Tomodachi
2010-12-07 – 23.18 – Tisdag
Dagens inlägg får tala för sig själv;
Day 07 – Your best friend
E, J, M, P, H, Rubeuss, Bäta. Det är och har varit mina bästa vänner. En ganska brokig skara. Utan dem hade jag nog inte varit kvar här idag. Faktiskt. Mitt nuvarande tema när vi pratar barndom och sånt, är ”jag hade inga kompisar i skolan”. Nej, jag hade bara en i taget, typ, och de avlöste varandra, allteftersom den förra försvann på ett eller annat sätt. Den som stått mig bi i över åtta år, dvs. den som varit kvar längst i mitt liv (borträknat min familj), är Bäta. Trots att vi har haft våra ups and downs, så är det ändå tack vare henne som jag har klarat av de senaste åtta åren. Eller ja, Kim har också varit en del i det, men han räknas in i familj han också :P
Kanske var det lite tack vare mitt utanförskap som jag träffade Bäta. Istället för att umgås med kompisar (jag hade inga :P) så läste jag mycket böcker istället. Jag hade fått låna ett par böcker av min faster, som trodde att jag skulle gilla dem. Just då hade jag gått från att läsa Whalströms Ungdomsböcker (Deckargänget, Tvillingarna, Animorphs o. dyl.) till Narnia och Snöhäxans son. Så att hon lånade mig Harry Potter and the Philopher’s stone, Chamber of Secrets och Prisoner of Azkaban. Jag förvånades lite själv over att kunna läsa dem på engelska, samtidigt som jag inte kunde ge upp böckerna. Jag tror jag läste första och andra boken fem gånger om. När första boken kommit ut på svenska fanns små internetadresser med i boken, ”för dem som vill veta mer om Harry Potter”, och jag var ju inte den som var den. Via någon av länkarna kom jag vidare till hogwarts.nu.
Det var där jag började bygga det jag som finns idag. Genom att lära känna människor utanför min skola, som inte kände mig sedan innan eller ens brydde sig om min bakgrund, fick jag en ny känsla av tillhörighet. Jag kände mig bokstavligen som Harry när han kom till Hogwarts. Hoggy blev mitt andra hem, där Alakazam (och sedermera Alkiz) mötte Lady Macbeth (sedermera Lady MacBäta).
2003 November.. eller december?
En stor del i min vistelse på Hoggy var de återkommande Hoggy-träffarna på Liseberg. Första gången var sommaren 2002. Det var även på en av dessa träffar jag fick tips om denna Lady Macbeth, som tydligen skulle vara precis som jag. Nästan som om vi vore systrar. Men det var inte förrän vintern 2002 som vi träffades på riktigt (IRL) första gången. And it’s been downhill from there ;) Det började genom träffarna, man kunde ju inte träffa främmande människor på riktigt om man inte var flera om det. Snart gick det dock över till att man träffades mer och mer spontant, med de människor man själv ville umgås med.
Jag har så mycket att tacka Beata för, och de är alldeles för många för att räkna upp här. Men jag är samtidigt väldigt glad för att jag fått hjälpa henne med hennes liv också. Det är fantastiskt att få vara vän med någon så länge, och inte bara på ytan. This is deep. :) Jag brukar säga att Bäta är en milstolpe i mitt liv. Hur jag än skulle vända och vrida på det, så vet jag att jag skulle träffat på henne förr eller senare.
http://alakazam.blogg.se/2007/june/for-det-var-i-var-ungdoms-fagraste-var.html
23:53 Kutsu...!
