Alakazam

Eller så vart den inte så fager, men det hände rätt roliga saker. Endel av er kanske inte vet vad min uppväxt gick ut på, men för er som vet, så vet ni att börja på gymnasiet var det bästa som hänt mig. Jag kom bort från slummen, och träffade väldigt mycket nytt folk i andra slummar. En av dessa folk... - vänner - kom att bli min bästa vän. Och det var idag när jag var påväg hem från en outhärdligt varm och svettig dag på posten som en bil körde förbi mig, med registreringsskylten BLY SiffraSiffraSiffra. En annan sak som ni som känner mig kanske känner till är att jag tycker det är väldigt kul att läsa registreringskyltar och komma på vad förkortningarna står för, eller bli alldeles till mig när jag inser att det är ett faktiskt trestavigt ord som av en slump bildats. Nåväl. BLY. Vilket är ett bokstavsbyte, eller bortkastande av en mage, välj själva hur ni inte vill förstå mig, blir till ett smeknamn. Ett smeknamn som inte bara innefattar mig själv, utan också min bästa vän - Bäta, som stavas med ett T.

Jag minns det som igår, eller möjligen förra veckan. Men det var i början av gymnasiet, höstterminen i ettan, och jag hade osedvanligt långa håltimmar på måndagsförmiddagen. Närmare tre timmar. Så som endel i min klass gjorde (de som inte hade lektioner under den tiden, vill säga), åkte jag bort från slummen, till city (visst får jag det här till att låta som värsta NYC-gangsta' grejen?). Vad gör man i city under en håltimme när skolan ligger 20 minuter bort med spårvagn? Jo, man hälsar på sin bästa vän. Lång tid efter skolan spenderades också med min vän. Särskillt i Stadsbiblioteket där vi försökte stämma upp Bravader-möten. RIP.


Som sagt, jag minns det väldigt tydligt, som om det hände mig för ett tag sedan (jag har skrivit en ganska bra redogörelse för hur långt ett tag är, men det blir ett senare inlägg, och modifierat, då jag skrev det på Lunarstorm innan denna incident som jag ska berätta om nu inträffade). Jag satt på spårvagnen, fyran, om jag inte minns helt fel, och skulle träffa Bäta. Jag slumrade till, som om jag inte sovit på flera dagar, och när jag vaknade kändes det som om jag fått igen all den sömn som jag trodde mig förlorat. Under tiden drömde jag något som faktiskt inte kunde vara osannare än vad drömmar brukar vara, men den kom att bli sann, fem-tio minuter senare när jag berättade för Bäta om den. Innan jag somnat hade jag bläddrat i en Metro, och den bidrog nog till vad jag drömde om... Jag hade tidningen uppslagen på mitten och där var det en stor artikel om ungdomar idag, om hur man rebellar mot sina föräldrar och omgivning. Rubriken löd "Vad har hänt med vår stackars Ply?", och under fann sig en bild på en gammal man som höll ett barnbarn i knäet. Bildtexten visade på att detta var min bästa vän och hennes morfar, och i en intervju hade Bätas familj uttalat sig om hur jobbigt de tyckte att det var att hon, yngst i familjen, redan som liten visat att hon inte skulle gå i sina föräldrars fotspår.

Innan jag berättade för henne, frågade jag ifall hon hade ett smeknamn när hon var liten, och det hade hon ju. Men det var inte Ply. Ingen i hennes familj kommer ens i närheten av den bokstavskombination. Möjligen Pimpim, men det räknas inte. Så när jag väl berättade för henne kunde vi inte annat än att sätta oss och garva åt det hela. Det skulle till en med sån fantasi som jag till att drömma något sådant. Eller ens falla mig in att föreslå att vi - inte bara hon, inte bara jag - skulle ta det som smeknamn på mig. Mig var beskrivningen på vår delade personlighet. Vi kom underfund med att vi var så lika, att vi var En person med tre personligheter, i två kroppar. Alkiz, Bäta och Ply. Vi blev till och med tillfrågade vid flera tillfällen om vi var tillsammans, och lite kunde man ju förstå deras tankar när vi gick runt och kramades hela tiden, och höll hand och pussades och... Men, å andra sidan så hade vi klottrat våra pojkvänners namn över hela armarna, utifallatt någon av oss inte skulle vara med den andre, och någon skulle få för sig något dumt. Eller så var klottret bara till för att visa världen vilka märkliga spunkare vi var. Eller jag var, i alla fall.

Rösta på spunkpartiet!

... men, det kan bli svårt. Särskillt för alla dessa som inte följer Bibeln, Tora-rullarna, Koranen och allt vad religösa skrifter heter. Särskillt svårt är det för oss svenskar, det har en grupp fundamentalister i USA konstaterat. God Hates Sweden, God Hate Fags osv. För vi i Sverige är ju mer syndiga än andra. Till och med vår prinsessa klär sig som en slampa. Och vi tillåter kvinnliga präster (aja-baja), homoäktenskap (usch och fy!), sex är snarare ett krav att ha före äktenskapet än att lyckas vänta med...

Frukta icke, ty det finns bot! Allas vår schlagerfantast Carola kan hjälpa dig med handpåläggning. Det är sant! Det botar homosexuallitet. (Och det där med bisexuallitet kan vi lika gärna ta och glömma, för sådant finns inte - They're just kidding themself). Om folk höll på sig själva och inte föll för köttets lustar så skulle alla kunna leva i den sällsamma gemenskap som man gör i Svensk-Finska Församlingen i Sundsvall. Jag ber för er alla satanister, hårdrockare, kommunister, kårmedlemmar, djävulsdyrkare, suputer, homosexuella, svartrockare, science fiction/fantasyläsare, onanister, rollspelare/ lajvare, dansare, sångerskor/sångare, skådespelare, mimare, lärare, doktorer, buss/spårvagnschaufförer, tågåkare, brevbärare,  våldtäktsmän, skräddare, tv-tittare, folkpartister, häxor, wiccaner, socialdemokrater, vänsterpartister, asatroende hedningar, veganer, femenister, lesbianer....
Kort sagt; alla.

Kom till tro. Tro på oss! Tro på det rätta... Det finns bot för allt. Tro mig, jag har själv blivit fri från mången syndbegär... Tro, hopp och kärlek. Älska din nästa så som mig själv. Gyllene regeln och allt det där andra.

Eller varför inte bara ett redigt, jävla, gott gapskratt?
Det här brukar hålla mig vaken när jag vill sova, så som denna kväll...
http://www.hallmansgarden.se/Film/bredband.wmv
http://welcome.to/sffs
http://www.godhatesfags.com/
.... och mången andra intressanta websidor, bara man vet vad man ska söka på.

Google är din vän.