2010-04-25 – 20.45 – Söndag
Oj, vad saker kan hända och tvista till på bara några timmar. Igår var jag och såg den andra gruppen i Teaterproduktionskursen, som satte upp En Natt i Februari av Staffan Göthe. Fantastiska! Helt fantastiska! Det kändes helt underbart att vara i Hundraettan och inte hålla på att jobba där själv, utan att få vara publik. Och de var så duktiga ^^
Efter föreställningen slog jag följe med grannarna och åkte och handlade. Det blev en hel del, och tunga påsar till på köpet, men som tur var väl att Saga i supermobilen kom och hämtade oss sen. Annars hade det varit jobbigt. När vi väl kom hem bestämde jag mig för att baka, så det blev så. Scones. För att baka något nyttigare än muffins och kladdkaka :D De blev faktiskt väldigt lyckade må jag tillstå. Någon dag ska jag börja baka frukostbröd också. Grannarna får lära mig sina häftiga recept ^^
Satt och pratade med Li ett tag på msn igårkväll också. Samtidigt som jag tittade på Little Miss Sunshine och läste vad folk tycker om mig på bilddagboken. Jag blev fruktansvärt glad över vad jag fick läsa. Vissa av sakerna kanske var ganska tråkiga, men det värmer ändå att man får läsa sådant. Och Little Miss Sunshine, och senare också en bit av A Very Potter Musical fick mig väldigt glad. Så det var väl nästan självklart att något skulle vända under natten.
Först ringde Kim och berättade att han blivit blind och blåmärkt. Han hade spelat paintball med några polare, och blivit skjuten i ansiktet – utan mask. Sådär lagom smidigt och smart, tyckte jag. Senare ringde Maria och väckte mig. Det är inte många som ringer mitt i natten om det inte är något. Och ringer Maria mitt i natten (eller ja, det var ju närmare morgonkvisten), då är det något som inte riktigt stämmer. Vi pratade i ett par timmar, och förhoppningsvis mådde hon bättre av det. Hon försökte övertala mig om att skaffa ansiktsbok, och faktum är att just nu överväger jag det, för att kunna se efter vad som händer. Men samtidigt orkar jag inte med sån dramatik. Jag bryr mig, det gör jag verkligen, men jag fick för mycket av dramatik via Internätet för flera år sen. Förhoppningsvis är det fler som tröttnar snart...
Halvpigg och oengagerad bestämde jag och Björn att vi skulle ses och skriva lite på vårt paper som vi ska lämna in på torsdag. Vi kom även överrens om att redovisa papret imorgon, eftersom det ändå ska göras. Samtidigt som vi satt där på biblioteket ringde Lisa och var orolig för vad som hade hänt med Maria. Hon hade fått följa händelserna via ansiktsbok, och jag kan tänka mig att det inte var någon rolig grej.
Vissa människor... borde verkligen växa upp. Jag förstår inte hur man orkar med att vara så tjurskallig. Jag kunde inte låta bli att tänka på Oda och jämföra hennes berättelse med min systers. Förhoppningsvis så slutar systramis saga ännu bättre än Odas...
21:11 Halvt helont i delar av hela kroppen
2010-04-25 – 20.45 – Söndag
Oj, vad saker kan hända och tvista till på bara några timmar. Igår var jag och såg den andra gruppen i Teaterproduktionskursen, som satte upp En Natt i Februari av Staffan Göthe. Fantastiska! Helt fantastiska! Det kändes helt underbart att vara i Hundraettan och inte hålla på att jobba där själv, utan att få vara publik. Och de var så duktiga ^^
Efter föreställningen slog jag följe med grannarna och åkte och handlade. Det blev en hel del, och tunga påsar till på köpet, men som tur var väl att Saga i supermobilen kom och hämtade oss sen. Annars hade det varit jobbigt. När vi väl kom hem bestämde jag mig för att baka, så det blev så. Scones. För att baka något nyttigare än muffins och kladdkaka :D De blev faktiskt väldigt lyckade må jag tillstå. Någon dag ska jag börja baka frukostbröd också. Grannarna får lära mig sina häftiga recept ^^
Satt och pratade med Li ett tag på msn igårkväll också. Samtidigt som jag tittade på Little Miss Sunshine och läste vad folk tycker om mig på bilddagboken. Jag blev fruktansvärt glad över vad jag fick läsa. Vissa av sakerna kanske var ganska tråkiga, men det värmer ändå att man får läsa sådant. Och Little Miss Sunshine, och senare också en bit av A Very Potter Musical fick mig väldigt glad. Så det var väl nästan självklart att något skulle vända under natten.
Först ringde Kim och berättade att han blivit blind och blåmärkt. Han hade spelat paintball med några polare, och blivit skjuten i ansiktet – utan mask. Sådär lagom smidigt och smart, tyckte jag. Senare ringde Maria och väckte mig. Det är inte många som ringer mitt i natten om det inte är något. Och ringer Maria mitt i natten (eller ja, det var ju närmare morgonkvisten), då är det något som inte riktigt stämmer. Vi pratade i ett par timmar, och förhoppningsvis mådde hon bättre av det. Hon försökte övertala mig om att skaffa ansiktsbok, och faktum är att just nu överväger jag det, för att kunna se efter vad som händer. Men samtidigt orkar jag inte med sån dramatik. Jag bryr mig, det gör jag verkligen, men jag fick för mycket av dramatik via Internätet för flera år sen. Förhoppningsvis är det fler som tröttnar snart...
Halvpigg och oengagerad bestämde jag och Björn att vi skulle ses och skriva lite på vårt paper som vi ska lämna in på torsdag. Vi kom även överrens om att redovisa papret imorgon, eftersom det ändå ska göras. Samtidigt som vi satt där på biblioteket ringde Lisa och var orolig för vad som hade hänt med Maria. Hon hade fått följa händelserna via ansiktsbok, och jag kan tänka mig att det inte var någon rolig grej.
Vissa människor... borde verkligen växa upp. Jag förstår inte hur man orkar med att vara så tjurskallig. Jag kunde inte låta bli att tänka på Oda och jämföra hennes berättelse med min systers. Förhoppningsvis så slutar systramis saga ännu bättre än Odas...
21:11 Halvt helont i delar av hela kroppen
2010-04-19 – 17.56 – Måndag
Vad tusan är den konstnärliga processen för något? Det är tydligen vad jag ska skriva min B-uppsats om. Fast det ska inte bli en uppsats, det ska bli ett avsnitt i en bok. Men jag vete tusan vad jag ska skriva. Jag hade hoppats att få träffa vår seminarieledare idag och reda ut lite frågetecken med henne, men hon var tydligen fast i Spanien. Så där lagom roligt när man behöver hjälp. Och sen när jag hade varit och handlat, då ville ingen veta av mig. Kim skulle in på en föreläsning, Bäta hade inget batteri, Lisa satt och pluggade på ett bibliotek, Maria hämtade Lilja från dagis (och nu ringde jag mamma som inte var hemma). Jahopp, tänkte jag. Vem fasen ska man ringa nu då? Ingen verkar ju vilja ha mig... Antingen har de flyttat utomlands eller så har jag inte hört av dem på länge. Det är rätt sorgligt egentligen att jag har så många nummer på min telefon, men jag vågar inte ringa till folk... Vissa har jag ju inte ens hört av på år och dar... Inom vilken tidsram är det fortfarande okej att höra av sig? Ett år? Tre år? Fem? Tio?
Jag har inget sommarjobb. Och jag ska åka till Japan i sommar. Jag funderar på att bara läsa TeaterDrama III och kanske någon enstaka kurs till, och sen försöka hitta ett deltidsjobb till hösten. Vilket skulle underlätta en hel del, eftersom TeaterDrama III går på halvfart, så jag behöver en två-tre småkurser till för att få fullt studiemedel från CSN. Men om jag ska resa till Japan i sommar kommer jag behöva låna pengar, aka jag kommer behöva lämna tillbaka dem också. Och det gör man inte med CSN-pengar :D
Klockan är kväll och jag har VFU imorgon... Yäy! 18:05
2010-04-06 – 12.25 – Tisdag
Nu har jag varit på Gothcon och spelat spel. Fantastiskt vad dumma saker man kan få för sig att göra egentligen. Typ som att förlita sig på att någon annan fixar sovplats åt en, eller att en tredje bokar rollspel – så man har något att göra när man inte sover liksom :P Det enda som fattas är att jag skulle förlita mig på att en fjärde person föranmäler mig och fixar mina tågbiljetter :P Någon som vill göra det nästa år? ;)
På väg hem till Kim från stan häromdagen träffade vi på några småtjejer som satt på busshållplatsen och drack Hallonsoda och Zingo. Eller rumpnånting, som de kallade det. Det var i alla fall inte bara Hallonsoda. Eller Zingo. Inte ens Choklad-Zingo :P Men de var söta, ville verka äldre än mig och Kim, men när de fick höra vår ålder blev de tio år yngre – det vill säga, deras egen ålder... Sorgligt egentligen. Fyra-fem ungdomar som sitter och super en söndagseftermiddag. Fast de var i alla fall trevliga, och jag tror faktiskt inte det hade varit så mycket bättre om de bara hade druckit Hallonsoda och Zingo. Sånna där typiska fjortisar :P
Just nu sitter jag på Pedagogen. Min tanke var att jag skulle hitta boken som vi skulle ha läst till seminiariet idag. Men jag är i Göteborg och har inte läst boken. Och jag hittar den inte heller, fastän jag vet att den ska finnas här. Men, jag går inte härifrån lottlös – jag hittade boken som vi ska ha till nästa seminarium, så jag ska ta och läsa den. Sen får jag bli frisk så jag kan sätta mig på biblioteket i Örebro och läsa den andra boken, och skriva bokrapporten (eller vad man nu ska kalla det) där. Jag har ju två veckor på mig till nästa seminarium. Men jag gissar att det egentligen var meningen att den skulle varit inne idag. Menmen, sred rybbahc.
På deviantART pågår en hetskampanj – flest lamor när man dör, vinner :P Jag har blivit lite addicted, faktiskt. Det var inte så svårt. Bara att skutta omkring till random människor och ge dem ett llama-badge och få ett tillbaka. Min förhoppning är att få Super Albino Llama, men det kommer ta ett tag. Tio llama-badges förvandlar din Llama till Super Llama. Niohundranittio llama-badges till och du får en Albino Llama. Tror jag. Super Albino Llama är väl en tiotusen eller något sådant. Jag har sextio – senast jag kollade :P (Men eftersom mitt gamla GU-konto inte längre är aktiverat så kommer jag inte åt internätet och kan inte undersöka saken närmare...).
12:46 Om en stund ska jag och Kim åka till pappa och umgås lite.
Men nu ska jag läsa Moira von Wright.
