Aj, aj

2010-09-28 – 22.03 – Tisdag

Ja, det blev som jag befarade. Men jag vaknade inte upp förra måndagen och var rädd. Jag vaknade upp förra måndagen och var förbannad. Förbannad för att politikerna idag är så pass dumma i huvudet att de inte vågar ta de debatter som folket i samhället ser som problem. Eller som skulle kunna utgöra ett problem. Om någon har en åsikt, då diskuteras den, för någon annan håller med, eller i alla fall nästan. Men om någon trejde är av en annan åsikt, då stänger man dörrarna, man drar ner rullgardinerna, sätter sig i den mörka källaren med öronproppar på och läser sitt mantra ”Jag har rätt, du har fel” för sig själv, tills man tror att den där tredje utanför dörren har gått sin väg. Men ack, det hade den tredje personen inte. Istället har den tredje personen lyckats prata med en fjärde person, och en femte, och en sjätte. Tillslut är det bara den första och den andra personen som sitter där i sina källare som inte diskuterar med några andra än sig själva. Och så kallar man dem utanför dörren för främlingsfientliga. Man kan vara främlingsfientlig på många vis. Inte bara mot ”främmande” människor, utan mot ”främmande” åsikter också – som är så ”främmande” att över fem procent av Sveriges röster inte vill höras av de där källarpratarna.

 

Usch, nä, nu blir jag alldeles för politisk. Jag gillar inte politik. Jag blir bara arg och upprörd. Jag trodde att något skulle hända med svensk politik efter förra valet, för fyra år sedan. Men nä. Vissa var ju smarta nog att påbörja sin förändring redan före förra valet. Medan andra trodde att ”gammalt funkar fortfarande”. Mja, tyvärr. När samhället utvecklas så måste också politikerna göra det, liksom deras valpropaganda måste förnyas och tilltala de nya väljarna. Jag fick höra av en kurskamrat att jag borde bli politiker. Men då skulle jag verkligen bli arg. Och förbannad på mig själv. Jag sitter hellre här och kritiserar dem från min egen lekarnivå. Visste ni förresten att Göran Hägglund, Jan Björklund, Mona Sahlin, Maud Olofsson och Lars Ohly sammanlagt har noll högskolepoäng? Jovisst, det stod i senaste numret av Studentliv (nr 3/10). Första uppslaget. Kolla om ni inte tror mig.

 

I övrigt, vad har hänt i mitt liv? Well... Dennis låg på sjukhuset förra helgen. Så det var lite småjobbigt. Men det var inte värre än vad jag först hade befarat. ”Bara” en kraftig astmaattack i kombination med bronkit. Värsta lyxen ju! Hehe.. eller inte. Men han såg ut att må hyfsat mycket bättre nu än vad han har gjort det senaste – ja, alltså, jag var i Göteborg och hälsade på nu i helgen. Så i fredags gick jag, Kim, Mamma och Linnéa på Den Inbillningssjuke på Göteborgs Stadsteater. Grymt bra, måste jag säga. Fantastisk! En unik (skulle jag vilja påstå) kombination av gammalt och nytt, av olika förhållningssätt till publiken och av olika spelstilar. Lätt värd sina 130 kronor som en fattig student lätt kan kosta på sig för att få lite (och bra) kultur i kroppen (eller 250 för ”vuxen” – psst, ja smygreklam :D)! Efteråt gick jag och Kim på Rockbaren, mest för att vi ville. Tanken var egentligen att vi bara skulle ta en öl. Men så stannade vi ett tag i alla fall och umgicks med Kims nollekompisar som var där och sen kom både Stor-Björn, Bengan, Therese, Victor och Frida. Plus att jag skaffade mig en ny vän :D

 

I lördags var det också fest, för Robin. Födelsedagsfest för att vara exakt. *random letande på wikipedia efter zodiakförklaringar och stjärnbildskonstallationer* Och det var riktigt trevligt det med, fram tills den punkt då jag för andra gången smetade dipp över Bätas ansikte och fick en skrattattack så jag halkade/gled ner på golvet och slog i en glasflaska som stod i vägen för mitt bakhuvud. Jag både skrattade och grät. Men mest var jag rädd. Jag ville, kunde, ville inte röra på mig, för jag var rädd att något kanske hade gått sönder (och då syftar jag inte på glasflaskan). Efter en stund liggandes på golvet i framåtstupasidoläge/fosterställning så hjälptes jag upp och fick lägga mig i en säng. Beata blandade en drink till mig, som säkerligen hade varit jättegod, om jag bara hade kunnat dricka den. Efter ytterligare en stund i sängen, där jag var rädd för att somna, så bestämde jag mig för att frisk luft kanske var en bättre lösning. Så jag och Kim tackade för oss och åkte hem. Nog för att det var skönt ute i friska luften, men jag kände mig fortfarande inte helt okej i söndags, så jag ringde och avbokade med mamma, som jag hade lovat hälsa på igen för att hämta några grejer där som jag inte hämtade i fredags. Istället åkte jag hem till henne igår, fast via Maria, så jag fick träffa Lilja en stund också. Hon lärde sig att Kim antingen ”jobba” eller ”pugga” :D

 

Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig fortfarande inte riktigt kry i bollen. Jag har ändå lyckats vara med på rytmik-lektionen idag och därefter på ett träningspass. Får hoppas att det går över snart. Jag har ju trots allt ändå försökt hålla mig stilla och lugn (när jag inte har behövt göra annat). Men om inte illamåendet går över snart får jag nog konsultera en läkare. Eller i alla fall sjukvårdsupplysningen :P

22:41 Näei pappa! Han ljuger!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0