Varning.
2009-05-05 – 10.20 – Tisdag
Ibland är man bara klantig. Sitter i skolan och ska skriva. Det hade inte gjort något om jag hade glömt maten eller pennorna eller böckerna. Men att glömma sladden till datorn… -___-; Nåväl… som tur är har AK också en Fujitsu Siemens, så jag kan förhoppningsvis låna hennes sladd när min dator börjar ge upp. Bara den inte får för sig att göra som på tåget och dö mitt i en bosstrid på FFVI. Då blir jag arg. Jag hade dessutom sparat precis innan jag mötte bossen, men när jag öppnade spelet igen igår hade den sparningen inte registrerats eller nått, så jag fick börja en timmes speltid tidigare. Kul. Not.
10:23 Uppsats and away!
~ * ~
2009-05-12 – 20.39 – Tisdag
Min favoritreklam just nu måste vara Arla-reklamen med den lille killen som skriker efter ”kossera!” :D Blir så glad när jag hör den. Annars börjar jag bli trött på reklamen som går både på tv och radio. Jupp, jag har börjat lyssna en hel del på radio. Framförallt när jag går till och från skolan, eftersom det blivit många, långa dagar jag gått dit själv för att skriva uppsats. Idag fick jag sällskap halvvägs av AK, visserligen bara några meter, för sen åkte hon iväg till Långhuset för att låna en diktafonmojigrej. Vi trodde vi skulle hinna intervjua Jens innan det var dags att riva utställningen, men när det var klart skulle vi utvärdera den här delkursen. En utvärdering som för mig var väldigt känslomässigt krävande. Ingen panikattack, men jag ville nästan gråta. För jag var så arg och irriterad. Upprörd. Jag hoppas bara Jens inte grämer ner sig över all negativ kritik utan faktiskt lyssnar till vad som var positivt också.
Har börjat fundera på när jag, och många andra, kommer försöka tänka på någon annan än sig själv. Visst det kanske inte är så lätt alla gånger att sätta sig in i en situation man inte själv har upplevt, men man kan ju försöka. Och förstå att alla inte upplever saker på samma sätt. Jag satt och tänkte på det jättemycket under utvärderingen, och i vissa fall var det lättare, eftersom man hade klassen på sin sida, eller något åt det hållet. Men ni vet den där underbara känslan av utsatthet när man inte har någon på sin sida, eller någon med en väldigt stark åsikt. Mm, älskar det. För att göra som Gruttle, så tänker jag bli lite emo för att återkomma med tredubblad känsla. För det var ungefär så jag kände under större delen av min uppväxt. Antingen var man utsatt för aktiv utfrysning eller mobbing, eller provocerad till att bryta ihop. Nej, det kanske inte är så konstigt att jag är fucked up.
Det var femårsjubileum för teaterpedagogprogrammet i lördags. Det gick väldigt bra och vi hade riktigt roligt. Och hade det inte varit för att jag varit så där fucked up så hade jag kanske till och med haft roligt de sista timmarna också, och dykt upp i söndags när de skulle städa lokalen. Men när man känner tankarna komma krypande och liksom drar i huden, det kryllar i ådrorna och in i huvudet kommer röster som skriker åt en att man gör fel, man är ful och äcklig… Jag vet vad jag ska göra för att inte få panikångest, men tanken ”tänk inte på det” lockar också fram rösterna ännu mer. Det är precis det som det handlar om. I sådana lägen känns det jobbigt att ens prata.
Funny thing, by the way. Satt nyss och skrattade åt House för att bara några minuter senare brista. Det är jobbigt att andas. Skulle vilja skrika, men med hänsyn till folk som bor här i närheten, det vill säga de närliggande kilometrarna, för att inte tala om L som bara är några meter bort, så… Skulle vilja göra en massa andra dumma saker också, men det ska jag inte skriva här. [Molgan: Oh, ännu mera emo-tendenser! Woho! Och ja, jag är tillbaka.]
Mm-ja, jag sa ju att jag skulle återvända med tredubblad känsla. Kanske inte riktigt. Men jag har ett lyckopiller som ska pigga upp mig. Måste dock vänta till helgen, men innan dess ska jag nog ta och ringa mamma.
Snart är det tillbaka till Göteborg. Lillasyster är ju inte så liten längre, utan ska ta studenten. Time goes so fast… Sen tillbaka, skriva opposition och opponera och bli opponerad på, och sen tillbaka till Göteborg för sommaren. Och jag håller tummarna för att Kim kommer in där han vill, samtidigt som jag önskar att han kommer flytta hit. Jag vill, jag vill, jag vill.
21:39 Vi är som små kottar i en stor lövskog…
