1826,25 dagar

2011-03-21 – 13.48 – Måndag

Då var det måndag då. Kim var här i helgen :) Me likes. För den som håller räkningen har jag nu spenderat lite drygt två och ett halvt år här i Örebro. Och dubbelt så länge har jag och Kim känt varandra, och varit ett par. Mwiiiwiwiw ^________^

 

Jag åkte och hämtade honom på stationen, och han sa att min present var fem gissningar :P Sen, när vi kom hem, visade det sig att han köpt ett Nintendo Entertainment System, eller NES eller Nintendo 8bit som man också säger, och ett antal spel till mig :D Tyvärr funkade det inte att koppla in i Linnéas tv – men jag ska prova i AK och Martins tv. Annars får Kim skälla på Martin (JapanMartin som numera är i Taiwan). Men glad blev jag ^^ Och paketen var inslagna i rospapper och dessa räknades som rosor ^__^ hihi. Kim fick av mig en massa olika öl, regnbågsfärgade Munchkintärningar, spin-the-shot, ett Sudokuspel, Scoop samt pussar och naturgodis. Plus en sjudundrandes fin middag som jag hittade på i all hast (eller, jag fick inspiration av Rebbis inflyttningsmat; baconlindad fläskfilé med hasselbackspotatis och brunsås). Mums ^_^

 

I lördags var det stor spelträff, så MoDs passade på att sätta sig för sig själva och spela lite DoD. Min väldigt religiösa paladin fick en familiaris, som kom att bli en ängel, som fick heta Gabriel :P Liten, tjock och ganska osmidig, men han blev snabbt en av de smartaste i gruppen, med ett intellekt på 21 – därav blev han också hjälte i Gudomlig helning, så nu behöver vi typ inte oroa oss för skador längre :D Kim fick spela Gabriel. Fast sen gick han iväg och spelade Settlers istället. På kvällen var det tänkt att vi skulle fira femårsdagen med mina vänner, men det var ingen som dök upp… förutom Rebecka. Och de som vanligen håller till här i huset :P Men vi hade trevligt ändå, och konspirerade ihop hur Swärje skulle styras. (Trots att jag satt som Finansminister hela spelet, så lyckades jag ändå inte vinna… men jag satt ändå på en bra plats och post ;)).

 

Igår var istället en seg dag, som spenderades med att titta på komedier. Typ How I Met Your Mother och The Big Bang Theory. Sen behövde Kim åka hem. Och eftersom bussarna här i stan går fel på söndagar, lyckades vi tajma in så att alla affärer stängde precis när vi kom fram. Det gick bra i alla fall. När vi stod ute på perrongen kände jag mig nästan som arton igen. Jag fick hålla om den jag älskar mest i hela världen, och skratta och fåna mig. Och han skrattade och fånade sig han med. Och ändå har det gått fem år. Jag är lycklig.

14:16 …where everybody knows your name…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0