Hemma

2010-08-21 – 19.21 – Lördag

20100818 17.53

Nu är coachen tillbaka, och ny information igen. Gah, kan inte jag få slippa den, jag slutar ju ändå imorgon. Menmen, vi får se om jag orkar baka något till de som kommer vara här. Typ havreflarn eller något annat lättbakat. Måste komma ihåg att uppdatera mitt CV snart, och göra om mitt teater-CV. Jag ska ju snart ut i arbetslivet på riktigt.

 

Nu är det ösregn ute. Och det blåser friska vindar. Nu är solen sedan ett tag nere vid horisonten och de friska vindarna börjar bli mer och mer kyliga. Det fantastiska höstvädret är på väg.

 

20100819 18.07

Sista dagen. Sista timmarna. En order har inte gått igenom, fick jag reda på, och det var för juli månad. Vi får se hur det blir med augusti, men jag vet att jag sålde en telefon till någon som antagligen hade betalningsanmärkningar... så det var nog den som utgick. Men trots att jag är väldigt pepp och försöker, så kommer jag nog att gå hem utan några ordrar. Om det inte sker någon drastisk förändring, typ nu. Typ att alla svarar ”ja!” eller bara går att övertala.

 

Vad trött jag är i benen. Bara av att strutta runt på Frölunda Torg en stund och sen gå till Mormor och lämna hennes film... så får jag ont i benen. Dumma.

 

~ * ~

 

Nu är det slut på veckan, det är dags för... lördags...öl? Sitter på tåget. Har åkt i en och en halv timme ungefär. Har förjolat ont i axlarna efter att jag bar på alla mina väskor igår. Inte så fasligt långt, visserligen, men tillräckligt långt och tillräckligt tungt för att det verkligen ska värka i dem idag. Det kan ju också ha berott på att jag lekte med en hantel igår också. Fast det borde inte göra så ont. Den stora boven i det hela tror jag var backen upp till Linnéas hus som tog musten ur mina muskler. Men nu slipper jag i alla fall bära på dem, eftersom L och hennes familj kör upp dem imorgon. Det som jag ”glömde” får jag ta nästa helg när jag ändå ska tillbaka för Liljas kalas.

 

Så var vi framme i Skövde. Har snart läst ut fjärde delen (dvs. bok två) i Drakens Återkomst, igen. Och eftersom jag redan har läst serien en gång, så vet jag på ett ungefär vad som kommer hända. Och då blir vissa sekvenser ännu värre än när man läste dem första gången. När Lan och Nynaeve ”bråkar” i Fal Dara... och när furst Ingtar erkänner sina egentliga mål... ja, den här gången grep de situationerna mig värre än första gången. Särskilt Lan och Nynaeve.

 

Som ni märker så blev mina anteckningar från jobbet allt positivare ju längre tiden led. Varför vet jag inte. Kanske för att jag visste att jag snart skulle sluta. Eller för att jag helt enkelt kom på att det inte var så överjävligt att jobba där. Visst, jag kanske inte har någon vidare erfarenhet av att jobba där, men ändå. På nästan åtta veckor lyckades jag bara få ett riktigt jobbigt samtal. Kanske inte världens bästa lön heller, den vill jag inte direkt skryta med, men jag tyckte ändå om att höra att projektet jag blev satt på var ett av de svårare, och mer individuella projekten på kontoret. Det tyder ju på att de såg en bra potential hos mig, eller hur? Eller var det kanske för att jag var äldre än de flesta andra som ansökte, och därför såg en större mognad hos mig än hos de sjuttonåriga bruttorna som jobbade på andra sidan? :P Visst, de är säkert jätteduktiga. Heck, när jag var sjutton hade inte jag något ”riktigt” jobb heller. Men jag vet själv hur jag var när jag var sjutton, och hur jag är nu. Fast jag blev lite charmad när en av mina kollegor frågade mig vilket år jag skulle börja på nu när skolan kom igång igen. Jag svarade automatiskt att det skulle bli mitt tredje år, vilket han tolkade som tredje året på gymnasiet. Poff! Så var jag fyra år yngre :D Kanske går det då att lura också Västtrafik ett tag till, mohahaha!

19:42 Hemma, var ligger det någonstans?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0