Ibland skriver jag också...

2009-03-20 – 13.26 – Fredag

Hello horse!

   Skulle man kunna inleda det här med. Eller så skulle jag kunna ta det någon annan dag. Fast jag tycker det var ganska roligt, så jag kan ju berätta om det i alla fall. Sen får vi se om jag återkommer till att berätta om vad som händer nu. Och på tal om att jag gillar får så vet man att man spelar ett spel för mycket när man blundar och ser det framför sig…

 

”Hello horse” ja. Jag kommer till det. Hoppas jag :P

   Igår fick vi en lektion i stagefighting (ja, det är relevant ^^;) med en riktigt trevlig norrlänning vid namn Lars. AK, som känner honom sedan länge, förvarnade att det inte var en bra idé att kalla honom Lasse, för det skulle han inte tycka om. Men med den utstrålningen han hade skulle det kännas fel att kalla honom Lasse. Han var en Lars, helt enkelt. Vissa klär sig inte i smeknamn.

   I vilket fall, Lars var en väldigt duktig lärare och vi fick lära oss lite fler moves än de vi fick lära oss i höstas när AK och Saga använde ett av våra teaterlabbtillfällen åt stagefighting. Helt underbart. Slåss och sånt där. Hemska saker som skulle vara väldigt svåra att motivera till att använda i scener, men fortfarande bra att kunna.

   Efteråt gick jag, AK, Saga, Kina, Lars och Jenny(?), från Lärarförbundet som hjälpt oss att fixa kursen, till Forumhuset och åt lunch i solen. Där satt vi och tjôtade i ett antal timmar tills Saga och Lars åkte in till stan och vi andra (exklusive Jenny som gått ett par timmar tidigare) bestämde oss för att göra lite grupparbete. Och vad tjôtade vi om då? Jo, bland annat ”Hello horse!”. Lars berättade att han vid inspelningen av ARN träffat gamla kollegor och vänner som allihop var stuntmän i filmen. De hade suttit och filosofierat och en av dem hade kläckt ur sig att om man pratar med en häst tillräckligt mycket och är tillräckligt irriterande så måste hästen någon gång tappa tålamodet och skrika tillbaka ”VAD ÄR DET?”, precis som en otålig fyraåring som vill veta allt om sina äldre syskon. Senare under inspelningen, när de stod uppradade för att bli anfallna av ryttare, ställde sig denne man och skrek, så högt han kunde:

   ”HELLO HORSE!” varpå alla stuntmännen föll ihop i högar på marken och garvade i en halvtimme typ :D (Jag funderar på om Gruttle ska byta härskri från ”For Pony!” till ”Hello horse!” ^__^)

 

Att inte äta på flera timmar är ingen direkt hit, det vet jag. Men jag förstår inte varför jag inte hade någon matlust. I vilket fall gick vi och satte oss på universitetsbiblioteket och började leta siffror att skriva i vår fiktiva budget, till vår fiktiva produktion. Det gick sjukt trögt för min del, jag hittade bara massa PDF-filer, och dem gav mig ingenting. Och hittade jag inte PDF-filer så hittade jag massa företag och länkar till företag i Norrland. Lite irriterande att inte hitta något relevant alls.

   Jag kände mig som ett litet vill-inte-monster som bara satt och gnällde och inte förstod vad det var jag höll på med. Och det sista stämmer, jag förstår inte riktigt vad det var jag sysslade med. Hade jag bara fått pussla med siffrorna hade jag varit nöjd, men det är lite sent att tänka på det nu. Nåväl, jag hoppas att Kina och AK inte tycker att jag var alldeles för jobbig…

   Kina var däremot helt underbar. Hittade hon ett nummer, men inte informationen hon behövde, ringde hon upp numret och sa som det var;

   ”Hej, jag heter Kina och ringer från Teaterpedagogprogrammet vid Örebro Universitet. Det är så att vi håller på med ett projekt, vi ska sätta upp en fiktiv produktion, och då skulle jag vilja veta hur mycket det skulle kosta att riva väggarna på ett hus. Ja, men om vi leker att huset är byggt säg…. Hmm… 1935? Ja, okej. Tack så mycket. Hej då!”

   Att lyssna på hennes samtal gjorde min kväll.

 

Och på tal om det där med mat, så har jag inte ätit något sen jag kom hem igår kväll. Jag var hemma vid halv åtta ungefär, och då hade jag inte ätit sedan halv åtta på morgonen, typ. Och idag har jag inte ätit sen igår. Det vill säga sedan nio igår. Typ. Förmodligen kommer jag inte äta något förrän efter fyra. Varför? Det vet inte du :P

13:50 Hello horse!

 

 

2009-03-22 – 18.07 – Söndag

Det känns fel. Jag ska inte åka från Göteborg när jag ska hem… Hemma är ju här. På västkusten. Jag vill hem igen. Hem till Göteborg. Hem till Kim…

18:09

 

 

2009-03-26 – 08.47 – Torsdag

Nu har vi suttit på tåget i en timme och fyrtiofem minuter. Om femtionio minuter ska vi byta tåg. Så om ytterligare tre timmar och en minut kommer vi vara framme på hemlig ort. Då påbörjas det hemliga Uppdrag Materialinsamling. Stay tuned for more information…

08:49


10:04

Nu har vi bytt tåg. På det förra tåget blev jag utfrågad av en språkvetarprofessor om min dialekt. En väldigt underlig fråga av en väldigt underlig man. Fast han var söt. Själv pratade han väldigt mycket gnällbälte, trots att han nog inte ville erkänna det själv. Men han tyckte att jag hade väldigt fin rikssvenska, med lite färgning av västkusten. Väldigt starka u och i, och i på närkedialekt och göteborska är väldigt lika. Enda skillnaden är att göteborgskan har breda i, och närkiskan har stockholms-i, det vill säga väldigt utdragna och fåfängda. I alla fall enligt mig.

   Jag blev väldigt glad över det han sa, det värmde gott i min lilla språksjäl. Jag får väldigt ofta höra av folk från andra delar av Sverige (aka inte från Göteborg) tycker att jag har jättebred göteborgska, medan jag själv tycker att jag inte har särskilt mycket dialekt alls. Förutom mina i. Dem har jag varit medveten om länge. Och enligt vad min mor en gång sa till mig så dyker de väldigt gärna upp när jag sjunger. Men, men.

10:11 Resan fortsätter baklänges >_<;


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0