Vecka 35

2011-09-04 – 10.57 – Söndag

För drygt tre år sedan lämnade jag allt som kan kallas trygghet bakom mig. Jag sa tack och hej då till Götaland och begav mig till Närkeslätten. Det var tre år av hårt jobb, glada vänner, god mat och skapandet av en ny, fast och trygg punkt. Egentligen skulle det bara vara två år. Men jag tänkte, att ett tredje år gör nog varken till eller från. Sen var det dags igen. Tryggheten som fanns där i den lilla storstaden, med det lilla universitetet och de familjära ansiktena, började luckras upp och det var dags att ta ett nytt farväl. Jag begav mig tillbaka till min kära västkust, hittade en ny punkt att bygga upp tryggheten kring. Det har trots allt inte gått så lång tid sedan det att denna tredje, nya punkt etablerades, men det har ändå hänt en massa saker. Den trygghet jag trodde jag hade kvar i Götet och hade med mig från Örebro, stannade en stund, men varade inte särskilt länge. Många gånger har jag sagt att jag mått dåligt, att jag inte vill vara med om sådant som skadar mig, att jag vill dö och så vidare, men jag har alltid lyckats kravla mig tillbaka. Och det känns lite som att varje gång ödets klocka slår, så slår hon hårdare för varje slag. Om det jag varit med om den gångna tiden varit så fruktansvärd, vill jag inte ens spekulera i vad framtiden kan komma att ha i sitt sköte.

 

Gollum says: my pillow and blanketsssss

 

Nu över till en mindre poetisk uppdatering av mitt liv. Jag har fortfarande kvar jobbet, bara bytt projekt. Däremot har jag fått mer eller mindre två jobberbjudanden. Det ena från en gammal vän som jag jobbade med under en kortis när jag läste på Wendelsberg. Det rör sig fortfarande om telefonförsäljning, men på ett helt annat sätt. Det andra från en vikariepool, som mamma tyckte jag skulle ringa och säga att jag vill jobba i förskola och skola. Dock hann de ringa upp mig innan jag hann ringa dem o__O Så jag ska bara få hem ett utdrag ur belastningsregistret, sen ska jag på intervju där också (plus att mamma tipsade om att det finns en ledig tjänst på en avdelning nära hennes jobb). Det är nästan så jag fick ett tredje jobberbjudande, av en dörrförsäljare. Eller, han sålde dammsugare, och knackade inte dörr. Men det var en väldigt intressant uppfinning han visade. Synd bara att den var så dyr. Och avundsjuk blev jag, för han hade visst köpt sig en alldeles egen tiger, som han åkt och hälsat på och klappat på och allt sånt där som jag vill göra ;___;

 

De senaste dagarna har jag försökt få tag i folket på GU, men inte fått något svar. Har fått schema över när teaterdidaktik-kursen ska gå, men ingenting om teaterlärarprogrammet. Har fått uppdateringar på att skriva för scenen-kursen också, den verkar spännande. Och imorgon, om jag mår bättre då (har sjukt ont i kroppen och har typ tappat rösten), ska jag på möte för att eventuellt vara teaterledare för en konfirmationsgrupp. En kompis tipsade om den, hon är själv ledare där, och gruppen ska tydligen sätta upp en föreställning och behövde en regissör :)

11:12 Mera te!


Vecka 33-34

2011-08-23 – 11.41 – Tisdag

Om två timmar ungefär ska jag vara på jobbet. Gick inte igår, kände mig spyfärdig hela dagen. Gick ner till affären, men det blev inte bättre av det. Sov lite på det och nu mår jag bättre. Så det ska nog gå bra idag. Hittills har det gått bra, visserligen legat under mål, men i alla fall sålt något varje dag. Tittade lite på mina gamla lönespecifikationer och kom fram till varför jag fick så mycket i lön förra året :D Och på så vis kan jag bättre hålla koll på hur mycket jag kommer få ut nästa månad. Dock hade jag velat ha pengarna redan nu. Ligger lite krasst till med moneys, men det ska nog ordna sig. Eller, det kunde ha ordnat sig om jag inte hade fått meddelande av CSN som säger att jag inte har tagit tillräckligt med poäng för att få studiemedel igen. Har dock mailat dem och sagt hur det hela ligger till och förhoppningsvis kommer det gå bra. Men man vet ju aldrig. Jag försöker att inte ha för höga förhoppningar. Söker mer jobb. Vi får se hur det går.

 

I övrigt hjälpte jag Bäta och Robin att flytta till Gotland nu i helgen. Det var rätt nice. Åka till Gotland så där på en fredag. Dock hade vi sällskap av den där Murphy och hans lagar om alltings jävlighet. Det började redan när vi packade in saker i släpet, vädret var dåligt och hyrbilen de hade fixat började ryka och ha sig. Efter att vi hade packat in alla Bätas saker åkte vi till hyrstället och efter mycket om och men fick vi en ny bil. Därefter åkte vi till Robins och tog alla hans saker. Den nya bilen var visserligen femton år yngre än den första, men den gillade inte att släpet var så tungt lastat, så under vissa sträckor, särskilt i uppförsbackar, var vi tvungna att köra i 30-40km/h. Vilket gjorde att vi var rädda att inte hinna med färjan i Oskarshamn. Men som tur var ville Bengt-Gunnar, som vi döpte bilen till, att vi skulle komma fram, och det i tid, så vi anlände som beräknat två timmar innan färjan skulle avgå. Dock inte helt utan att köra vilse några gånger på vägen – Bätas iPhone-gps-system var inte helt uppdaterat.

 

Väl över på Gotland och i Visby snurrade vi runt en kortis innan vi hittade parkeringen utanför deras blivande bostad. Där lämnade vi släpet över natten, eftersom de inte skulle kunna komma in förrän dagen därpå, innan vi åkte vidare till Bätas brors frus släkthus som vi skulle spendera natten i. Inte heller här lyckades vi hålla bilen på rätt väg, men vi kom fram tillslut ändå. I lördags tog vi en välbehövlig sovmorgon innan vi gick och tittade på Östersjön från Gotlands östra sida, innan vi brötade tillbaka till Visby. Även denna gång lyckades vi köra vilse, men passade på att besöka en av Sveriges äldsta och största fästningar, som sägs ska kunna husera hela Gotlands befolkning.

 

När vi väl kom fram till Visby igen var vädret, som varit hyfsat bra under dagen, dåligt igen och vi provade att gå omkring och titta på sevärdheterna. Det var sjukt läskigt att vara i Visby igen utan att se en massa medeltidsklädda människor överallt. Efter att vi ätit lite och vandrat runt en stund bestämde vi oss ändå för att fortsätta vår sightseeing med bilen. Klockan började närma sig tre och efter ett besök på det lokala ÖoB kunde vi äntligen komma in i den lilla studentlägenheten.

 

Men ni tror väl inte att Murphy lämnat oss än? Nej, vänta ska ni få höra! Bäta hade hört av sig till hyresvärdarna i flera omgångar för att försöka få reda på så mycket som möjligt om lägenheten, hur stor den var, vad som ingick i möblemanget, en planritning, allt sånt där, men hon hade bara stött på motstånd. Så det var inte mer än självklart att när vi kom fram till denna lilla tvåa, som enligt hyresvärdarna skulle vara avsedd för två personer, inte var ämnad för ett sambopar (i ett kärleksförhållande). Det fanns två nittiosängar, men de var placerade på varsin sida av det lilla sovrummet, och mitt mellan dem fanns en stor, väggfast garderob. Och inte nog med det. Det lilla förråd de fått, erbjöd knappast någon förvaringsmöjlighet under sommaren, då de under två månader blir utsparkade, eftersom hyresvärdarna då vill kunna tjäna storkovan på all turism. Till råga på allt var hissen inte mycket till hiss, utan snarare transportsak för handikappade (dvs, den hade golv, men inte väggar eller tak) – och efter att vi använt den två gånger, för att frakta ner de små sängarna till det pyttelilla förrådet, så bestämde den sig för att ge upp. Och som socker på smöret på grädden på laxen så var det inte särskilt bra städat. Det låg stora dammråttor och väntade bak varje hörn. Lagom roligt. Det hela slutade med att vi döpte en av Bätas lampor till Murphy och hela händelseförloppet till ”The Epic Tale of The Powerful and Malificent Murphy – or – The Story How The Goat and Her Shepherd Came To The Gotland Island”. (Något säger mig att Murphy inte vill ha fler getter på Gotland :P).

12.19 Nu ska jag klä på mig och åka till stan…


Vecka 32

2011-08-09 – 22.26 – Tisdag

Sitter och väntar på att klockan ska gå så att Kim kan komma hem till mig. Gollum har underhållit mig med attackgos och jamande. Han vågar till och med hoppa upp i sängen numera. Han verkar förstå min sorg…

 

Akuma lämnade den här världen natten till söndag. Dennis gav mig och Kim skjuts ut till Hällesåker där vi begravde honom ett par timmar senare, under ett vackert träd vid Lindomeån. Det gör så ont att tänka på…

 

Det finns dock ljus i tillvaron som gör livet lite lättare. Att Kim bor hos mig under den här veckan, att Gollum kom in i mitt liv, att jag kommit in på alla kurser jag har sökt (teaterdidaktik, att skriva för scenen och kulturpedagogik), jag har blivit uppflyttad från andra till första reserv på teaterlärarutbildningen och jag har fått jobb på samma ställe jag jobbade på förra sommaren. De har varit väldigt förstående över situationen och jag kan börja jobba senast måndag. Dock funderar jag på att prova att jobba redan imorgon. Vi får se dock. Ska klappa mer på Gollum, det har hjälpt. Lite i alla fall. Är glad över alla fina kommentarer jag har fått.

22:51 Regn som faller från himmelen, skölj mig ren igen


Vecka 31

2011-08-04 – 12.20 – Torsdag

Jag har varit på två arbetsintervjuer nu. Skickat in typ hundra miljoner ansökningar till alla möjliga olika ställen, allt från skolor och kulturinstanser till Coop. På söndag ska jag på utbildning på mitt gamla jobb, det jag hade förra sommaren. Mailade dem, de ringde mig och frågade varför jag ville komma tillbaka. Jag sa att jag tyckte det var en trevlig arbetsplats och jag kunde jobbet. De ville att jag skulle komma på intervju nästa vecka. Sen ringde de igen och sa att mina gamla coacher hade sagt att de ville ha mig på ett nytt projekt, så därför ska jag få komma in redan på söndag. Det känns rätt gött faktiskt. Hade hoppats på att bli inringd av ett av de andra ställena som kan erbjuda mig lite vikariat här och där, men än har det inte hänt något. Har varit med ut på fält med det andra jobbet, men det verkar väldigt skumt. Å andra sidan är jag inte i position att kunna tacka nej till jobb…

 

Plz 2 hire me?

 

I går kom Linnéa hit och hälsade på. Hon hade med sig en katt, som jag eventuellt ska få ta över från hennes vän. De tidigare ägarna hade tydligen hotat med att avliva katten, som det inte är några uppenbara fel på (mer än att hans svans är krokig, men vad gör väl det? ^^). Så nu bor han här med mig och Akuma. Gollum heter han för övrigt :D Han och Akuma gjorde natten svår för mig, eftersom Akuma reagerar på saker han tycker är otrevliga genom att kissa på mig. Eller i alla fall i min säng. Gollum däremot verkar förstå att Akuma är äldre och låter honom vara, vilket jag är glad för. Jag har ingen lust att bli biten igen, det räcker med de ärr jag redan har :D Men förhoppningsvis kanske de kan bli vänner, och på så vis också göra Akuma lite mer aktiv.

 

I torsdags, för en vecka sedan, överlevde jag Atmos Fear på Liseberg. Pappa lånade mig lite pengar så jag fick träffat några gamla norska vänner. Det blev en väldigt bra uppdelning måste jag säga. De vuxna och småbarnen kunde lugnt gå omkring och åka vad de ville, medan jag och den äldre tjejen sprang runt och rååkte alla möjliga härliga attraktioner. Förutom Atmos Fear provade vi oss på Uppswinget, vilken jag aldrig åkt tidigare, och alla de andra gamla hederliga karusellerna såsom Flum Ride, Kållerado, Lisebergbanan, Radiobilarna, Sagoslottet och så vidare. Som vanligt hade jag otur på chokladhjulen men kompenserade med att dra upp en massa smådjur i klomaskinerna och som vanligt inledde jag med att dra upp två i ett grepp. Dock gav jag bort dem, jag har ändå så många :D

12:35 Muglib!


Tur i oturen

2011-07-25 – 22.11 – Tisdag

En av alla berättelser om vad som hände på Utøya. En varning dock, den är väldigt gripande och stark.

 

Förutom det. Ja, jag söker jobb som en liten smurf. Gick en promenad i området idag, lyckades halka och slå mig rätt ordentligt på rumpan när jag skulle undersöka utkiksområdet. När jag nästan hade kommit hela vägen runt hade det börjat regna något fruktansvärt, så jag tog bussen ner till centrum och vandrade omkring en liten stund. Åkte vidare till Arbetsförnedringen och när jag satt där och sökte lite jobb så blev jag uppringd av ett av företagen jag har hört av mig till. Gött tänkte jag, och fick faktiskt en arbetsintervju redan nu på torsdag. Förhoppningsvis kan jag få jobba en hel del. Men jag hoppas ingenting egentligen för tillfället. Jag tar ett steg i taget och förväntar mig det värsta så kan jag bli positivt överraskad istället.

 

Utsikt från utsiktsplatsen

 

Sen fundelurar jag på att ha en liten sammankomst i helgen. Spela lite spel och ha det trevligt sådär. Inget allvarligt och stort, men ändå. Jag tror Akuma tycker om att få besök.

22:17 Sången som jag hatar


Gammalt

2011-06-29 – 21.27 – Onsdag

Den här veckan har varit en riktig resa genom minnen. Det började egentligen förra onsdagen, då jag och Bäta, och många fler, gick och såg Flogging Molly på Liseberg. Det var första konserten jag har varit på, på väldigt länge. Och den var riktigt bra. Träffade många gamla vänner och fick krama på bandmedlemmarna. Hela resan hem kunde jag inte sluta tänka på Lokes låt V.S.P. När jag kom hem låg Akuma och väntade på mig i soffan (ja, han bor hos mig numera, och inte hos mamma). Jag träffade en gammal klasskompis från gymnasiet på väg till konserten och redan då stack det till.

 

Senare i veckan började jag lyssna igenom all musik jag har på datorn. Jag har visserligen inte kommit så långt än, men det går, sakta men säkert. Nyss kom jag in på Amon Amarth, och jag har bestämt mig för att gå igenom varenda låt, oavsett om jag gillar dem eller inte. Bara 371 timmar :P (Sen har jag mer på hårddisken…). Fick för mig att leta upp några videor på youtube också, och hittade sånger som jag inte hört sedan 2006, när jag var i USA.

 

Bara att plocka upp alla saker, och inse att jag inte längre är i Örebro, får mig också att brista lite. Mycket förändring har skett på kort tid. Och mer ska till. Jag känner mig ganska rotlös just nu. Jag trivs jättebra i lägenheten, och mina grannar är trevliga. Men varje gång jag reser mig från en plats, så känns det som att en liten bit av mig blir kvar, och jag känner mig lite trasig. Som att jag tappat något, liksom. Hittade breven från amerikat också. Jag vill tillbaka. Samtidigt som jag inte vill tappa mer av mig själv. Samtidigt som jag vill resa.

21:44 Livet är komplicerat


Stormsommar

2011-06-14 – 22.57 – Tisdag

Då har jag börjat komma i ordning i lägenheten då. Måste få upp lite hyllor och så – det ser inte så inbjudande att ha fyra bananlådor staplade ovanpå varandra, fulla med böcker. Sen har jag en massa andra lådor fulla med annan bråte också. Måste göra något åt bordet och köksstolarna också, typ kasta ut dem eller något… Tack till John, Linnéa, mamma, Maria, Kim, Lisa, Bäta, Robin och Kaj för att ni hjälpte till i lördags!

 

Sista natten i Örebrolandet

 

I söndags ringde Bäta och undrade om jag ville tjäna lite pengar, till dess att jag har hittat något bättre att göra om dagarna. Så nu är jag hundpromenerare. Fick första ”utbetalningen” igår, i form av ett busskort, så då slapp jag lägga ut halva min skattåterbäring på månadskort (jepp, trodde att jag bara skulle få 300kr typ, men fick mer än det dubbla! Woho!). Sen åkte jag och Kim till Teater Aftonstjärnan och mötte upp pappa, för att närvara på Vier Brillens skivsläppsfest ^^ Riktigt roligt faktiskt. Kim vann en av skämt-tävlingarna och fick en LP med Svenne och Lotta, som han sedan gav till mig.

 

Idag gick jag en lite längre promenad med Charlie, gick till Stadsbiblioteket och skrev ut en kopia på mitt hyreskontrakt för att skicka till Försäkringskassan så de vet att jag har flyttat och inte bara luras när jag vill ha bostadsbidrag för en ny lägenhet. Därefter åkte jag förbi affären och handlade. Det var riktigt läskigt faktiskt. Jag äter ju bara för en numera o_O Eller, jag ska handla för en, men jag tror jag äter för en halv. Senast jag tittade hade jag tappat en tiondel av mitt forna jag. Det känns rätt skönt faktiskt ^^ Dock behöver jag nu investera i ett skärp, eftersom alla byxor jag har införskaffat mig själv de senaste två-tre åren är alldeles för stora. Men jag kan nu komma i byxor, och stänga dem (!), som jag inte ens fått över höfterna! :D Så byxor lider jag ingen brist på. Bara förmågan att hålla dem uppe ^^;

 

Månen var halv, fast delad åt fel håll o_O

 

Nu har jag spelat Super Smash Bros Brawl så pass att jag har fått en blåsa på ett finger man knappt använder för att styra kontrollerna :D Lyckades inte riktigt stänga frysen förut heller, så det började tjuta i mitt lilla kök. Men det slutade när jag tryckte på en knapp o_O Och ute blåser det som om det vore höst. Får hoppas att vädret klarnar snart, så jag verkligen får njuta av min nya utsikt ^_^ Grannarna är förövrigt jättetrevliga. Imorgon bär det av på födelsedagsmiddag och på torsdag sticker jag och Kim till Småland för en till födelsedagsfest.

23:51 Där är en som pratar engelska flytande


Flyttstök

2011-06-05 – 02.42 – Söndag

Mitt rum börjar se riktigt kalt och ensligt ut. Tog ner nästan alla tavlor och sånt idag, så det ser ännu kalare ut. Alla lådor och skåp, förutom de i köket, är tömda och innehållet är till största delen omstuvade till flyttlådor. Det börjar kännas riktigt ordentligt den här flytten. Samtidigt som jag inte kan vänta så vill jag inte flytta och lämna det fina Örebro bakom mig.

 

Till på köpet har jag fått ont i ryggen och foten, vilket gör att det blir svårt med bärandet av lådor och kartonger. Det märkte jag idag när jag skulle hjälpa Saga att flytta. Det gick visserligen fort, men det kändes i både fot och rygg, fastän jag knaprat värktabletter i flera dagar. Egentligen borde jag gå till läkaren, eller i alla fall ringa sjukvårdsupplysningen… men jag vågar inte. Eller, jag har liksom ingen lust att få höra ”äh, det går över” och sen hosta upp pengar jag inte har för att jag har fått höra något jag själv kunnat gissa. Å andra sidan är jag lite orolig. Min kropp är ju rätt konstig.

 

Växelvis sjunger det i huvudet hemma, var ligger det nånstans och jag längtar hem, hem till min planet

02:53 T minus sex dagar och cirkus fyra timmar


O.o

2011-05-17 – 19.14 – Tisdag

Det har blivit mycket flängade fram och tillbaka till Göteborg det senaste. GothCon XXXV under påsken, Valborgsstök, antagningsprov och nu senast skrev jag på kontrakt för min nya lägenhet. Jepp, det händer mycket just nu. GothCon var riktigt trevligt, träffade som vanligt många härliga vänner som jag bara träffar där. Blev inte så mycket pass spelade, men jag lyckades dygna lördag-söndag. Så när jag väl kom hem till Kim på söndagseftermiddagen däckade jag med en gång. Var hemma hos mamma en sväng också för att äta påskmiddag. Sen åkte jag hem för att komma ner igen på Valborgsmässoafton. Kom till Göteborg runt tolvsnåret, mötte upp Bäta och folk och sen minns jag inte så mycket mer. Det hände väldigt mycket konstiga saker. Aprikosa mustascher och en närgången hund och sånt :P

 

Antagningsprovet gick förhoppningsvis bra. Det kändes bra i alla fall. Första provet gick ut på att leda de övriga deltagarna i en övning anpassad för sceniskt karaktärsarbete. Hade förberett med lappar med namn, ålder och sysselsättning på samt lappar med olika saker på. Sen delade jag ut namnlapparna och bad gruppen gå runt i rummet och känna in karaktären på olika sätt. Efter ett tag delade jag de andra lapparna och lät dem via sina karaktärer hitta dessa saker i en garderob/ett förråd på vinden/i källaren. Samtidigt ställde jag frågor om sakerna de hade hittat. När de fått känna in karaktärerna och sakerna lät jag dem återkomma till sina egna jag. Hade jag tänkt efter skulle jag kollat på klockan, jag tror jag hade kunnat låta dem fortsätta ett tag till. Men jag var rätt nervös och hade ingen tidsuppfattning alls. Det andra provet gick ganska bra också tror jag, men jag var rätt nervös där med – det var ett gestaltningsprov där jag framförde sista scenen ur Oda! – Saatans kvinna!!. Tredje och sista provet gick ut på att vi fick varsin text att analysera och beskriva hur man i en gymnasieklass skulle arbeta med texten. Där improviserade jag en del, jag hade förväntat mig att de skulle ställa mer frågor. Men jag tror ändå det gick bra…

 

Nu i helgen var jag i Göteborg igen för att som sagt, skriva på ett nytt lägenhetskontrakt. Så från och med den 11e juni är jag inte längre Örebroare. Dock kommer jag inte bo så jättenära Göteborg ändå, men fortfarande inom kommunen. Och området verkade riktigt trevligt, som ett eget litet samhälle. Samtidigt passade jag på att fira både Bäta och Maria som båda fyllde år nu i helgen (typ). Egentligen skulle jag skickat in uppsatsen i fredags också, men jag hann inte klart. Jag ska försöka få klart den så snabbt jag kan, men jag underhåller mig med att skriva på det där försenade julpapret och en loggbok för Kreativt gestaltningsarbete. Så jag har lite att göra ändå. För tillfället underhåller jag mig med att räkna hur lång tid det tar mellan regnskurarna…

19:48 Gör det pedagogiskt…


Sök högskola/uni nu!

2011-04-15 – 00.55 – Fredag

nu är det dags för skamlös reklam!

Idag är sista dagen att söka in till Teaterpedagogprogrammet vid Örebro Universitet. Under utbildningen får man läsa Teater Drama I-II (60 högskolepoäng) under det första året och Pedagogik med didaktisk inriktning A-BII (60 hp) under det andra. Utöver det finns det en hel drös med roliga kurser man kan läsa för att göra utbildningen och studietiden ännu mer givande. Örebro Universitet är ett ungt universitet men har ändå ett rikt studentliv och det finns något för alla.

 

Jag kan ärligt säga att när jag satt där och skulle bestämma vad jag skulle göra med min framtid var det något i mig som sa att teaterpedagogprogrammet var värt ett försök. Och de tre år jag har spenderat här har varit några av de bästa i mitt liv. Jag hade ingen aning om vad Örebro var för en stad, hur universitetet skulle vara eller ens hur jag skulle få tag i en lägenhet. Men när jag väl klev av tolvans buss (som inte finns längre) vid Studentgatan och letade mig fram över campus för att bli bländad av Musikhögskolans enorma fönster, då visste jag att jag hade hittat rätt. Alla de förväntningar jag hade på universitetet, lärare, studentkamrater och så vidare… ja, de överträffades med hästlängder. Här har jag inte bara fått en utbildning för livet, jag har även fått vänner, kollegor och kontakter.

 

 

Visst finns det mycket som kan göras bättre, men det är också det som är tjusningen med programmet och universitetet. Den tradition som finns är så pass ny att det fortfarande går att förändra. När jag började 2008 trodde jag att jag skulle vara klar och tillbaka i Göteborg för ett år sedan. Men istället sitter jag här nu och läser ytterligare en kurs i Teater Drama (III).

 

Har du inte bestämt dig för vad du vill göra, så kan du ju alltid söka och göra antagningsprovet. Jag kan nästan lova att du kommer vilja börja på teaterpedagogprogrammet! Har du frågor, så får du gärna ställa dem här.

01:09 Nu blir det sängen.


O_O

2011-04-14 – 10.49 – Torsdag

Idag är Maria och pappa och kollar på en lägenhet åt mig. Jag försöker säga åt min hjärna att inte ha allt för höga förhoppningar. *pepparpeppartaiträ* Samtidigt som jag oroar mig för det sitter jag och skriver på en ansökan till ett jobb jag kanske tror att jag skulle kunna klara av om jag inte blir antagen eller om saker inte löser sig med teaterlärarlinjen på GU. Om inte annat så har jag ett självständigt arbete att skriva på. Jepp, det var ingen c-uppsats…

 

*Maria ringer*

 

Okay, nu har de tittat på lägenheten, och den verkar både fräsch och fin. Visst ligger den lite långt bort från allt, men jag bor hellre en bit bort och billigt än mitt i smeten och dyrt. Sen gillar jag området, vad folk än säger om det. Mer än så säger jag inte förrän jag vet att jag kan… *pepparpeppartaiträ*

 

Just ja, c-uppsatsen. Hela min klass har utgått från att det är en c-uppsats, eftersom vi redan har skrivit en b-uppsats på b-nivå, en bok på b-nivå och då antog att eftersom Teater Drama I var på grundnivå och Teater Drama II var på b-nivå – då borde Teater Drama III vara på c-nivå/avancerad nivå. Men nej, den är tydligen på b-nivå den med. Det känns väldigt konstigt. Och där det förut stått uppsats 7,5 hp står det istället självständigt arbete 15 hp. Men vi ska kriga för vår rätt.

 

Haha, jag drömde konstigt också. Jag drömde om Hampus, och att jag var gravid och att jag istället för att gå vanligt i en trappa behövde klättra och verkligen hålla mig fast för att inte ramla och skada både mig och barnet. Läskigt värre.

 

11:06 I hope I get the pictures so I can say yes


X__ó

2011-04-11 – 18.25 – Måndag

Hoffmaestro, Nanne Grönvall, Backstreet Boys, Journey, Urga och The New Merseysiders har fått pigga upp mig lite idag. Kim kom hit med P6 i fredags för att vara med på den femtonde Tjällossningen, Tjälis även kallat i folkmun. Själv var jag inbjuden på en fest med några tepeettor, så vi träffades först när timman slagit över till lördag. Vi låg vakna ett tag och hade, på Kims begäran, en femårsutvärdering. I alla fallen liten utvärdering där vi diskuterade genusperspektivet på vårt förhållande :P Några timmar senare begav han sig ner tillbaka till campus medan jag fick för mig att göra kakor. Dessa åkte in i ugnen precis när Kims familj kom på besök, så de fick riktigt färska, tjocka choklatechip-m’n’m-kakor att mumsa på. Under tiden som jag och Linnéa hade fixat med smeten hade vi också passat på att göra i ordning lite kyckling att ta med till Kinas inflyttnings-grill-och-impro-fest.

 

*Bäta-samtal*

 

Väl på festen hade jag mycket trevligt, Kina hade lyckats få det riktigt hemtrevligt och karaktäristiskt sen vi hjälpte henne att få in alla grejerna. Det blev en del dricka och mycket snack, så när klockan närmade sig ett kände jag att jag ville bli lite omkramad av göteborgare så jag och Linnéa tog bussen tillbaka till da hoods. I och för sig åkte Linnéa hem, men jag hoppade av vid campus och smög mig in på Bärseback där jag ganska snabbt hittade folk som jag kände. Jag gillar att vara omgiven av massor med folk som jag tycker om, samtidigt som jag tycker det är väldigt kul att dyka upp bland människor som inte alls känner mig för att kunna pinnpointa de jag faktiskt känner.

 

*random-gå-ifrån-datorn-en-stund*

 

Igår var Kim och jag tydligen sura på varandra. Jag var sur på honom för att han inte ringde mig när han kom hem som han hade lovat och trodde därför att han var sur på mig. Så idag har jag gått omkring och undrat vad tusan jag har gjort för att han få honom sur på mig. Inte fått så mycket vettigt gjort alltså. Men jag har underhållit mig själv. Måste sluta skjuta upp allt jag måste göra. Men nu har jag i alla fall fått Maria och pappa till att gå på visning på en lägenhet åt mig på torsdag. *hållertummarnaochpepprarochsaltarliteöveraxelnsamtidigtsomhontarlitepåträ*. Ska ringa GU imorgon och höra efter hur det blir med teaterlärarlinjen där. Och söka kurser. Om jag nu ska plugga till hösten, vi får se hur det blir med den saken. Funderar på att läsa någon distanskurs i alla fall. Och underhålla mig med att söka jobb, om inte annat.

19:58 Nu ska jag träna.


.__.

2011-04-04 – 23.43 – Måndag

Det är måndag och jag saknar Kim. Har skrivit lite på uppsatsen, skrev ut den för att kunna ha den i olika perspektiv i handen. Jag och AK tog en sväng till affären och när jag kom hem började jag städa lägenheten. Det brukar sägas att en students lägenhet aldrig är så ren som inför en tenta. Men eftersom jag inte har inlämning än på ett tag hoppas jag att det kan fortsätta vara fint i lägenheten till dess att jag behöver stressa upp mig över annat. Jag har börjat söka nya lägenheter i Göteborg också. Förhoppningsvis får jag en söt liten sak som jag kan klara av hyran på. Måste säga upp den här snart. Två månaders uppsägningstid och ska vi flytta ut 15e så börjar det brinna i knutarna – nästa fredag måste vi kolla med Öbo. Om inte förr.

 

 

Jag har fått en soffa också! Saga köpte en massa soffor till It’s SÅ 2010 (Studenternas Årshögtid, som brukar avsluta nollningen här i stan) eftersom det var karneval och cirkustema (makes sense, yes) och behöll en av dem, med tillhörande fåtölj. Dock har hon ingen plats för soffan så jag erbjöd att den kunde få stå i min gigantiska lägenhet till dess hon själv kunde ta den. Men nu har jag fått den! :D Så, vad jag nu behöver införskaffa mig är egentligen bara en tv, sen har jag i princip det jag behöver. Ja, förutom köksbord och köksstolar då, men jag har inte ätit i köket på ett år (med undantag från en gång i förrförra veckan), så det ordnar sig nog. Jag har kastruller, stekpannor, bestick, glas, tallrikar, muggar och koppar till bedrövelse, likaså böcker, handdukar, lakan, kuddar, örngott och täckegott, filtar, hyllor och byråer, ett skrivbord med tillhörande skrivbordsstol, en tripptrapptrullstol, två nattduksbord, säng, ett glasbord och ett entertainmentsystem, Nintendo Entertainment System, Super Nintendo Entertainment Systen, N64, Nintendo Wii och PlayStation 2, en Guitar Hero gitarr… ja, jag har en hel del. Sen har jag ännu mer hos mamma.

00:01 Jag är ganska syked över att flytta snart! ^_^


Flargehnbleurg

2011-04-03 – 23.41 – Söndag

Mm, Dr Mario, Scrubs och House :D Jag har spelat sen klockan tre, måste verkligen få saker gjorda imorgon. Igår hjälpte jag, AK, Saga Kina att flytta. Det gick väldans bra, fast en hel del gick åt skogen. Till en början strulade det högra bakljuset på släpet vi skulle hyra. Men precis när vi hoppades på att få låna en skåpbil istället körde en annan in med ett släp som vi fick ta (samt två som hade hyrt vanliga flak, så det blev lite trångt på parkeringen). Vi hade hoppats på att det skulle dyka upp fler, efter första lasset var klart dök Sam och Sara upp. Men det var ändå lite slitigt. När allt var inlastat i den nya lägenheten åkte Kina, AK och Saga iväg för att köpa flyttpizza, medan jag och Sam stannade kvar och vaktade lägenheten… jag måste erkänna att jag dog en stund på Kinas soffa; precis när jag hoppade ur bilen för att lasta ur det andra lasset bröt en sjudundrande huvudvärk ut, så när jag äntligen såg min chans att ta det lugnt somnade jag. När jag vaknade nästan en timme senare hade Sam fixat i ordning en hel del. Sen kom pizzan. Sen åkte vi hem, duschade och kastade oss iväg tillbaka till Kina för att dricka lite inflyttningsöl. Men eftersom min huvudvärk inte ville ge med sig så stannade jag inte så länge. Istället kom jag hem vid halv två och spelade Dr Mario till tre :P Sen vaknade jag 12:31 då AK ringde och sa att bussen skulle gå 12:37. Gissa om jag hann med saker som vanligen tar mig i alla fall 20 minuter :P

 

Varför åka buss på en söndag? Well, det är ganska många som gör… :P Men Jakob hade bjudit in oss till att träffa den nya styrelsemedlemmen i ÖUSF, äta lite god mat och hålla ett styrelsemöte – vars punkter jag måste skriva ner och skicka ut ^^ Haha, jag är bra. Men, jag ringde Kim och grattade honom på hans födelsedag. Imorgon ska jag gratta mamma och göra en massa arbete. Framförallt skriva ut min uppsats så jag får den svart på vitt (harrharr) för att lättare kunna se vad jag behöver göra. Transkribera klart mina intervjuer och läsa klart En uppstoppad hund (jag är klar med Peer Gynt). Och skriva, skriva, skriva, skriva… Gah, jag orkar inte mer… Min rygg dödar mig!

23:59 Blarg, blargh


1826,25 dagar

2011-03-21 – 13.48 – Måndag

Då var det måndag då. Kim var här i helgen :) Me likes. För den som håller räkningen har jag nu spenderat lite drygt två och ett halvt år här i Örebro. Och dubbelt så länge har jag och Kim känt varandra, och varit ett par. Mwiiiwiwiw ^________^

 

Jag åkte och hämtade honom på stationen, och han sa att min present var fem gissningar :P Sen, när vi kom hem, visade det sig att han köpt ett Nintendo Entertainment System, eller NES eller Nintendo 8bit som man också säger, och ett antal spel till mig :D Tyvärr funkade det inte att koppla in i Linnéas tv – men jag ska prova i AK och Martins tv. Annars får Kim skälla på Martin (JapanMartin som numera är i Taiwan). Men glad blev jag ^^ Och paketen var inslagna i rospapper och dessa räknades som rosor ^__^ hihi. Kim fick av mig en massa olika öl, regnbågsfärgade Munchkintärningar, spin-the-shot, ett Sudokuspel, Scoop samt pussar och naturgodis. Plus en sjudundrandes fin middag som jag hittade på i all hast (eller, jag fick inspiration av Rebbis inflyttningsmat; baconlindad fläskfilé med hasselbackspotatis och brunsås). Mums ^_^

 

I lördags var det stor spelträff, så MoDs passade på att sätta sig för sig själva och spela lite DoD. Min väldigt religiösa paladin fick en familiaris, som kom att bli en ängel, som fick heta Gabriel :P Liten, tjock och ganska osmidig, men han blev snabbt en av de smartaste i gruppen, med ett intellekt på 21 – därav blev han också hjälte i Gudomlig helning, så nu behöver vi typ inte oroa oss för skador längre :D Kim fick spela Gabriel. Fast sen gick han iväg och spelade Settlers istället. På kvällen var det tänkt att vi skulle fira femårsdagen med mina vänner, men det var ingen som dök upp… förutom Rebecka. Och de som vanligen håller till här i huset :P Men vi hade trevligt ändå, och konspirerade ihop hur Swärje skulle styras. (Trots att jag satt som Finansminister hela spelet, så lyckades jag ändå inte vinna… men jag satt ändå på en bra plats och post ;)).

 

Igår var istället en seg dag, som spenderades med att titta på komedier. Typ How I Met Your Mother och The Big Bang Theory. Sen behövde Kim åka hem. Och eftersom bussarna här i stan går fel på söndagar, lyckades vi tajma in så att alla affärer stängde precis när vi kom fram. Det gick bra i alla fall. När vi stod ute på perrongen kände jag mig nästan som arton igen. Jag fick hålla om den jag älskar mest i hela världen, och skratta och fåna mig. Och han skrattade och fånade sig han med. Och ändå har det gått fem år. Jag är lycklig.

14:16 …where everybody knows your name…


Teater så det sprutar ur öronen

2011-03-15 – 22.31 – Tisdag

Hm. Mycket teater har det blivit det senaste. Så jag tänkte delge mina tankar så här ett litet tag i efterhand. Vissa går fortfarande att se, andra är ett minne blott för oss som var där och då (hihi). Och, för att göra detta klart innan du börjar läsa – eller klickar dig vidare någon annanstans – skillnaden mellan amatörer och professionella är inte kvalitén, det är bara att de professionella får lön för det de gör, medan amatörerna gör det för att de vill och/eller har lust och/eller tid över.

 

Sunset Boulevard – GöteborgsOperan

Jag blev uppringd av Alv som undrade om jag ville gå och se Sunset Boulevard tillsammans med honom. Jag sa självklart ja, inte tackar man väl nej till att gå på Operan. Särskilt inte om man kan få biljetterna snuskigt billigt. Och jag måste säga att jag tycker det var en ganska trevlig liten föreställning. Jag gillar ju trots allt musikaler, och när de har gjort allt för att få föreställningen så lik filmen (från 1950) som möjligt, ja, det går inte annat än att älska. De enorma sceneribytena gör att man som publik får en riktig insikt i hur stort det är bakom kulisserna. Men jag blir också lite nyfiken på hur det hade blivit om Operan inte hade haft de ekonomiska möjligheter som de har. Att ha saker att brottas med anser jag liksom vara en del av att jobba med teater; skådespeleri, regi, teknik (ljud, ljus), manusbearbetning, musik, scenografi, kostym, mask, rekvisita, ja å då är det de rent konstnärliga bitarna av det hela. För den som är nyfiken på berättelsen så handlar det om en manusförfattare som det går lite dåligt för. Han hamnar av en slump på en gammal stumfilmsstjärnas gård och blir hennes… assistent. Samtidigt som han försöker hjälpa henne att slå igenom i den nya filmvärlden, med tal, försöker han skriva nytt material, men det går sådär. Hm, nu när jag tänker efter så är storyn ganska platt, men allt annat gör föreställningen väldigt sevärd. Framförallt scenbytena :D

 

Bathorys Monster eller Vampyrjägarens guide till Transsylvanien – Filosofspexet

Jag hade egentligen ingen plan på att se årets Filosofspex, men vad gör man när man får gå gratis och ens pojkvän betalar? :P Men det var ett tag sedan jag såg ett spex senast och jag måste säga, att jag ska nog försöka gå och se Örebrospexet i år också. Främst med tanke på att det verkar ligga i tiden att göra narr av glittriga vampyrer – eller dampyrer som även förekom här. För att vara ett spex tycker jag att de lyckas över förväntan. Jag satt visserligen och irriterade mig som fan på små skitsaker som ”bara” jag ser (smink, ljud, ljussättning och sånt), men med lite öl och punsch svalde jag allt med hull och hår ändå. Berättelsen om hur Elizabeth Báthory skapar ett Frankenstein-monster samtidigt som van Hellsing och hans ”vänner” på drottningens begäran undersöker de underligheter som försiggår i Transsylvanien var verkligt underhållande på ett sätt som jag inte upplevt på länge. Kanske blev det lite för mycket omtag och för oseriösa förslag från publiken, men jag tyckte ändå att de gjorde det bra. Man sitter alltid i publiken och tycker att man själv kan göra bättre, men jag vet med mig att även om jag får skitbra idéer när jag tittar på så är hjärnan helt tom när jag väl står inför folk och ska prestera. Så av fem fyrar möjliga får Filosofspexet fem – full pott!

 

Peer Gynt – Göteborgs Stadsteater

Jag håller på att skriva min c-uppsats och bad om Stadsteaterns hjälp. Efter mycket om och men fick jag biljetter och vi, jag och mina intervjuoffer, kunde gå. Mitt första besök kändes väldigt obekvämt, eftersom jag ville somna men det skulle ju inte se bra ut när vi sen skulle diskutera föreställningens innehåll om jag inte hade något att komma med och ställa frågor kring. Men det första intrycket står sig ännu, då ridån går upp och man ser Peer Gynt på en lätt blåljusupplyst scen hålla i en gigantisk uppblåst korv av lätt, halvgenomskinlig, frasig plast, och han snurrar sakta runt på scenen och leker med denna. Denna plast kom sedan att användas på de mest tänkvärda sätt, och bara en sån sak får mig att sitta och klappa händerna i förtjusning. Om man inte har Operans möjligheter till scenbyten var denna plast något av det mäktigaste jag har varit med om i scenografisammanhang. Dess enkelhet gjorde den så mångsidig att man snabbt förflyttades från Norges fjordar och fjäll till Egyptens pyramider eller stormande hav. Henrik Ibsens pjäs skrevs för drygt 150 år sedan men är ändå idag lika märkvärdig som då. Vi får följa med den rotlösa Peer på hans resa genom livet, hur han som en ung man ljuger och hittar på, rymmer med en kvinna som står i brudskrud för att i nästa stund begära en annan kvinnas hand. Han träffar Dovrekungen och reser land och rike runt, för att få uppleva så mycket som möjligt, gärna allt på en gång. Jag kan ju säga att jag nog har en helt annan syn på föreställningen efter att ha sett den två gånger och diskuterat den i tre omgångar och nu dessutom ska analysera den för en uppsats, än de jag har diskuterat den med (i alla fall de som inte ingick i ensemblen som jag intervjuade). Sen är det alltid lite kul att se en föreställning två gånger eftersom man aldrig vet vad som kommer att hända – teater är här och nu – och hur skådespelarna hanterar sådant som inte är inrepeterat (men som de kanske är förberedda på).

 

En uppstoppad hund – Teaterföreningen Lyset

Liksom Peer Gynt ingår denna föreställning i min materialinsamling för min uppsats. För att vara en amatörteateruppsättning var den sjukt bra, och med det menar jag att de måste ha lagt ner så mycket tid och pengar för att få det så lyckat. Även här rörde det sig om mycket scenbyten, eftersom Staffan Göthe, som skrivit pjäsen, är för jävlig när det kommer till pjäsmanus och dess platser och tider. Man får följa två familjer, någonstans i Sverige, över ett antal årtionden. Det börjar på femtiotalet, då sonen i den ena familjen och dottern i den andra blir vänner och leker doktor. Samtidigt får man också följa föräldrarnas utveckling, från hemmafruar och caféägare, till frireligiösa gubbar och gummor. Där emellan får man också insikt i några av familjernas ”vänner”, som det egoistiska nattbiträdet som använder sin kropp och sexualitet för att få det hon vill ha, eller magistern, som flyttar till det lilla samhället för att vara sin far nära under dennes sista tid på mentalsjukhus, och som stannar där många år efter faderns död för att han blir kär. Eller hundarna som håller ihop hela storyn. Det är mycket som kan göras bättre, men de gjorde den bra, mycket bra. Och det är sådant som räknas.

 

Jag är FAN inte duktig – Ewa-Helen Rydmark

Ewa-Helen Rydmark är tvåspråkig. Hon pratar både svenska och teckenspråk. Hon är dessutom rullstolsbunden, nästintill blind och döv. Men hon läser ändå teater på Hällefors folkhögskola och i den här föreställningen får vi höra hennes berättelse, med hennes egna ord, i Örebro Kulturhus lilla B-sal. Förutom två teckentolkare gestaltas Ewa-Helens liv av en enda skådespelare, som genom enkla rörelser och blickar får oss i publiken att se så mycket mer än det som finns på scenen. En tamburmajor med hatt och trenchcoat blir plötsligt en livs levande karl, bara genom en armrörelse. Ewa-Helen har inte levt ett enkelt liv. Redan som liten drabbades hon av sjukdom som återkom. Inte heller fick hon lära sig teckenspråk i skolan. Kärlekslivet har inte heller varit helt smärtfritt. Och berättelsen slutar kallt, kyligt och mörkt. Men att hon tidvis står på scenen, sjunger och talar, är bevis på att det hemska slutet ändå har ett ljus i sin framtid. Det är svårt att säga vad jag egentligen tycker om den här, med tanke på att det är Ewa-Helen som står framför mig, och hur svårt det måste vara för henne att berätta detta – jag har själv försökt agera ut mina känslor, men på fel sätt… Men, en sak som Ewa-Helen inte är, det är duktig. Hon är FAN GRYM! Och jag hoppas hon aldrig ger upp – för det vet jag att jag antagligen hade gjort om jag hade suttit i hennes sits.

 

Lång dags färd mot natt – Riksteatern

Som sagt tidigare, och det tåls att sägas igen, skillnaden mellan amatörer och professionella är att de senare får betalt för vad de gör. Det har inget med kvalitén att göra. Och efter den här föreställningen, med Riksteatern… vet jag inte vad jag ska säga. Jag somnade i alla fall inte, vilket jag såg att andra i publiken gjorde. Tre timmar av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka – så illa var det. Eugene O’Neills manus vet jag ingenting om, men lyckas man vara tråkigare än Samuel Beckett (I väntan på Godot) så har man fan lyckats med att vara tråkig. På riktigt. När publiken lämnade Hjalmar Bergmanteatern hörde jag inte ett positivt ord. Visst, jag kan tycka en föreställning är bra men ändå sitta och klanka ner på den (se exempel ovan) bara för att misstagen gör resten så bra, men det där var, som de kära britterna säger utter garbage. Nä, hade jag varit smart hade jag också passat på att sova. Lång dags färd mot natt, oh yes. Det fanns en, EN, sak som var bra, och det var trumtjejen, som lite nu och då sprang in och trummade rytmiskt på saker och ting. Men att följa familjen Tyrone från tidig morgon till sen kväll… nej, jag kan inte ens relatera till min egen verklighet att jag någonsin haft så otroligt störda samtal med någon. Att mamman i familjen är missbrukare och yngste sonen är dödssjuk var bara skrattretande. Jag ville resa mig upp och bua. Även om ett manus är tråkigt så kan man alltid göra något bra av det. Men de lyckades verkligen inte. Om bra ligger åt höger så gick de så långt åt vänster de kunde >_<; GAH!!

23:58 Och imorgon blir det Gazamonologerna :D


Panik.

2011-03-07 – 15.50 – Måndag

Jikes.

Panik. Förvirrad. Lycklig. Panik. Skakande. Ont i magen. Långsam hyperventilation. Långsamt rusande puls. Panik. Knäsvag. Tryck över halsen. Rädsla. Lycka. Panik…

Det känns inte som det ska i min kropp ibland.

 

Men jag kanske kan se det hela lite smårationellt. Min dator har varit på lagning, jag hämtade ut den igår. Fick låna en dator som inte ville vara med och leka. Fick låna en MacBook som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera, men som ändå funkade. När jag lämnade tillbaka lånedatorn och fick igen min egen hade jag panik över att jag skulle få betala, dels för reparationen av min dator samt ersättning för lånedatorn som hux flux bara stängde ner sig själv och inte ville starta igen. Men på vägen ut till Marieberg plockade jag fram lånedatorn och tänkte ”vinna eller försvinna” och försökte få igång den igen – och lyckades. När jag fick tillbaka min egen dator vågade jag inte öppna den, men tillslut gjorde jag det ändå. Allt var kvar. ALLT! Precis som när jag lämnade in den. Ja, med det lilla undantaget att den är lagad, dårå. Och den laddade (det var därför jag lämnade in den, den ville inte ta emot laddsladden, typ…)! Okej, orosmoment ett som legat över mig i två veckor är borta.

 

Vad mer? Mm, ja, uppsats. C-uppsats. Jag har varit i Göteborg och gjort fältundersökningar. Det var ett stort orosmoment att få ihop saker och ting, men tillslut gick det bra. Jag fick till och med mer än vad jag hade räknat med. Nu är frågan dock vad jag ska göra med det här materialet. Göteborgsresan i sig var också lite nervöst, men den gick bra. Jag fick träffa min katt, delar av min familj, gå på både Filosofspexet och finproducerad Stadskultur. Men jag mår dåligt. Jag älskar Göteborg, jag vill flytta tillbaka dit. Jag vill hem. Men hem är också Örebro. Jag är rädd vad jag ska göra i framtiden – ska jag fortsätta plugga på GU, om de nu hittar på ett teaterlärarprogram, eller ska jag försöka börja se mig omkring efter jobb inom mitt område? Like that’s gonna happen. Eller ja. Jag har sett några annonser…

 

Ja, framtiden. Vad ska man göra med den? Min främsta förhoppning är att hitta en egen lägenhet. Jag vill ha en egen lägenhet. Jag vill ha mina saker i min egna lägenhet. Jag vill bo i min egen skit. Jag vill hänga upp persienner i mina fönster och vattna mina blommor när de slokar. Jag vill titta på min egen tv sittandes i min egen soffa och ställa upp mina böcker i min bokhylla. Laga mat i mitt eget kök åt mig. Visst, det har varit trevligt att bo ihop med Linnéa, och jag inser hur social jag är när jag har någon att hela tiden prata med. Men jag vill också ha min egen ytterdörr att stänga om mitt hem. Kunna säga ”nä, nu ska jag/du gå för jag vill vara själv”. Kunna ligga i min egen säng och bara ligga. Framförallt längtar jag efter den dag då jag kan säga hej då till min egna lägenhet och säga hej till vårt hem. Det hem som jag kan se mig själv och Kim bygga upp ihop.

 

Kim ja. Kina och jag spenderade någon timme inne på toaletten under Karins fest och pratade relationer. Och jag fick en panikattack. För att jag är rädd för mina egna känslor. För att jag inte vet vad framtiden har att erbjuda mig. För att jag vill så mycket men är rädd att säga det dem det angår och istället säger det till andra, i någon slags naiv förhoppning att dessa andra ska vidarebefordra mina åsikter till dem det berör. Men nej. Jag låg och lyssnade på när Kim andades, och det var så mycket jag ville säga just då, men jag ville inte bryta tystnaden, jag ville att han på något sätt skulle höra mina tankar lika högt som jag hörde dem, och svara på dem.

 

Någonstans tror jag det ligger irritationer och gror. Hos mig, mot mig…

16:26 Ibland vill jag bara starta om från en gammal save-fil…


Den datorepiska sagan

Det var en gång en väldigt irriterande dator. Den var skapad av ett väldigt dåligt företag. En gång kom ett annat företag, som också var väldigt dåligt, på idén att bygga ett operativsystem som skulle kännas som en böld i, ja, ett ställe som man brukar säga att solen aldrig får titta på (men efter att ha tittat på Magnus Betnér så tror jag nog att solen har fått se på detta ställe ändå... - jag tycker synd om solen). Denna böld, denna smärtsamma, förgiftade böld spred sig som en epidemi över land och rike. Tillslut blev de båda företagen rädda för sin egen skapelse, och de började utföra experiment på en av bölderna, som de lyckades fånga in. Tillslut lyckades de ta bort gifterna, slemmet och sjukdomarna. Ja, tills nästan allt ont var borta. Genom experimentet kom de fram till en lösning på epidemin, ett motgift, som de snabbt delade ut gratis till alla och envar som ville bli av med bölden. Lyckliga att äntligen bli av med bölden, som orsakat så mycket smärta och vånda i världen, tog även jag detta motgift, lyckligt ovetande om dess framtida konsekvenser.

 

Den gamla datorn, som trots böldens frätande påverkan, hade tjänat sin ägare troget i flera år, möttes ironiskt nog av ett annat öde, och dog, då den blivit överhettad (än i dag är läkarna förbryllade över detta plötsliga öde, som drabbade datorn likt en blixt från klar himmel) av ansträngning. Ägaren, jag, blev utom sig av sorg, när hon insåg att den trogne tjänaren stod med ena foten i graven. Det var med stor sorg i bröstet som hon började leta efter en ny tjänare. Men hur skulle detta ske? Inte kunde det där väl finnas en tjänare lika trogen och duktig som den hon nyss tagit ett sista farväl av? Hur skulle någonsin någon annan dator kunna leva upp till de förväntningar som den döende trotjänaren satt standarden för? Tillslut fann hon ingen annan nåd än att ta den hjälp hon fick, ty hon klarade sig inte själv, och till hennes undsättning kom en av den nya generationernas tjänare - nej, medhjälpare!

 

Bölden, som tidigare spridit en illaluktande, svart stank över stad och hus, var nu nästan endast ett minne blott, röken började lätta och man kunde se ett ljussken sprida sig vid horisonten. Kunde detta vara frälsningen? Ägaren tog något skeptiskt emot sin nya medhjälpare, som till skillnad från den gamle, egensinniga tjänaren, var henne väldigt till lags, hjälpte henne med problem hon förut svurit sig sjuk över, hittade nya lösningar och ordnade hennes liv till något, som otänkbart kunde bli ännu bättre än det tjänaren innan lyckats ge henne. Då och då besökte hon ändå sin gamle trotjänares grav, för att minnas de goda stunder han ändå gett henne. Men lika fort vände hon tillbaka till medhjälparen, och såg en ljus framtid. Intet ont anande om vad denna kunde bära i sitt sköte.

 

Den tunga stanken och den äckliga röken skingrades. Man kunde här och var skåda några mörka moln i fjärran, men dessa var långt bort och kunde inte skada ägaren och hennes medhjälpare. Då en dag, när solen stod som högst på himlen, hände det ofattbara. Medhjälparen, som både var immun och vaccinerad mot de alla möjliga skador och sjukdomar som bölden lämnat efter sig, fick ett ryck, likt en fisk som nyss slitits upp ur vattnet och lämnats på marken åt sitt öde. Ägaren blev förskräckt och instinktivt påbörjade hon återupplivningsarbetet. Efter ett långt försök med mun mot mun-metoden och konsulterande av läkare, beslutades det att medhjälparen behövde hjälp. Det var inte en böld, som tur var - hade det varit det hade jag inte vetat vad jag skulle göra - men läkarna förklarade att medhjälparen kanske aldrig skulle kunna bli sig själv igen.

 

Nu hängde de svarta molnen tunga på himlen igen. För att ägaren skulle klara sig, blev hon erbjuden en gammal tjänare. Sorgsen över den plötsliga katastrofen visste hon ingen annan lösning än att tacka ja. Men den nya gamla tjänaren gick inte att jämföra med varken den gamla trotjänaren eller medhjälparen. Han var bångstyrig, ville inte hjälpa till, utan det verkade nästan som om han sett sin chans att snylta på en stackars sorgebärare. Innan dagen var över hade ägaren konsulterat en vän, för råd om den nya gamla tjänaren. Vännen, som kom från en annan del av världen, berättade att hon hade flera tjänare, både fasta och fria och att ägaren mycket gärna fick låna en av dessa, tills medhjälparen blivit frisk. Ägaren visste inte om hon skulle skratta eller gråta, men omfamnade sin vän och tackade för hjälpen.

 

Så, nu sitter jag här, med en böldsmittad tjänare, som varken vill veta av eller vill prova vaccinet eller motgiftet, och med en ny tjänare, som pratar ett helt annat språk än de jag kan. Det känns lite som att välja mellan pest eller kolera. En gammal laptop, som inte hittar nätverket och som har gått på högvarv för att installera de senaste uppdateringarna för Windows Vista - eller en MacBook, som pratar ett (eller kanske till och med flera) språk jag inte förstår... Och allt jag vill är att få tillbaka min kära, kära Torsten igen.


Självutnämnd vardagshjälte?

2011-02-16 – 22.59 – Onsdag

Varför händer saker mig? O_o Förra veckan, efter min teatergupp, hände saker som fick mig och AK att ringa polisen. Idag, också efter att jag sagt hej då till mig grupp, gick jag tillbaka till kontoret, lämnade mina papper för att gå på toa. Där satt en liten tjejgrupp och en av dem såg ut att må lite dåligt. Efter jag gjort mina behov tog jag med tjejen in på kontoret och satt och tröstade henne. Hon vinglade och luktade alkohol, och grät. Inte hysteriskt, och inte särskilt farligt, men jag vet själv hur illa jag mådde när jag var i hennes ålder (hur gammal hon nu kan ha varit :P), så jag satt och lugnade henne. Samtidigt gick hennes kompisar omkring utanför kontoret, och mina kollegor (om man nu kan säga det när jag jobbar ideellt? :P) såg lite förvirrade ut. Efter ett tag kom en fältassistent och en vuxen från ungdomsgården och tog över… Nej, det är inte lätt att vara liten och heta Ludolf och inte kunna säga äll.

 

Vi får se vad som händer nästa vecka. Då kommer antagligen AK vara själv, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Det beror på när min fokusgrupp kan ses. Om inte annat kanske det händer roligare saker nästa vecka. Men sådana här saker gör att jag blir helt nipprig. Samtidigt som jag blir så glad över min familj. Att mamma har orkat med oss! Fyra pubertala ungar, som nu blivit unga vuxna, och en till som är mitt i alltihopa. Nästa gång jag träffar mamma ska hon få en stående ovation för att hon trots allt lyckades att få mig att inte göra dummare saker än jag gjorde. Tänk om saker och ting hade varit värre?! O__O;

23:18 Hon verkade känna igen sig i mig. Det var lite roligt.


Fjortonde februari

2011-02-14 – 10.34 – Måndag

Så många år som har gått

Och du har varit med mig i vått och torrt

När solen starkt har skinat

Och mestadels de gånger jag har grinat

För fjärde gången, en dag som denna

Du är en bajskorv, änna

Som inte är här med mig

Och inte får jag någon uppvaktning, nej

Men det gör inget, för du är min prins

Powermetal, ja, det finaste som finns

 

Snart har det gått fem år. För fem år sedan träffade jag världens bästa. För fem år sedan var mitt liv i kaos, jag ville inte ha med kärlek och kletiga känslor att göra. Jag ville vara för mig själv, jag hade lovat mig själv att inte gå in i ett förhållande på ett år. Så gick det som det gick. Plötsligt var liksom allt kaos som bortblåst. I alla fall nästan. Jag står fast vid att jag tycker att livet blir roligare om det är som en berg-och-dalbana, men det behöver inte vara alla hemskisarna på en gång. Det räcker med att åka en i taget. Och sen andas lite.

 

 

Det är lite svårt att sitta trettio mil nordöst om sin älskade, titta ut på snön som ligger tjockt igen, och veta att man inte kommer ses förrän om en månad ungefär. Hade jag fått bestämma hade han flyttat hit. Men jag är samtidigt glad att han bor där han bor, för det stärker också vårt förhållande. Och skulle jag bli helt knäpp av att vara ensam så har jag ju Éomer, Rouge, Boromir, Eve, Faramir, Leeloo, Logan, Selina Kyle, Christian Bale, Lilly… listan kan göras lång :D

10:49 Älskling, älskling, älskar du mig så smajla!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0