min fina lila morgonrock. Vid själva påklädandet blev det svarta jeans, gråa sockor, svart linne, rutig skjorta, ett Elvisbälte som jag fått låna av AK samt ett par kedjor runt höfterna. Ute i kylan tog jag på mig en extra tröja, skinnrock, Fishermans friends-mössa, rosasvart halsduk (I love!), vita fluffiga vantar och mina nya träningsskor (eftersom mina vinterskor är typ kaputt *hinthint-nudgenudge*). Hade jag haft lite mer tid att tänka imorse hade jag slängt ner ett par träningsbyxor också, eller tagit på mig dem under jeansen, så hade jag sluppit frysa.

20:25 *tittar på Operation skönhet*

2010-12-13 – 21.03 – Måndag

Day 13 – This week
Den här veckan hoppar jag ska fortsätta lika bra som den har börjat. För det första blev jag invald som sekreterare i Örebro Universitets Spelförenings (ÖUSF) nya styrelse! :D För det andra har jag haft väldig ångest inför våren, eftersom vi ska skriva c-uppsats då, och skulle till idag ha en diskussionsmall inlämnad och av lärarna genomläst. Min främsta idé har jag faktiskt tänkt på ett tag, och fick push för förrförra veckan på senaste lektionstillfället. Vad jag vill undersöka är om symboler uppfattas på det sätt det är menat. Mer än så vill jag inte skriva just nu. Och när det blev min tur på lektionen idag fick jag ännu mer ångest, fick svårt att andas och efteråt blev jag nog rätt defensiv. Helt utan anledning! :D Jag fick mitt ämne godkänt och väldigt mycket bra idéer som jag kan fortsätta bygga vidare på. So I’m a happy little beaver about that :P

Pepparkaksbak 2008

Imorgon är det dags för näst sista lektionen i Sceniskt karaktärsarbete, vilket kommer bli jobbigt, gissar jag. Jag och Kajsa har inte kunnat repa, eftersom det kommit personliga saker i vägen. Men förhoppningsvis kan vi använda och utnyttja tiden vi får imorgon.

På onsdag funderar jag och AK på att prova lite afropowerdance, vilket jag inte har provat förut. Kanske kan vara kul. Det blir antagligen ingen box imorgon, och inte på torsdag, eftersom då åker jag till Göteborg :D Så det blir förhoppningsvis lite spel på kvällen. Till helgen vet jag dock inte vad som händer, antagligen lite shopping och försök till skrivande på skoluppgifter. (Jag ska väl ärligt säga att jag helt gett upp Medeltidens Materiella Kultur nu). Och så ska jag tacka ja till de kurser som jag ska läsa till våren, förutom c-uppsatsen. Det är lika svårt att välja den här gången som i somras. Men! Jag tänker max läsa 22,5hp extra. Inte de 45hp som jag blivit antagen till (bortsett från c-uppsatsen!). Det är väl vad som händer den här veckan :)

21:28 Han är en sommargris

2010-12-12 – 11.10 – Söndag

Har suttit och kollat på de två första avsnitten av årets julkalender Hotell Gyllene KNOrren. Än så länge är den ganska söt, jag menar det är ju Måns Gahrton och Johan Unenge som har komponerat ihop manuset. Men vad som är tråkigt med julkalendrar, särskilt de som utspelas utomhus, är att de spelas ju in typ åtta månader i förväg. Och det är ju inte så hett, när det ska föreställa en julsaga att höra vårfåglar skria i skyn. Barn kanske inte bryr sig om sådant, men det borde ju regissören och filmmakarna tänka på. Lika ohett är det att man inte alls får en julig känsla när solen som skiner, skiner för varmt. Den sol som skiner på vintern är kall, man får liksom ett kallare sken av den. I så fall vore det ju faktiskt smartast att spela in julkalendrarna ett år i förväg, för då har man ju en vinter att använda sig av. Om man behöver utomhusscener då. Julkalendern Allrams Höjdarpaket, som gick för sex år sedan, spelades in i en studio. Och då kan man ju tänka sig att man kan använda sig av konstsnö. Men vad serien fick mycket kritik för var att avsnitten var alldeles för somriga. Det var inte förrän runt avsnitt 17 som snön dök upp i serien. Okej, snö är väl inte allt som betecknar en julig jul, men det är en stor del. Som uppvuxen göteborgare blir, i alla fall jag, överlycklig för den lilla snö man får ta del av. Och att då låta julkalendern nästan få en somrig (eller i årets fall vårig) känsla, det blir liksom bakvänt. Man sjunger ju inte Idas Sommarvisa på julafton, eller?

Göteborgsnatt 100814

Day 12 – What’s in your bag
Jag har alltid några saker som jag flyttar mellan mina olika väskor. Jag använder tre stycken; en axelremsväska, en ryggsäck och en sportbag. Sportbagen används bara när jag ska resa bort en längre stund/bit, och den brukar för det mesta få innehålla kläder. Sen använder jag ju visserligen min datorväska också, som brukar få innehålla en dator, laddsladd, trådlös mus med tillhörande USB-mottagningssticka, USB-sladd till min mobil och eventuellt något mer datoraktigt, typ spel.

Axelremsväskan och ryggsäcken använder jag dock på mer eller mindre daglig basis. Och det är som sagt tre saker som jag flyttar mellan dem; mitt pennfodral som jag fick när jag var på CHIC-06 i USA, som även inhyser mina p-piller, nagelfil och en kam; min beiga pung som jag har värktabletter och min internetdosa i, samt stift till mina pennor (dock i fel storlek :P); och min lila pung där jag har mina tärningar, en liten Yoshi-figur och växelmynt. Logiskt, nee?

Förutom sådana saker så har för tillfället en tom, turkos systempåse, en brun handduk, ett par svarta träningsbyxor, ett svart linne, ett par röda tåstrumpor med svarta prickar på (ser ut som nyckelpigor gör fötterna :P), en busstidtabell för alla Örebros stadsbussar (jepp, den senaste), ett VIP kort från Tele2, ett rödish paraply samt en åsna i och på min ryggsäck. Åsnan har suttit där mer eller mindre sen jag köpte väskan, vilket var för sju år sen. Och den är inte särskilt trasig ändå, trots att den fått vara med i USA, Tyskland och Belgien (samma sak gäller min sportbag, fast den har jag haft sen jag var typ fem…) :) Jag har lovat Edwin (åsnan) att han ska få följa med till Japan också.

I axelremsväskan finnes två styck säkerhetsnålar, två påsar salt, min almanacka, ett gammalt Lypsyl, en påse peppar, mitt block om min rollspelskaraktär Cariol (en jättetroende paladin som har änglavingar :D), ett block med vita papper som jag ritar i, ett papper med kommentarer på mitt och AKs PM från en av de andra deltagarna i rytmikkursen, en vattenflaska från Drivhuset (med vatten i), mina nycklar (som vanligtvis dinglar i en ficka), ett gammalt kvitto från Örebro Universitetsbibliotek om att jag lånat Ethnography – principles in practice (och ännu inte lämnat tillbaka), en batterihållare som just för tillfället håller ett tomt ibumetin-hölje ni vet :P plåster, en rabattkortshållare från Länstrafiken (som håller mitt universitetskort och HÖRS-restaurangkort, samt några småpapper och kvitton), en kajalvässare (en riktig!), två kajalpennor från H&M och en mascara (Maybellines rosa/gröna sak) och sist men inte minst ett antal presentkort (INEX, Liseberg, IKEA). Och så min lilla tigermaskot som jag fick av Kims småsyskon. Hon har dock inte fått något namn än (vad jag mins) och inte varit på andra ställen än Göteborg och Örebro (och tåget däremellan). Så, vad har du i din väska?

11:51 minus sju minuters toapaus, för den som är nyfiken

2010-12-12 – 01.34 – Söndag

Det har blivit väldigt sena nätter nu det senaste. Det är inte bra. Min kropp tycker inte om det. Lovade ju halvt igår att jag skulle uppdatera med mer information, om gårdagen. Puffe firade sin födelsedag på Bärseback, vilket var väldans trevligt. Men full som en kastrull och rollspel dagen därpå är inte en så väldans smart kombination. Det gick dock bra ändå, efter några varma mackor och lite bubbelvatten. Och cola, och turkisk peppar. Att sen avsluta dagen med pizza och sex timmar framför tv känns ju sådär lagom bakis och bra :P

Day 11 – Your siblings
Jag har sex syskon. Maria, Lisa, Victor, Nina, Emil och Olga. 25, 20, 19, 15, 11 och 9 år gamla. Maria och jag är som natt och dag. Hon var alltid den långa, smala, mörkhåriga tjejen med gröna ögon, många vänner och socialt liv (jag var kort, tjock, blond och blåögd – nu är jag bara tre av dem ;P). Det är henne jag ringer när jag har kärleksproblem, och det är hon som ringer mig mitt i natten när något har hänt. Sen hon träffade sin man har vi dock inte umgåtts på samma sätt som förr, men det är ju å andra sidan något som man får räkna med när hon skaffar man och barn och hund. Och de gånger vi ses så kanske jag blir lite mer av en barnvakt än syster, men jag älskar Lilja, så att komma över och få leka med Lilja ser jag fram emot precis lika mycket som jag vill träffa min syster. Maria är den i familjen som jag ser upp till mest av alla. Trots motgångar lyckas hon alltid hitta den där extra kraften som får henne till att köra vidare ändå. När jag var liten ville jag verkligen vara som henne, ty hon tycktes ha allt som jag inte hade. Vänner och kärlek. Jag vill inte vara som Maria längre, men jag är jag, och jag kan fortfarande dra lärdomar av hennes erfarenheter, och det är nog det som räknas mest.

Lisa och jag är väl dem som varit mest lika, till utseendet, även om hon ärvt sin fars milslånga ben. Men tacka gudarna för att vi inte har varit lika i allt. Vi var de två blonda yrvädren i familjen. Eftersom Maria är drygt två år äldre än mig var det liksom enklare att leka med någon som var (och är) två år yngre. När jag började lyssna på punk och hårdrock (alternativ musik ni vet) så var det henne jag drog med mig. Det var henne jag drog med mig när den första Hoggy-träffen stod för dörren. Och jag hoppas och tror, att jag verkligen inte har plågat henne igenom alla sådana här saker. Men när man inte fick som man ville med de äldre, så kunde man ju alltid manipulera de yngre ;) Lisa och jag träffas inte särskilt ofta heller, men hon har ju också skaffat sig en karl, och flyttat till Borås för att bli bibliotekarie. Så man får ju ses när tillfälle ges, typ runt jul. När vi båda bråkar om vem som ska sova i dubbelsängen när vi sover hos mamma.

Julen -03 - Om man har tråkigt, har man inga syskon

Victor är som han är. Han har alltid varit min bror som man blivit arg på, men som jag ändå brytt mig väldigt mycket om. Det dröjde länge innan vi skulle få bekräftat vad som var underligt med honom. För han har alltid varit lite mer speciell än andra. Victor har autism, som ibland inte alls märks av, och i andra situationer skulle man nästan tro att han var en utomjording. Han har olika sociala kort, och han vet vilka han ska spela i olika sammanhang, men han har inte lika många som vi andra. Å andra sidan så tycker jag om att man alltid vet vad man kan förvänta sig av Victor :) Det är träning eller WoW. Eller vår eviga diskussion om hårdrock och hiphop. Han menar nämligen att han bara lyssnar på hiphop. Men han lyssnar ändå på hårdrock ibland. Och det gillar jag ;) Eftersom Victor fortfarande bor hemma hos mamma träffar jag honom hyfsat ofta, dvs. en gång i månaden ungefär.

Nina är den lilla skitungen i familjen ;) Som yngst på mammas sida får hon det hon pekar på, dock inte utan stora diskussioner. Att hon dessutom är mitt i puberteten gör inte saken bättre. Mitt stora problem med Nina är egentligen inte henne själv, hon är en grymt smart liten unge, utan det är hennes skolning. Jag vet inte om det är fel på lärarna eller lärandet, men på något sätt tror jag att om hon hade fått lite mer uppmärksamhet där det behövdes, hade hon kunnat få skina på områden jag tror hon aldrig skulle våga drömma om. Som femtonåring står Nina inför ett av sina viktigaste val här i livet, att välja gymnasium och inriktning. När jag själv var i hennes ålder tvekade jag inte en sekund när jag skulle välja. Efter ett besök på Angeredsgymnasiet och jag visste att jag var hemma. Min förhoppning är att Nina själv ska ha någon sådan dröm och känsla när hon väl väljer, och inte gör det utifrån grupptryck och kompisar. Kompisarna kan man träffa på fritiden. Man måste bara hitta rätt balans mellan skola och fritid. Nina, liksom Victor, bor fortfarande hos mamma, så samma gäller här, att vi ses kanske en gång var fjärde vecka, om vi har tur.

Emil och Olga är mina två småsyskon på pappas sida. Eftersom min historia med min far är ganska brokig har det lett till att jag inte träffar dem särskilt ofta, trots att de inte bor särskilt långt från min mor. Däremot så blir det lite känsla av julafton när man ser dem. Jag känner mig dock lite som en kusin eller så när man ser dem, eftersom jag är drygt elva respektive tretton år äldre än dem. Att höra kompisar prata om sina syskon som är trettio år äldre får mig att skratta till lite, sen slår det mig att jag är ju faktiskt det där äldre syskonet. Jag är en storasyster, och en avlägsen sådan, som påbörjat sitt vuxenliv långt innan de själva ens kommit in i puberteten. Jag är liksom dubbelt så gammal som dem. Men de är mina syskon, nontheless. And I’m happy about it :) Och, jag ska allt se till att de kommer rätt i livet också ;)

02:07 Filliduttanlej

2010-12-10 – 23.58 – Fredag

Förhoppningsvis kommer mer info imorgon, men jag lovar inget, då det vankas rollspel.

Day 10 – What you wore today
Morgonrock (lila), blåa jeans med låg midja och utsvängda ben samt en grön tunika med rank-/blommönster jag lånade av AK… plus ett par svarta boxershorts och en svart bh, för den som nu nödvändigtvis måste veta,

23:59 Merri Kurisumasu...

2010-12-10 – 00.12 – Fredag

Ja, jag missade gårdagen, men tekniskt sett är det fortfarande torsdag, för min del. Eller torsnatt mot fredag. Har suttit och tittat på Romeo+Juliet i flera timmar för att hitta saker att analysera. Nu det sista satt jag och AK mörbultade (vi tränade boxning idag :D) och såg filmen som helhet igen, för att hitta sakerna i sin helhet, till skillnad från hur jag gjorde innan. Det tog mig tre timmar att komma igenom en kvart av filmen, och då tittade jag bara på symboler, krucifix, pistoler och färger och sånt. Och på tal om krucifix får ni här dagens tema;

Day 09 – Your beliefs

Jag tror. Jag tror att det finns något som gett oss liv, som vakar över oss. Jag tror att alla tror, eller i alla fall funderar över sin tro någon gång i livet. Att vara antitroende är ju också att tro – att inget finns. För vem har rätt egentligen? Precis som vetenskapsmännen kan ”bevisa” att universum uppstod av en slump, kan de troende ”bevisa” hur slumpen uppstod. Jag tror också det är bra att tro. På ett sådant där sätt som ”an ye harm none, do what ye will” eller ”älska din nästa såsom dig själv” eller ”det du vill andra ska göra mot dig ska du göra mot dem” eller ”det du gör mot andra kommer dig trefaldigt tillbaka”. Inte på det där sättet ”min gud är bättre än din, därför får jag slå på dig”. Eller ”du lyder inte min guds bud, alltså får jag slå på dig”. Jag tycker faktiskt det är lite fånigt att ta till något som man egentligen inte kan fastställa, som en anledning att vara dum för. Å andra sidan funkar det ju åt andra hållet också, varför ska jag bry mig om något som inte ”finns”?

Jag vet inte om Gud finns. Eller Gudinnan. Eller någon sån där. Jag tror dock att det finns något. Ett Det, typ. Något som finns i allt på denna jord, levande som ”dött”. Jag tror på återfödelse och på att vissa saker i våra liv är förutsedda, av ödet eller någon annan. Jag tror på att de som är goda nog att återfödas får göra det, för att göra världen till en bättre plats. Jag tror på att vissa av de händelser jag har varit med om och vissa de personer som jag har lärt känna, har bidragit till att jag är där jag är idag. Jag tror på fjärilseffekten, att vissa saker kommer hända, oavsett hur man vänder och vrider på det. Jag tror att mitt yrkesval och de utbildningar jag har gått har varit del i detta, likaså vilka vänner jag har umgåtts med vid vilka tillfällen. Eller bara en sådan sak som när jag skulle ha träffat Bäta egentligen, om jag inte fått låna en viss bok av min faster? För jag tror att vår vänskap är något som inte bara slumpvis har kastats fram.

Fast samtidigt tror jag på det Terry Pratchett beskriver, att den som tror på evigt liv, kommer att få det, medan den som tror på återfödelse kommer att reinkarneras. Och de som inte tror på ett liv efter döden, kommer inte heller komma till varken något paradis eller helvete. Precis som de som tror att de har varit tillräckligt goda kommer komma till ett underbart paradis, och de som tror att helvetet egentligen kanske är sådär tufft och coolt som rockarna sjunger om, ja, de kommer komma till ett sådant ställe. Pratchett skriver också att alla gudar och gudinnor finns, så länge det är någon som faktiskt tror på dem. Men det som inte går att undvika är Döden. Han kommer oavsett vad du tror ska hända sen.

Jag tror på demoner och änglar och små magiska tomtar som på något underligt vis lyckas flytta på saker utan att jag ser det. Jag vet att det finns spöken. Det bor ett par stycken här hos mig. Plus att det finns ett svart hål i mitt rum… Jag tror på en massa konstigheter. Dock jag har svårt att tro på mig själv, vilket i sig är en självmotsägelse om jag tror på en massa konstigheter. Men, är man uppvuxen med att man är värdefull och viktig här och nu, att man är älskad för sin egen skull, för ingen annan är som jag… Usch, jag gråter varje gång… Vareviga gång. Det är nog en av de starkaste textrader jag vet. Och den tilltalar mig, varenda gång, och den stinger till i hela min själ.

00:36 Maketakunaishi, naketakunaishi, warattetai kara...

(Jag vill inte förlora, jag vill inte gråta,

för jag vill fortsätta skratta)

2010-12-08 – 19.12 – Onsdag

Det är svårt att skriva när man håller på att tvätta. Särskilt när tvättiden håller på att gå ut. Jag är en sån där knasig sak som gärna bara tvättar en maskin och sen hänger allting i badrummet. Men ibland får man lite mer tvätt, och ibland får man väldigt mycket tvätt. Och särskilt när man försöker göra läxa samtidigt och somnar. Good work :P

Day 08 – A moment
A moment at night, a moment a day

There’s nothing to me

A moment alone, a moment betrayed

I spend this hour by the grave

A second, an hour, a month and a year

A friend for each moment, I beg, give me here

Haha, jag ska nog hålla mig borta från att skriva dikter igen tror jag :P

19:14 Romeo, åh Romeo…

21:50

Jag har kommit fram till att Romeo och Julia inte är den sorgligaste sagan som någonsin varit. De är snarare väldigt fjantiga. Romeo byter flickvän på en kväll och när Julia inte får som hon vill, så låtsas hon ta livet av sig. Och då blir Romeo galen och förgiftar sig själv så att Julia sedan sticker kniven i sig. Nej, förlåt, de är inte fjantiga. De är galna. Dumhuvuden, liksom. Ja, kärlek gör ont. Men behöver man verkligen gå till så drastiska åtgärder som att ta livet av sig? Okej, jag kan köpa storyn om den utspelar sig i en för berättelsen reell miljö, dvs. Italien på typ 1500-talet. Inte i en Las Vegas inspirerad låssas italiensk stad i någorlunda nutid. Vi har fått i uppgift att se Romeo+Julia (1996) eller Linje Lusta (1951) för att sen göra analyser på filmerna. Och vi ska grunda analysen i en teori av tre olika (diskursanalys, hermeneutik, semiotik). Jag är redan ganska inne i symboler och semiotik, så det blir nog något sådant.

21:57 Tandläkaren gillade mina tänder

2010-12-07 – 23.18 – Tisdag

Dagens inlägg får tala för sig själv;

Day 07 – Your best friend

E, J, M, P, H, Rubeuss, Bäta. Det är och har varit mina bästa vänner. En ganska brokig skara. Utan dem hade jag nog inte varit kvar här idag. Faktiskt. Mitt nuvarande tema när vi pratar barndom och sånt, är ”jag hade inga kompisar i skolan”. Nej, jag hade bara en i taget, typ, och de avlöste varandra, allteftersom den förra försvann på ett eller annat sätt. Den som stått mig bi i över åtta år, dvs. den som varit kvar längst i mitt liv (borträknat min familj), är Bäta. Trots att vi har haft våra ups and downs, så är det ändå tack vare henne som jag har klarat av de senaste åtta åren. Eller ja, Kim har också varit en del i det, men han räknas in i familj han också :P

Kanske var det lite tack vare mitt utanförskap som jag träffade Bäta. Istället för att umgås med kompisar (jag hade inga :P) så läste jag mycket böcker istället. Jag hade fått låna ett par böcker av min faster, som trodde att jag skulle gilla dem. Just då hade jag gått från att läsa Whalströms Ungdomsböcker (Deckargänget, Tvillingarna, Animorphs o. dyl.) till Narnia och Snöhäxans son. Så att hon lånade mig Harry Potter and the Philopher’s stone, Chamber of Secrets och Prisoner of Azkaban. Jag förvånades lite själv over att kunna läsa dem på engelska, samtidigt som jag inte kunde ge upp böckerna. Jag tror jag läste första och andra boken fem gånger om. När första boken kommit ut på svenska fanns små internetadresser med i boken, ”för dem som vill veta mer om Harry Potter”, och jag var ju inte den som var den. Via någon av länkarna kom jag vidare till hogwarts.nu.

Det var där jag började bygga det jag som finns idag. Genom att lära känna människor utanför min skola, som inte kände mig sedan innan eller ens brydde sig om min bakgrund, fick jag en ny känsla av tillhörighet. Jag kände mig bokstavligen som Harry när han kom till Hogwarts. Hoggy blev mitt andra hem, där Alakazam (och sedermera Alkiz) mötte Lady Macbeth (sedermera Lady MacBäta).

2003 November.. eller december?

En stor del i min vistelse på Hoggy var de återkommande Hoggy-träffarna på Liseberg. Första gången var sommaren 2002. Det var även på en av dessa träffar jag fick tips om denna Lady Macbeth, som tydligen skulle vara precis som jag. Nästan som om vi vore systrar. Men det var inte förrän vintern 2002 som vi träffades på riktigt (IRL) första gången. And it’s been downhill from there ;) Det började genom träffarna, man kunde ju inte träffa främmande människor på riktigt om man inte var flera om det. Snart gick det dock över till att man träffades mer och mer spontant, med de människor man själv ville umgås med.

Jag har så mycket att tacka Beata för, och de är alldeles för många för att räkna upp här. Men jag är samtidigt väldigt glad för att jag fått hjälpa henne med hennes liv också. Det är fantastiskt att få vara vän med någon så länge, och inte bara på ytan. This is deep. :) Jag brukar säga att Bäta är en milstolpe i mitt liv. Hur jag än skulle vända och vrida på det, så vet jag att jag skulle träffat på henne förr eller senare.

http://alakazam.blogg.se/2007/june/for-det-var-i-var-ungdoms-fagraste-var.html

23:53 Kutsu...!

2010-12-06 – 21.25 – Måndag

Day 06 – Your day
Det har varit en japansk dag idag. Och en seg. Fick för mig att jag skulle lyssna på några av mina japanskalektioner som jag har på datorn. Har hunnit igenom nästan sju stycken à en halvtimme vardera. Så nu kan jag säga ”hur mycket är klockan” (nanji desu ka), ”du vill inte äta lunch med mig” ([watashi to] hirugohan o tabemasen ka), ”jag förstår” (wakatta eller shitteimasu), ”jag förstår inte” (wakarimasen) ”två öl” (biiru ni hon), ”var ligger Hibiya-avenyn (doko wa Hibiyadôri)”. Typ. Lite till. Det roliga är att de har ju lyckats hitta två röstskådespelare som släpar på vissa bokstäver, så ibland är det jättesvårt att höra om det ska vara R eller L, eller vid något tillfälle så hörde jag inte om det var HO eller bara O som sades. Och det kan ju bli lite fel när jag sen försöker skriva ner det, eller kolla upp orden och får helt fel. Eller om man skulle ta den där resan till Japan någon gång, och säga helt fel. Vilket jag redan gör. Jag blandar väldigt ofta ihop orden för äta (tabimasu) och dricka (nomimasu). Särskilt i böjelsen ”jag vill äta/dricka” (tabitai/nomitai). Dock har de kommit in på negationer, och positiva negationer. En av övningarna gick ut på att man skulle fråga en annan när man skulle äta lunch. Konversationen såg ut ungefär så här;

-   Ska vi äta lunch ihop? Vad sägs om klockan ett?

-   Ja, det låter bra, men ett är inte bra. Klockan två?

-   Nej, klockan två passar inte. Klockan tre?

-   Nej, då passar fyra mig bättre.

-   Nej, fyra går inte för sig. Ska vi ta lunchen senare?

-   Ja, vad sägs om klockan åtta?

And I’m like – lunch at eight, at NIGHT?! Ah well, budskapet gick fram i alla fall. När jag tänkte efter lite. Det är dock ganska kul att lära sig negationer på ett ganska oartigt sätt, på ett av världens mest artigaste språk. Och det är fantastiskt kul att faktiskt ha någon att prata japanska med, så tack Linnéa för att du gick den där kursen i somras :D Snart kanske vi kan ha riktiga konversationer med varandra… Och inte typ ”hej, sko, regnbåge är fin, äta mat, glad idag?” (ohayô, kutsu, niji wa kawaii, tabemasu, kyô wa ogenki desu ka). Det är säkert fullt med fel här, så ta mig bara till 95% på allvar :P

Bortsett från det har jag också tittat på ett antal avsnitt av Sailor Moon Live Action/Pretty Guradian Sailor Moon/Bishoujo Senshi Seera Muun. Och under tiden har jag virkat! Jag har virkat! :D Och när det gick åt pipsvängen så lyckades jag rädda det ändå! :D Så jag har virkat en rund sak, ett hjärta och tre mormorsrutor i två olika storlekar. Jag funderar på om jag ska ta och göra julklappar i år, istället för att köpa – and to save me some moneys :)

Jag lagade också mat. Massor med risotto à la pappa. Fast vegetarisk. Jag undrar dock när jag ska lära mig uppskatta mat så att det räcker till en person. Eller i alla fall tre-fyra portioner. Och inte som nu. Nu har vi mat för ett helt kompani. Men, å andra sidan har vi matlådor så det räcker. För vi har ju så många lektioner kvar nu. Jag har en imorgon, den sista i rytmikkursen. Sen har vi en till i Teaterns Teoretiska Metod/Praktik och en i Sceniskt Karaktärsarbete. I alla fall innan jul. Sen tillkommer ytterligare en lektion i de vardera sista två. Sen är det C-uppsats som gäller, till våren. Och eventuellt några andra kurser, samt att jag kanske ska bli ledare för en teatergrupp i Västerås. Det är bra med kontakter :D För var är bästa stället att skaffa sig erfarenhet? Jo, i verkliga livet. Så det så. Nu ska jag läsa PM till imorgon. Pleuh.

21:53 Soshite, ano… Oi, chotto!

2010-12-05 – 13.41 – Söndag

Det har som sagt varit en lat helg. Men! Idag gick jag faktiskt ner till campus för att lämna tillbaka en bok, som annars skulle blivit försenad, och efter att ha haft biblioteksräkningar på över 300kr den här terminen, så är jag inte så sugen på att ens betala en krona till. På grund av min egen lathet, liksom. Snart ska jag gå ner till AK och Martin och bygga pepparkakor. Förhoppningsvis går det bättre att göra det i år än förra året… då vi mest åt upp pepparkakorna, eller i alla fall de bitar som skulle blivit husdelar. De andra kakorna kunde man ju äta ändå :P Och som avslutning på denna vecka får ni här dagens tema (kärlek);

Day 05 – Your definition of love
Vad kärlek är… att älska någon eller något. Jag älskar min familj, mina vänner, min Kim, min Katt, min utbildning. Men kärlek är inte lätt. Min katt och jag älskar varandra utan problem. Han är mitt allt. Jag älskar mina föräldrar, men som jag har nämnt tidigare är jag inte helt på samma planet som dem alltid, och det gör det svårt för mig att helt och fullt älska dem – men jag försöker.

Jag kommer seriöst inte ihåg när det här var... o_O (071214)

Kärlek är också något som kan komma och gå. Det kan vara en lätt förälskelse, som går över på bara någon dag. Det kan vara en kärlek, där förälskelsen går över, men man fortsätter vara kär. En sådan går inte över på veckor, men det är något man minns. Sen kommer den stora kärleken. Den Stora Kärleken. Den där som inte går över, ens om man försöker. Själv har jag drabbats av alla de där. Som tur är har Den Stora Kärleken drabbat mig sist. Annars hade jag varit väldigt ledsen. Men samtidigt vill jag tro att jag har drabbats av den förut. I mina tidigare förhållanden har jag trott att ”this is it”, men sen har jag insett att det kanske bara var en förälskelse.

Kim var jag förälskad i de första två åren vi var tillsammans. Nu har det lugnat sig lite, vi har ändå varit tillsammans i fyra och ett halvt år. Nästan fem. Det är inte att kärleken har gått över, det är snarare att den har fördjupats och liksom etsats sig fast i hjärta, själ och hjärna. Man brukar säga att man får sitt hjärta krossat, när en kärlek tar slut. Men den här kärleken till Kim har lagat mitt trasiga hjärta, plåstrat om mina sår, och trots att det är fullt med ärr, så började de blekna och jag kan för mitt inre bara tänka på en sak när jag föreställer mig mitt hjärta. Min Kim. Och runt hjärtat snurrar allt det där andra. Familj, Akuma, vänner osv.

13:33 You know I can’t smile without you

2010-12-04 – 22.40 – Lördag

Uh, vilken latmansdag det har varit idag. Det började igår, när jag hade lagt mig i badet och läste Marica Lagercrantz Den andra rollen, en avhandling om den roll skådespelare spelar mot sina medmänniskor, typ – jag har inte kommit så långt än. Tyvärr har vi problem med avloppet, så man får vara försiktig med att inte översvämma badrummet när man duschar, och ännu mer när man badar (det tar typ två timmar att tömma badkaret när det är fullt). Under tiden ringde Martin på, och undrade om vi ville spela Wii, innan han och AK stack in till stan. Så när jag väl gjort mig klar i badrummet tog jag en öl och gick ner och blev övertalad att följa med in till stan. Så jag gick upp igen, bytte kläder och vi åkte in för att se Spader Dam spela. Efter spelningen gick jag, AK och Johan vidare till Pitchers. Jag vet inte riktigt vart tiden tog vägen, men jag hade väldans roligt i alla fall :)

När vi väl kom hem, insåg jag och AK att vi inte kunde komma in genom ytterdörren, eftersom låset hade fryst. Så vi fick ringa Linnéa, som nyvaket kom och öppnade för oss. Så dagen har mer eller mindre spenderats i sängen. Och på sofflocket. Men det har varit en skön dag. Och nu över till vad jag faktiskt har gjort idag;

Liseberg sommaren 2002?

Day 04 – What you ate today
I natt, när jag kom hem från några öl på stan, åt jag ris och kyckling, eftersom jag inte hade ätit på väldans länge innan det. När jag vaknade åt jag ris och lax med broccoli, tomat, rödlök och en smörja gjord på turkisk yoghurt, lök och kryddor – mums! En Maryland-kaka, lite nötter (chilidoppade jordnötter, pistage och cashew) och torkad frukt (papaya och ananas). Två skivor kalkonskinka och en clementin (eller satsuma). Spenatstuvade pastaskruvar med köttbullar till middag och cheescakeglass med hallonsorbet och tinade frysta bär (blåbär, hallon och björnbär). Och som avslutning lite broccoli.

Nej, det här är inte en typisk matdag för mig. Nu det senaste har jag börjat äta havregrynsgröt på mornarna, en eller två frukter, fisk eller kyckling till middag och eventuellt ytterligare någon frukt. Hör och häpna så har jag skurit ner på läskeblask brutalt, det räcker med att göra bubbelvatten – orka extra kemikaliker. Jag har också provat sådana där viktminskningssoppor, vilket har varit till min fördel. Det och det faktum att jag har börjat träna. Och att jag har börjat göra annorlunda mat är både uppfriskande och gott :D

22:51 And the earth keep spinning round and round

2010-12-03 – 12.11 – Fredag

Nu har jag äntligen sett den tredje piratfilmen. Den där som alla har pratat om i dryga tre år. Nu vill jag se en fjärde. Den var väl inte jättekass, men inte jättebra heller. Jag tycker att de (Disney) är lite snikna som gör en första film, som inte direkt är öppen för någon fortsättning. Sen gör de en andra film som inte kan stå på egna ben, utan kräver en fortsättning för att få upplösning. Och det får den, men så slutar den tredje filmen med ett öppet slut. Liksom ”hej, vi kan sluta här, men vi väljer att göra en öppen tolkning, utifall att vi skulle vilja göra en fjärde och en femte, kanske till och med upp till tretton, den som lever får se”. Så, med det sagt, kommer här dagens tema;

Day 03 – Your parents
Mina föräldrar. Det är ett ämne som jag tycker är känsligt. För det första så skilde sig mina föräldrar när jag var typ två år. Så jag har alltid levt med två familjer. En där min mor skaffade sig en ny man och fler barn, och en där min far levde som ungkarl. Så jag ser det som att jag har tre föräldrar. Mamma, pappa och Dennis. Vilket har varit bra, tror jag. Jag kan inte ens föreställa mig hur mitt liv hade sett ut om inte mamma gift om sig. Inte heller kan jag tänka mig hur det hade varit om mina föräldrar fortfarande hade varit tillsammans. Under tiden som mamma bildade familj fick jag och min syster träffa pappas flickvänner. Eller, jag minns i alla fall två av dem, varav den sista gifte han sig med och har nu bildat en ny familj tillsammans med.

Mina föräldrar är som en T3a. De är alla olika sidor av samma tärning, typ. Jag vet vad jag får om jag går till mamma, till pappa, eller till Dennis. Och det är en stor trygghet i det. Samtidigt kan jag inte gå till dem med samma saker, problem, eftersom jag vet just hur de skulle reagera. Vilket är synd. Ibland skulle det ha varit skönt att kunna konfrontera dem om samma saker. Föräldrar är liksom till för att man ska kunna komma till dem med problem som man inte kan lösa själv, utan behöver en mer erfaren persons kunskaper kring.

030517 Mamma, Kusin, Syster, Jag - det ligger i släkten :)

Jag har dessutom skaffat mig en ny uppsättning föräldrar. Eller vuxna vänner snarare. Jag pratar om Kims föräldrar. Nu vet jag att han inte ser på dem på samma sätt som jag ser på mina föräldrar, men det känns ändå bra att ha tillgång till ett par nya vuxna, liksom svärföräldrar. Andra ”svärföräldrar” som jag har träffat har varit mer eller mindre en pärs. De har varit trevliga, men det har varit svårt att se mig själv som en del i deras familj. Men inte nog med att jag tycker om Kims föräldrar, de har även accepterat mig in i sina familjer, utan att vilja förändra på mig eller mitt och Kims förhållande.

När det kommer till mig själv, som en eventuell förälder, så blir jag lite rädd. Jag har fått höra att jag skulle bli en jättebra mamma. Men själv är jag livrädd för allt vad det är med föräldraskap innebär. För det första, att bilda familj, att bära en parasit i magen i nio månader. Det är ju typ 280 dagar! Därefter ska man pressa ut ungen genom ett pyttelitet hål. Sen har vi alla komplikationer som kan tillkomma; tänk om jag inte inser att jag är gravid förrän det är försent; vad händer om min blodtyp inte stämmer med barnets och vi dödar varandra pga. blodförgiftning; tänk om barnet är missbildat; missfall… osv. Och sen ska man uppfostra ungen också! Ha koll på allt från blöjbyten till vad för slags tv-program som är lämpliga för barn att kolla på… Samtidigt kan jag se på min mamma som har lyckats uppfostra mig (tror jag i alla fall :P). Eller så får jag öva på Lilja :)

12:19 Nu snöar det igen…

2010-12-02 – 11.28 – Torsdag

Igår var vi ute på äventyr, jag, Linnéa och AK. Vi åkte till Marieberg, för att shoppa upp våra nya pengar. Dock blev det inte så mycket shopping för min del. Provade både kläder och skor. Men skorna var inte vattentäta, och är man ute efter ett par vinterskor, som ska klara slaskiga Göteborg, så… Och klänningen var för stor. Det trodde jag faktiskt inte. Men, jag kan stolt säga till mig själv att jag inte behöver kolla på storlek 46 igen. Däremot har jag återigen hamnat i det där glappet mellan stor-kläderna och de ”normala” storlekarna. Storlek 42-44 är en väldigt sällsynt ras… Nu fortsätter utmaningen (läs Lisas här);

Day 02 – Your first love
Min allra första kärlek… oj, den var svår. Jag var jättekär i en klasskompis när jag var liten. Kanske för att han var en av de få som ville leka med mig, eller ens vara i närheten av mig. (Så här i efterhand har jag börjat ifrågasätta om det var jag som själv ställde mig utanför, eller om jag faktiskt var det – men sen har jag ju mina demoner av en anledning…). Kanske var jag inte kär, men när man har någon att umgås med, som gör det av fri vilja, då tar känslorna lätt överhanden och jag hängav mig jättemycket åt honom. Att vi sen blev ihop i femman var ju bara positivt. Att kunna säga att man hade en pojkvän. Fast det sa vi aldrig. Man var tillsammans. Inte pojkvän/flickvän. Det sorgliga i den här berättelsen är att den enda anledningen, som han sa till mig, för att göra slut, var att han inte ville bli retad av de andra på skolan – han tyckte alltså det var pinsamt att säga att han var ihop med mig. Och detta bara en vecka efter att vi faktiskt hade gjort det officiellt att vi var ihop, inför alla andra femmor på skolan. Då hade vi varit ihop (i smyg) i ett halvår, typ.

Inte undra på att jag är lite störd när det kommer till förhållanden. Eller så beror det på annat. Jag vet inte riktigt. Men jag har haft det väldigt svårt, har det fortfarande svårt, när det kommer till att lita på varför folk vill vara med mig, oavsett om det gäller en partner eller vän. Varför vill de umgås med mig? frågar jag mig själv. Vad är de ute efter? Vill de förnedra mig? Vill de lära känna mig? Pratar de skit bakom ryggen på mig? Säger de verkligen som de tycker till mig?

Vem skulle inte vilja vara tillsammans med det här, liksom?

Å andra sidan kan man ju fundera över vad ett förhållande är egentligen. Är det som Joey säger, en massa ”loving, and reciving, and giving, and taking…” eller är det två (eller flera) människor som behöver varandra. Varför behöver de varandra? Är det kärlek de behöver? Vad är kärlek? Är det närhet de behöver? Handlar det om sex? Att få känna trygghet hos någon? Eller bara att ha någon för ha-andets skull? Det där sista, så var det nog på mellanstadiet. Jag minns att det var många som pussades och kysstes i korridorerna. Men jag tror det mest handlade om att visa för resten av klassen att de hade någon, och liksom gnida in det i ansiktet på oss (mig) som inte hade någon.

Mamma sa en vis sak till mig, när jag ledsen och upprörd pratade om det här med pojk- och flickvänner för henne. Sådana personer som byter partner oftare än andra byter strumpor, de får rykte om sig att vara madrasser. Och det vill du väl inte vara? Nej, det ville jag ju inte. Jag ville bara få känna på det där som de andra verkade må så bra av. Att kunna titta på någon, och känna ”du är min” utan att skämmas, eller rodna, för att personen tittade tillbaka. För det är när man tittar på en person och tänker ”du är min” och personen tittar tillbaka och tänker ”du är min”, som man faktiskt mår riktigt bra. Frågan är bara, när vet man att personen gör så?

11:35 Det här med att vara paranoid alltså…

2010-12-01 – 00.02 – Onsdag

Okej, nu ljuger jag lite. Det är egentligen fortfarande november, och klockan är 23:51 när jag skriver. Men jag tänkte ändå börja. Fuska lite liksom. Jag utmanade precis Lisa att skriva ett inlägg varje dag. Eller, hon hade utmaningen först, men jag tänkte att om jag gör det, så kanske hon också gör det. Lite grupptryck sådär har väl aldrig skadat någon, heh… Utmaningen går ut på att skriva något nytt varje dag, i en månad, utifrån olika rubriker. Dagens är;

Day 01 – Introduce yourself
Ni som läser den här bloggen vet antagligen redan vem jag är, men jag tänkte ändå göra det här rätt och riktigt eftersom jag inte alls har gjort det på den här bloggen. (Jag har liksom utgått från att det bara är folk som vet vem jag är som läser den, så varför presentera sig för folk som redan känner mig?). Så, jag är alltså Alakazam, eller kanske mer känd som Alkiz. I alla fall på nätet. Jag är fortfarande inte helt inne på att lämna ut mer uppgifter än så om mitt namn, i alla fall inte på internetz. Däremot har jag märkt att jag börjar bli vuxen. Och då är det ganska osmidigt att ha ett smeknamn som får många ännu vuxnare personer än mig att tro att jag är någon sorts missbrukare. Vilket jag inte är. Jag skulle vilja säga att jag har ett ganska sunt förhållande till sådana saker som alkohol, tobak, droger och spel och sånt som man vanligtvis brukar tänka på när man pratar missbruk.

Däremot har jag inte alltid haft ett sunt förhållande till sånt, i alla fall inte till spel. För fem år sedan spelade jag ett internetspel som tog mycket tid från mina vardagliga sysslor. Jag liksom planerade mina sysslor, uppgifter och skolschema kring det här spelet. Om jag minns rätt så var spelet uppbyggt i ((nu slog klockan 00:00 så nu är det december!)) halvtimmessessioner. Två gånger i timmen fick man alltså tillgång till nya saker i spelet, och eftersom man spelade mot en hel del andra människor, så var man mer eller mindre tvungen att vara så aktiv man kunde, om man ville vinna spelet. Spelet avslutades för nästan exakt fem år sedan. Då ville grundaren inte uppgradera spelet mer. Jag har för mig att jag slutade på top 15 av alla spelare i världen, och som tredje bästa kvinna.

Det lustiga i spelandet var, som sagt, att jag planerade hela min tillvaro kring att uppdatera mig i hur det gick för mig i spelet, att vara social med de andra spelarna och bygga på mitt rykte. Dag ut och dag in (eller kanske snarare dygn ut och dygn in). Så en dag tog det liksom bara slut. Jag minns det så tydligt. Det var som om någon hade dragit ut en propp och hela mitt liv försvann. Samtidigt kände jag vilket stort hål jag själv hade byggt upp, och fyllt detta hål med ett spel utan egentligt värde. Dagen därpå vaknade jag och det första jag ville göra var att uppdatera mig på spelet. Men det fanns inte kvar. Däremot fanns världen utanför kvar. Och då insåg jag att det där med missbruk inte är min grej. Dock vill jag tillägga att jag antagligen skulle ha en helt annan syn på både spel, missbruk och min omvärld, om mitt liv för fem, sex år sedan hade tagit en helt annan vändning.

Okej, det här kanske inte blev en så särskilt målande bild för vem jag är. Men vem jag är, det tycker jag du själv får avgöra. För jag är olika personer, beroende på vilka personer jag interagerar med. Här i Örebro är jag teaterpedagog och studenten från Göteborg. I Göteborg är jag Alkiz. I Sverige, på bussen eller tåget, är jag vem som helst, eller ingen alls.

00:08 Now you introduce yourself!