Alakazam

Japp. Idag har jag lyckats skrämma mina medspelare också :D Det är faktiskt rätt kul att man lever sig in så mycket i teaterarbete att man blir skrämd eller upprörd av någon som man egentligen tycker väldigt bra om. Eller att man lever sig in så mycket att det blir jobbit när man måste gå ur karaktär och in i sig själv. Det kräver faktiskt mer övning än vad man kan tro. Man måste se skillnad på person och karaktär. Men att ta på sig en roll är ju så förlösande! (Använder jag mig verkligen av sådana ord? Förlösande?) Men de blev glada för negerbollarna jag hade med mig som överraskning. Det är fantastiskt vad man kan hitta på att göra istället för att plugga :P

Jag blev sur på Kim nyss. Båda är ganska trötta och har egentligen inget att prata om, särskilt inte som han var upptagen med sitt och jag ville göra mitt, men ändå ville prata med honom. Men det var inte det jag blev sur på. Vad jag blev sur på var att när jag konstaterade att vi kanske borde prata senare eller kanske imorgon så sa han bara "jaa, om du tycker så" och klickade mig. Jäkla rumpa liksom :P Så jag ringde upp. "DU SA INTE PUSS-PUSS!" Han lät nästan lite förvånad när han svarade "va? gjorde jag inte? Okej då... hehehe, puss-puss!" och så la vi på. Ordentligt :P Haha.