Jobbdag
2010-02-12 – 13.58 – Fredag
Igår var ingen fuldag. Det var faktiskt en av de bättre dagar jag haft på länge. Repet gick sjukt bra, jag som hittills känt att jag inte riktigt varit delaktig som en Oda har äntligen fått känna på hur det var. Eller nej, inte äntligen, jag har fått göra min roll förut, men i går var det första gången som jag kunde känna en framåtanda trots att jag egentligen ska vara bakåtsträvande. Well. It's a hard mans work.
Idag ska jag planera ljus. Så mycket jag kan. Vi får se hur det går. I vilket fall som helst planerar jag att ha det färdigt så långt det går till imorgon när vi ska ha nästa rep. Vi får hoppas att det blir bra. Våra genomdrag hittills har varit lite knaggliga, men det ska gå bra, det hoppas jag.
14:06 En sak är säker, citronvatten och nyborstade tänder är ingen hit.
23:18
I specialpedagogiken diskuterar vi mycket om hur problem i skolan framställs. Är det eleven som är ett problem? En problemelev? Eller är det så att eleven har problem i skolan? Är eleven funktionshindrad, eller en funktionshindrad elev? Beroende på i vilken ordning man sätter orden blir det olika konsekvenser. Ska man se problemet före eleven, eller eleven före problemet? Man skjuter sig själv i foten hur man än gör, verkar det som. Men, jag vill bara säga som så här – att ha migrän, gör mig till en funktionshindrad person. Inte en person med funktionshinder. Jag blir handikappad när jag får migrän. Jag har ett handikapp som gör att jag inte kan fungera som jag ska när migränen slår till. Det finns säkert många därute som inte håller med mig alls. Men så ser jag på situationen. Jag vill inte dra fördelar av att vara handikappad, men ibland är det jäkligt skönt att inte kunna göra något – även om det i många fall är frustrerande eftersom det är just då man inte kan göra något som man vill göra allt.
Just nu känner jag migränen komma smygande. Antagligen för att jag masserade nacken och släppte på en massa spänningar. Just typiskt. Hur känner jag då skillnad på en migränattack från vanlig huvudvärk? Well, en sak som är väldigt simpel är att min syn blir känsligare. Starkt ljus gör ont i ögonen. Sen kommer hörseln. Varenda litet ljud skär i öronen. Doft kan komma före hörseln ibland. Tänk er att kunna känna varenda doft som finns. Till och med den mest fantastiska doft nästan bränner sönder näsan. Känsel och smak har ännu inte lyckats bli tillräckligt känsliga. Och jag hoppas att de aldrig kommer komma bli känsliga. Det räcker med att synen förvrängs. Att inte ens kunna titta ut när solen lyser gör att jag blir illamående. Snart är våren här. Folk klagar över pollen. Tänk dig då att vara ljuskänslig. Att ha stått i ett bäcksvart, mörkt rum så länge att ögonen har anpassat sig och du faktiskt kan se detaljer i rummet. Och sedan öppnar någon dörren och släpper in ett så strålande vitt ljussken att det tar en stund för dina ögon att anpassa sig till det nya ljuset. Så är det för mina ögon när våren kommer. Det tar ett bra tag för mina ögon att anpassa sig till solljusets starka sken. För att inte tala om alla häftiga väderförändringar som påverkar mitt huvud. Den här vintern har varit olidlig – jag är inte van vid så här långa, och särskilt inte så här kalla vintrar. Jag fruktar för hur det blir när snön smälter.
23:29 Minimuffins
