Alakazam

Jag har ångest. Ångest över vad som ska hända den här terminen. Ångest över att jag har sagt upp/avbeställt/eller vad det nu heter/tagit bort mitt bostadsbidrag, eftersom jag och Kim numera bor ihop och därför får en högre inkomst än vad vi får ha för att få lov att vara bostadsbidragstagare. Ångest över att jag har försökt få tag i skatteverket under en ganska lång tid nu, utan resultat, för att få reda på om det dras rätt skatt eller inte (jag har liksom verkligen ingen lust att få restskatt i år :(). Ångest över att det är kallt ute, men ändå ingen snö. Ångest över att jag har gått upp i vikt (men jag har minskat i midjemått, men det hjälper ändå inte att dämpa ångesten). Ångest över att jag inte kan prata med någon just nu om det här med att jag har ångest. Ångest över att jag inte fick något jobb förra veckan. Ångest över att klockan är fem i halv nio och jag har inte fått något jobberbjudande än. Ångest över att jag inte har sparat undan tillräckligt med pengar. Ångest över att åka till Stockholm i februari. Ångest över att jag har en fin lägenhet, men den är inte tillräckligt fin för den har inget ordentligt kök eller en balkong. Ångest över att eventuellt flytta ifrån den fina lägenheten bara för att få ett kök och en balkong. Ångest över att jag fortfarande inte har tagit tag i och skrivit klart mina uppgifter jag har kvar från ÖrU. Ångest över att jag inte fattar varför studera.nu har blivit uppdelad i studera.nu och antagning.se. Ångest. Det känns som om livet håller på att ta slut. Ångest för att jag fyller 25 om drygt nio månader. Ångest över att jag fortfarande inte är ”färdigutbildad”. Ångest över att jag har ångest.