Att ha eller inte ha en ansiktsbok

2009-03-04– 17.05 – Onsdag

Hrm, ja, jag har varit lite dålig med det här bloggandet. Har faktiskt inte haft lust att skriva på någonting alls, varken skolarbete eller på msn eller liknande. Jag har andra, roligare saker för mig istället.

   Bland annat har jag gått med i en rollspelsgrupp som vi har döpt till Masters of Disasters. Gruppen består av mig, som spelar en dvärg som heter Gruttle, AK, som spelar en trollpacka vid namn Turin (som också har en familjaris, korpen Munin som bara kan säga ”sork” och ”jaga”), Paro, som spelar sjömannen Cerez, samt Martin, vår kära spelledare (SL). Hittills har i alla fall jag och AK spelat en gång i veckan, tror jag, vilket har lett till att Cerez sprang ifrån oss en gång. Men nu har vi hittat honom igen. Det är läskigt att rollspela, särskilt när man har en SL som är grymt bra på att skrämma sina spelare – både med skrik och genom att psyka oss… Förra sessionen hittade vi en tortyrkammare… egentligen vill jag inte säga mer, men jag kan säga att jag tycker ännu mindre om järnjungfrur nu än vad jag gjorde förr. (Om jag inte minns helt fel hade jag problem med dem när jag var yngre, när jag först fick veta hur de funkade…).

 

Vad har hänt mig sen sist då, förutom att jag kastar tärning och går i skolan? Jag vet inte riktigt. Det känns inte som om det är så mycket som har hänt. Jag lever mitt liv. Just nu tror jag att jag håller på att bli sjuk, för hela kroppen känns tung och gör ont när jag rör den. Så jag funderar på att glo på Ranma ½ tills L har lagat mat, och sen blir det antagligen Vänner. Sen vill jag nog sova.

 

Jo, just det. Jag har kommit fram till varför jag inte vill skaffa Facebook.

   För det första: Varför? Duger inte de femhundrafemtiotolv andra sidorna längre?

   För det andra: Nej. Och fatta det. Ett nej är ett nej. SLUTA TJATA!

   För det tredje: Konspirationsteorierna börjar växa sig rejält starka. Så varma folk kan prata sig om den sidan utan att faktiskt säga något vettigt. ”Men det är en sådan bra sida, man kan träffa folk och snacka med dem där, lägga upp bilder” och tjofadderullan. Men folk kommer ju faktiskt aldrig med några bra argument till varför man ska gå med. För ett par månader sen fick jag ett mail från en vän (”Hej, gå med i Facebook!”) och när jag svarade nej var det som att jag personligen hade förolämpat denne vän. Igår togs diskussionen upp igen, med en annan vän som tyckte att det första jag skulle göra imorse var att skapa ett konto där. Men fortfarande fick jag ingen förklaring till varför, inte heller accepterades mitt nej.

   Visst känner man sig utelämnad när det bara är jag, L och någon till i klassen som inte är medlemmar, men det får de bara ta och acceptera, tycker jag. Jag börjar bli trött på att få höra sånt som ett motargument.

   ”Vad hände i helgen?”

   ”Va? Har du inte läst det på min Facebook?”

   ”Nej, det har jag inte. Jag är inte medlem där.”

   ”Nej, just det ja… Men bli medlem så kan du ju läsa då.”

   Varför ska jag behöva bli medlem på en suspekt sida? Vad är problemet med att bara säga rakt ut vad det var som hände? Vi diskuterade angående att lägga upp bilder från en fest i lördags. Jag tyckte att bilderna kunde väl komma upp på blackboard, skolans eget forum. Men nej, de fanns redan på Facebook. Så mycket för respekt för personers privatliv. Jag har egentligen ingenting emot att bilder på mig hamnar på Internet, men då vill jag att de ska hamna på en sida som jag själv lätt kan komma åt, som bilddagboken exempelvis. Eller varför inte bara göra en zipfil av mappen bilderna ligger i och skicka runt den på msn?

   Det spelar ingen roll vad ni har för argument, jag kommer ändå inte bli medlem. Faktum är att det är tvärt om. Ju mer ni försöker, desto mer vill jag inte. Och om det är så ni vill ha det, om ni inte vill ha mig som vän bara för att jag inte är medlem på en viss sida så tycker jag att det är sorgligt. Då vet jag hur hedningarna kände sig när kristendomen spred sig. ”Kom, följ med till kyrkan, det är så trevligt där.” Men jag då? Jag tror fortfarande på det gamla, jag tycker det är bra. Förändring är okej, men inte på det här viset.

17:25 Sork.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0