Alakazam

2010-09-28 – 22.03 – Tisdag

Ja, det blev som jag befarade. Men jag vaknade inte upp förra måndagen och var rädd. Jag vaknade upp förra måndagen och var förbannad. Förbannad för att politikerna idag är så pass dumma i huvudet att de inte vågar ta de debatter som folket i samhället ser som problem. Eller som skulle kunna utgöra ett problem. Om någon har en åsikt, då diskuteras den, för någon annan håller med, eller i alla fall nästan. Men om någon trejde är av en annan åsikt, då stänger man dörrarna, man drar ner rullgardinerna, sätter sig i den mörka källaren med öronproppar på och läser sitt mantra ”Jag har rätt, du har fel” för sig själv, tills man tror att den där tredje utanför dörren har gått sin väg. Men ack, det hade den tredje personen inte. Istället har den tredje personen lyckats prata med en fjärde person, och en femte, och en sjätte. Tillslut är det bara den första och den andra personen som sitter där i sina källare som inte diskuterar med några andra än sig själva. Och så kallar man dem utanför dörren för främlingsfientliga. Man kan vara främlingsfientlig på många vis. Inte bara mot ”främmande” människor, utan mot ”främmande” åsikter också – som är så ”främmande” att över fem procent av Sveriges röster inte vill höras av de där källarpratarna.

Usch, nä, nu blir jag alldeles för politisk. Jag gillar inte politik. Jag blir bara arg och upprörd. Jag trodde att något skulle hända med svensk politik efter förra valet, för fyra år sedan. Men nä. Vissa var ju smarta nog att påbörja sin förändring redan före förra valet. Medan andra trodde att ”gammalt funkar fortfarande”. Mja, tyvärr. När samhället utvecklas så måste också politikerna göra det, liksom deras valpropaganda måste förnyas och tilltala de nya väljarna. Jag fick höra av en kurskamrat att jag borde bli politiker. Men då skulle jag verkligen bli arg. Och förbannad på mig själv. Jag sitter hellre här och kritiserar dem från min egen lekarnivå. Visste ni förresten att Göran Hägglund, Jan Björklund, Mona Sahlin, Maud Olofsson och Lars Ohly sammanlagt har noll högskolepoäng? Jovisst, det stod i senaste numret av Studentliv (nr 3/10). Första uppslaget. Kolla om ni inte tror mig.

I övrigt, vad har hänt i mitt liv? Well... Dennis låg på sjukhuset förra helgen. Så det var lite småjobbigt. Men det var inte värre än vad jag först hade befarat. ”Bara” en kraftig astmaattack i kombination med bronkit. Värsta lyxen ju! Hehe.. eller inte. Men han såg ut att må hyfsat mycket bättre nu än vad han har gjort det senaste – ja, alltså, jag var i Göteborg och hälsade på nu i helgen. Så i fredags gick jag, Kim, Mamma och Linnéa på Den Inbillningssjuke på Göteborgs Stadsteater. Grymt bra, måste jag säga. Fantastisk! En unik (skulle jag vilja påstå) kombination av gammalt och nytt, av olika förhållningssätt till publiken och av olika spelstilar. Lätt värd sina 130 kronor som en fattig student lätt kan kosta på sig för att få lite (och bra) kultur i kroppen (eller 250 för ”vuxen” – psst, ja smygreklam :D)! Efteråt gick jag och Kim på Rockbaren, mest för att vi ville. Tanken var egentligen att vi bara skulle ta en öl. Men så stannade vi ett tag i alla fall och umgicks med Kims nollekompisar som var där och sen kom både Stor-Björn, Bengan, Therese, Victor och Frida. Plus att jag skaffade mig en ny vän :D

I lördags var det också fest, för Robin. Födelsedagsfest för att vara exakt. *random letande på wikipedia efter zodiakförklaringar och stjärnbildskonstallationer* Och det var riktigt trevligt det med, fram tills den punkt då jag för andra gången smetade dipp över Bätas ansikte och fick en skrattattack så jag halkade/gled ner på golvet och slog i en glasflaska som stod i vägen för mitt bakhuvud. Jag både skrattade och grät. Men mest var jag rädd. Jag ville, kunde, ville inte röra på mig, för jag var rädd att något kanske hade gått sönder (och då syftar jag inte på glasflaskan). Efter en stund liggandes på golvet i framåtstupasidoläge/fosterställning så hjälptes jag upp och fick lägga mig i en säng. Beata blandade en drink till mig, som säkerligen hade varit jättegod, om jag bara hade kunnat dricka den. Efter ytterligare en stund i sängen, där jag var rädd för att somna, så bestämde jag mig för att frisk luft kanske var en bättre lösning. Så jag och Kim tackade för oss och åkte hem. Nog för att det var skönt ute i friska luften, men jag kände mig fortfarande inte helt okej i söndags, så jag ringde och avbokade med mamma, som jag hade lovat hälsa på igen för att hämta några grejer där som jag inte hämtade i fredags. Istället åkte jag hem till henne igår, fast via Maria, så jag fick träffa Lilja en stund också. Hon lärde sig att Kim antingen ”jobba” eller ”pugga” :D

Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig fortfarande inte riktigt kry i bollen. Jag har ändå lyckats vara med på rytmik-lektionen idag och därefter på ett träningspass. Får hoppas att det går över snart. Jag har ju trots allt ändå försökt hålla mig stilla och lugn (när jag inte har behövt göra annat). Men om inte illamåendet går över snart får jag nog konsultera en läkare. Eller i alla fall sjukvårdsupplysningen :P

22:41 Näei pappa! Han ljuger!

2010-09-19 – 01.05 – Söndag

Om ett par timmar ska jag gå till valstugan och göra min plikt som svensk medborgare. (Klicka här för ett litet skratt)

Åh, snälla. Jag har varit duktig, så duktig! I över ett halvår har jag försökt bli en bättre dålig förlorare, jag har lärt mig att glädjas åt andras vinster och vara mindre bitter åt mina förluster. Men snälla, snälla. Jag vinner så sällan. Snälla, låt mig vinna idag. Det är inte mycket jag kräver. Jag vill bara inte vakna upp på måndag och vara rädd. Snälla, låt min önskan bli hörd. Jag vill inte vara rädd på måndag, eller tisdag, eller nästa vecka eller någon annan dag heller för den delen. Men idag, och igår, och hela veckan har jag varit livrädd. Och jag kommer vara ännu mer rädd imorgon.

01.09 Åh, vad jag blir bra i tv eller hur,

jag är som gjord för tv-bildens form

Jag kan säga svåra ord som konjunktur

och jag tar ändå tittarna med storm

2010-09-15 – 08.46 – Onsdag

Usch, jag hade en jättehemsk dröm. Eller så hemsk var den nog inte, snarare konstig. Och lite jobbig. Först och främst hade jag en till lägenhet. Varför vet jag inte, men jag hade en, liksom som en fristad eller nått. Den låg i alla fall på bottenplan, i ett område som liknade Smycke, fast mer Guldringen... Anywho, jag hade gått dit för att jag skulle kolla lite saker, mest för att se så att allt stod rätt till, när jag plötsligt hör en massa tonårspojkar skrika saker om Sverigedemokraterna. Jag gick ut på min altanplätt för att höra vad de egentligen gastade om, och såg då att de hade ljusblåa tröjor på sig, med gul text och en blåsippa på... Jag blev arg och skrek ut (på skånska av någon anledning :P) att jag ville att de skulle vara tysta, hålla käften rent ut sagt. Då vände de sig om, såg mig och började komma emot mig. När jag var på väg in i min lägenhet igen så klev en av killarna över staketet och då såg jag min chans. Vad han gjorde var olaga intrång. Jag tog tag i honom och sa åt honom att försvinna innan jag ringde polisen. Och jag tänkte inte släppa honom om han så försökte eftersom han hade invaderat på min tomt. (Här kan jag också ha fått naglar/klor likt Wolverine, men det hör inte riktigt till drömmen tror jag :P).

Sen försvann de. Och jag gick tillbaka till den lägenheten jag delar med Linnéa. Klockan var åtta på morgonen när hon började dammsuga. Jag klev upp för att höra vad hon egentligen sysslade med, och fick svaret att Kristoffer tyckte det var lugnt att hon dammsög... o.O Sen kom AK upp med en massa påsar med madrasser och dammtrasor i. Efter henne kom Martin, Kina, Rebecka... och jag vet inte hur många de var. De skulle tydligen iväg och äta bakispizza – de hade tydligen firat hela kvällen innan att de rödgröna hade vunnit valet, vilket jag helt hade missat (vi skulle tydligen få tillbaka en massa pengar också o.O). Jag kom inte ens ihåg vad det var jag hade röstat på...

Och när jag vaknade var jag rädd. Rädd för att det bara är några dagar kvar till valet. Rädd för att jag inte vet vad jag ska rösta på. Rädd för att den nya regeringen kanske innehåller ännu värre partier än den redan gör. Rädd för att världen ska gå under. Rädd för framtiden. Men det är jag ändå. Även fast det inte är valtider. Jag är rädd för vad som ska hända inom en vecka. Jag är rädd för att utomjordingar ska ta över världen. Jag är rädd för människans idioti. Jag är rädd att hon en dag kommer sätta pistolmynningen mot sitt eget huvud och utplåna allt vad liv heter.

Men nu är det höst. Och jag läser 45 högskolepoäng (Genus i skolan, Medeltidens materiella kultur, Sagans förtrollande värld, Rytmik I och Teater Drama III) – så jag har egentligen inte så mycket tid att vara orolig på. Egenkligen.

09:09 Imorgon kommer statsministern... eller ja, Fredrik Reinfeldt kommer hit...