Nej, så får det inte gå till

2009-01-15 – 17.49 – Torsdag

Ah, så vet jag det. Jag har en grej kvar att skriva i DDT, men å andra sidan så har jag sökt dispens och fått godkänt i TTM och RR så det är bara en fråga om att sätta mig ner och skriva lite i helgen. Och det ska jag också. Jag har gjort första uppgiften i regi.

 

*CDON paus*

 

Okej, det blev lite längre paus än jag hade räknat med. CDON är en vän i vintermörkret… En djävulsk sådan :P

   Hehe, L påpekar att det inte var N*Sync hon lyssnade på utan Backstreet Boys. Och vi håller på att lägga bud på Final Fantasy VII. Eftersom det är ett av de populäraste spelen i serien och vi båda har blivit lite av FFnördar, så är det väl lika bra att vi skaffar oss det ^__^; Äsch, det gick inget bra. Men det går en auktion till om några dagar. Förhoppningsvis går den bättre.

   Nä, om man skulle ta och spela lite för en gångs skull? XD

19:08 Matmatmatmat

 

~ * ~

 

2009-01-17 – 00.22 – ”Fredag”

Visst är det trevligt när man får kommentarer på vad man har skrivit i sina uppgifter. Särskilt när det är komplimanger eller något konstruktivt. Typ ”Den här meningen förstår jag inte, kan du utveckla den?” eller ”den här åsikten tycker jag är intressant, berätta mer!”. Hur mycket skit jag än har mått på grund av PMet har jag ändå fått konstruktiv kritik så jag kan utvecklas. Men. Det är aldrig roligt att få höra ”Du suger”. Inte från någon. Särskilt inte från en lärare. Eller två. En lärare (eller två) som dessutom är mer än dubbelt så gammal som jag och därför också borde ha mer vett i skallen. Men så är tydligen inte fallet.

   Jag fick tillbaka kommentarer på min loggbok och fick höra att ”svordomar inte hör dit”, och att jag inte ska kommentera på dem som lärare, att de tillhandahåller en service som vi borde vara tacksamma för och att föregående klasser minsann klarat av sådant som vi fått panik över att bara höra talas om. Återigen var mitt arbete tydligen inget ”arbete” utan mer av en utvärdering. Det känns ju skönt att höra i ytterligare en delkurs. De kanske borde tänka på det lite mer då, förklara sig hur de vill att saker och ting skall skrivas, ge exempel eller så. Men nej, det är tydligen för jobbigt. Sånt ska vi studenter veta med en gång.

   Det värsta av allt är att jag under hela delkursen hade väldigt roligt, det kändes som om jag faktiskt lärde mig något och jag mådde väldigt bra av att få röra på mig igen. Men det dög tydligen inte. Jag var ingen favorit. Jag förstod inte riktigt vad resten av klassen pratade om när de sa att de inte gillade lärarna. ”Vad är det för fel på dem? Jag tycker de är bra.” Men ju mer man hörde folk prata, desto mer såg man det ur deras perspektiv och i slutet förstod jag ändå vad det var jag hade missat. Mer eller mindre verbal misshandel. Och nu har jag insett att jag var ingen favorit. Inte för att jag önskade att vara det heller. Men att vara den där som tycker om någon som inte blir omtyckt tillbaka är heller aldrig särskilt roligt att vara. Om jag någonsin känt mig som femtiotolfte hjulet så är det efter mailet jag läste förut. Mailet med kommentarer på min loggbok.

 

Tydligen skulle den inte vara privat. Tydligen skulle man inte gå igenom vad man lärt sig och upplevt. Tydligen skulle man inte säga att man kände sig osäker i vissa övningar, eller reagerade negativt på saker och ting. Tydligen skulle man göra tvärt emot allt som stod i papprena vi fick i början.

   Då tycker jag de kan ta och tänka om vad kursen egentligen borde gå ut på. Vi läser teaterpedagogprogrammet. Borde det då inte vara logiskt att vi lär oss lära ut? Visst lär man sig lära ut när man blir lärd själv, men didaktiken då? Ska vi försöka komma ihåg den här kursen om ett år, när vi läser pedagogik? Eller hur är det meningen egentligen?

 

Antingen kommer jag sova jävligt dåligt inatt. Eller så kommer jag ha väldigt sjuka drömmar. Jag vet inte vad jag hoppas på riktigt, men jag vet att det där mailet förstörde min dag brutalt. Jag hade tänkt sätta mig och plugga, läsa regi, plugga text, läsa lite mer regi och faktiskt få något gjort. Det gick åt pipsvängen. Istället har jag suttit och inte gjort någonting. Jag bakade kladdkaka för att göra något. Jag har inte ätit middag. Jag spelade lite FFX-2 för att låta bli att gråta igen. Jag fick en liten panikångestattack när jag först läste mailet. Sen försökte jag trycka undan det hela, det gick ju sådär lagom bra, eftersom när jag diskuterade det hela med L insåg vi att det var ingen idé att diskutera det något vidare själva. Jag vill ta upp det här, högt upp, så högt det går… För så här ska det inte gå till.

00:39 Sova, ljuva säng, nu snarkar vi.


Kommentarer
Postat av: Annakarin

Det är inte en didaktisk kurs fick jag som svar, därför får jag inte skriva att jag vill och kommer att använda vissa övningar och andra inte (trummorna t.ex.) för det kommer jag aldrig kunna lära ut... Men, kursen var för oss som personer tydligen. Och det är ju "synd" att jag trodde att jag fick använda vilka övningar jag vill...

2009-01-21 @ 21:13:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0