Oh, the drama!

2010-04-25 – 20.45 – Söndag
Oj, vad saker kan hända och tvista till på bara några timmar. Igår var jag och såg den andra gruppen i Teaterproduktionskursen, som satte upp En Natt i Februari av Staffan Göthe. Fantastiska! Helt fantastiska! Det kändes helt underbart att vara i Hundraettan och inte hålla på att jobba där själv, utan att få vara publik. Och de var så duktiga ^^
Efter föreställningen slog jag följe med grannarna och åkte och handlade. Det blev en hel del, och tunga påsar till på köpet, men som tur var väl att Saga i supermobilen kom och hämtade oss sen. Annars hade det varit jobbigt. När vi väl kom hem bestämde jag mig för att baka, så det blev så. Scones. För att baka något nyttigare än muffins och kladdkaka :D De blev faktiskt väldigt lyckade må jag tillstå. Någon dag ska jag börja baka frukostbröd också. Grannarna får lära mig sina häftiga recept ^^
Satt och pratade med Li ett tag på msn igårkväll också. Samtidigt som jag tittade på Little Miss Sunshine och läste vad folk tycker om mig på bilddagboken. Jag blev fruktansvärt glad över vad jag fick läsa. Vissa av sakerna kanske var ganska tråkiga, men det värmer ändå att man får läsa sådant. Och Little Miss Sunshine, och senare också en bit av A Very Potter Musical fick mig väldigt glad. Så det var väl nästan självklart att något skulle vända under natten.
Först ringde Kim och berättade att han blivit blind och blåmärkt. Han hade spelat paintball med några polare, och blivit skjuten i ansiktet – utan mask. Sådär lagom smidigt och smart, tyckte jag. Senare ringde Maria och väckte mig. Det är inte många som ringer mitt i natten om det inte är något. Och ringer Maria mitt i natten (eller ja, det var ju närmare morgonkvisten), då är det något som inte riktigt stämmer. Vi pratade i ett par timmar, och förhoppningsvis mådde hon bättre av det. Hon försökte övertala mig om att skaffa ansiktsbok, och faktum är att just nu överväger jag det, för att kunna se efter vad som händer. Men samtidigt orkar jag inte med sån dramatik. Jag bryr mig, det gör jag verkligen, men jag fick för mycket av dramatik via Internätet för flera år sen. Förhoppningsvis är det fler som tröttnar snart...
Halvpigg och oengagerad bestämde jag och Björn att vi skulle ses och skriva lite på vårt paper som vi ska lämna in på torsdag. Vi kom även överrens om att redovisa papret imorgon, eftersom det ändå ska göras. Samtidigt som vi satt där på biblioteket ringde Lisa och var orolig för vad som hade hänt med Maria. Hon hade fått följa händelserna via ansiktsbok, och jag kan tänka mig att det inte var någon rolig grej.
Vissa människor... borde verkligen växa upp. Jag förstår inte hur man orkar med att vara så tjurskallig. Jag kunde inte låta bli att tänka på Oda och jämföra hennes berättelse med min systers. Förhoppningsvis så slutar systramis saga ännu bättre än Odas...
21:11 Halvt helont i delar av hela kroppen
2010-04-25 – 20.45 – Söndag
Oj, vad saker kan hända och tvista till på bara några timmar. Igår var jag och såg den andra gruppen i Teaterproduktionskursen, som satte upp En Natt i Februari av Staffan Göthe. Fantastiska! Helt fantastiska! Det kändes helt underbart att vara i Hundraettan och inte hålla på att jobba där själv, utan att få vara publik. Och de var så duktiga ^^
Efter föreställningen slog jag följe med grannarna och åkte och handlade. Det blev en hel del, och tunga påsar till på köpet, men som tur var väl att Saga i supermobilen kom och hämtade oss sen. Annars hade det varit jobbigt. När vi väl kom hem bestämde jag mig för att baka, så det blev så. Scones. För att baka något nyttigare än muffins och kladdkaka :D De blev faktiskt väldigt lyckade må jag tillstå. Någon dag ska jag börja baka frukostbröd också. Grannarna får lära mig sina häftiga recept ^^
Satt och pratade med Li ett tag på msn igårkväll också. Samtidigt som jag tittade på Little Miss Sunshine och läste vad folk tycker om mig på bilddagboken. Jag blev fruktansvärt glad över vad jag fick läsa. Vissa av sakerna kanske var ganska tråkiga, men det värmer ändå att man får läsa sådant. Och Little Miss Sunshine, och senare också en bit av A Very Potter Musical fick mig väldigt glad. Så det var väl nästan självklart att något skulle vända under natten.
Först ringde Kim och berättade att han blivit blind och blåmärkt. Han hade spelat paintball med några polare, och blivit skjuten i ansiktet – utan mask. Sådär lagom smidigt och smart, tyckte jag. Senare ringde Maria och väckte mig. Det är inte många som ringer mitt i natten om det inte är något. Och ringer Maria mitt i natten (eller ja, det var ju närmare morgonkvisten), då är det något som inte riktigt stämmer. Vi pratade i ett par timmar, och förhoppningsvis mådde hon bättre av det. Hon försökte övertala mig om att skaffa ansiktsbok, och faktum är att just nu överväger jag det, för att kunna se efter vad som händer. Men samtidigt orkar jag inte med sån dramatik. Jag bryr mig, det gör jag verkligen, men jag fick för mycket av dramatik via Internätet för flera år sen. Förhoppningsvis är det fler som tröttnar snart...
Halvpigg och oengagerad bestämde jag och Björn att vi skulle ses och skriva lite på vårt paper som vi ska lämna in på torsdag. Vi kom även överrens om att redovisa papret imorgon, eftersom det ändå ska göras. Samtidigt som vi satt där på biblioteket ringde Lisa och var orolig för vad som hade hänt med Maria. Hon hade fått följa händelserna via ansiktsbok, och jag kan tänka mig att det inte var någon rolig grej.
Vissa människor... borde verkligen växa upp. Jag förstår inte hur man orkar med att vara så tjurskallig. Jag kunde inte låta bli att tänka på Oda och jämföra hennes berättelse med min systers. Förhoppningsvis så slutar systramis saga ännu bättre än Odas...
21:11 Halvt helont i delar av hela kroppen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0