Besök
2008-09-19 – 09.55 – Fredag
Det är pojken med elefantbyxorna, det är pojken med elefantbyxorna.. *dansdansdans*
Stod i duschen och kom att tänka på vad jag upplevde igår. Igår när jag och B slog följe över skolområdet. Han skulle lämna en bok på biblioteket och frågade ”Stannar du här, eller följer du med in?” och jag svarade att jag kunde stanna och passa hans cykel så slipper han ju låsa den. Och medan han sprang in hann jag tänka en väldigt hemsk tanke.
Varför har vi sällskap med varandra? Vad vill han egentligen? Det kan ju inte vara så enkelt att han vill lära känna mig. Han vill göra mig illa. Han vill komma åt mina ömma punkter och sen inte trycka på dem, han vill slå ner en spik i dem så jag aldrig kommer bli normal…
Jag blev jätteledsen. Det sitter fortfarande så djupt i mig, att folk vill göra mig illa för att jag är annorlunda, konstig, ful, äcklig… Jag borde ju inte känna så, jag går i en teaterklass, där alla är annorlunda, konstiga, fula och äckliga. De där två sista är väl lite att ta i. Ingen i klassen är vare sig ful eller äcklig. Inte i mina ögon. Eller ja, alla förutom mig själv när jag är på det humöret. Och jag borde inte vara på det humöret. Ingen borde vara på det humöret.
Vi hade grupparbete häromdagen och F sa att hon aldrig varit mobbad. Både jag och L tyckte det verkade konstigt, eftersom våra erfarenheter av teaterintresserade är att alla har varit med om någon form av mobbing. Plötsligt fick vi undantaget som bekräftade regeln. Eller så kanske hon inte ville säga något, för hon har lagt det bakom sig eller så. Jag vet inte, jag frågade inte heller. Men det känns spännande och få höra hennes berättelse någon gång.
Jag förstår inte varför jag inte kan låta folk få tycka om mig för den jag är. Det gör så ont varje gång någon säger ”Du är min vän”. För på bara några ögonblick kan de där orden bli ”Du är ful, dum, äcklig, korkad, störd, konstig. Jag vill inte veta av dig mer.”
Jag vill så gärna tro gott om alla. Jag vill tro att alla människor är snälla och egentligen inte vill mig något ont. Men det är så fruktansvärt svårt. Otroligt svårt.
10:07 11 timmar kvar… nästan…
~ * ~
2008-09-20 – 23.41 – Lördag
Igår blev det tacos, Guitar Hero, kladdkaka och skrattattack tills klockan var tre på natten. Då gick vi och la oss. Alla fyra :) Tåget var två minuter försenat, men det gjorde inget, vi hann med bussen ändå. Och bussresan hem var trevlig, även om jag och L kanske uteslöt Kim och Elisabeth när vi drog en massa referenser till Bröderna Fluff hela tiden. Väl hemma blev våra skåp infiltrerade av tjugo miljoner kryddor ^____________^ Från citronpeppar, svartpeppar, salt, vitlöksörter och soya har vi nu i alla fall ett hyllplan fullt med kryddor och kryddmixar :D Gotta love that work he has ^_^
Idag har vi varit mest lata, visat det bästa och det sämsta avsnitten av Bröderna Fluff för våra gäster. Jag har även lurat Kim att äta quorn ^_^
Fick ju som sagt en massa kryddmixar varav en jag provade och gjorde för en gångs skull en väldigt svag maträtt. Första gången jag skulle smaka av svullnade halsen upp och jag vågade inte riktigt krydda mer, eftersom det kändes som om halva min tunga var avdomnad och inte ville känna smak, men alla de andra tyckte det var svagt, så vi fick krydda själva efter behag istället. Tror jag skulle lurat L och använt kokosmjölken, men men… får ta det en annan gång…
Spelade Munchkin, och det gick inte så bra. Eller jag och E gaddade ihop oss, men Kim var den som vann, och han var inte glad på mig för jag var elak mot honom. Fast jag tycker inte jag var jätteelak. Tycker han var den elaka >_<;
Vi skulle börjat spela Once Uppon A Time för en timme sedan eller så, men det blev inte av, för saker kom emellan, typ rollspel och Guitar Hero :P
Funderar på att gå och lägga mig, för halsen känns jobbig och Kim ska åka hem tidigt imorgon. Önskar att han hade kunnat få en biljett på ett senare tåg, men det verkar inte gå…
23:53 Vill inte vara ensam...
~ * ~
2008-09-21 – 15.27 – Söndag
Tio över ett gick tåget. Fem över ett kom tåget. Fem över ett kom bussen. Fem kyssar och ett hej då.
Pillade på såret, gjorde inte saken bättre. Insåg att bussen åkte förbi Universitetet. Redan tjugo minuter på tåget.
Snart rullar tåget in på Göteborgs Centralstation. Sen åker han pendel och buss och kommer ännu längre bort från mig. Jag bor i alla fall inte på Norr, då hade det varit ännu längre bort. Eller i Stockholm. Eller i Norrland. Eller Ryssland.
Men just nu känns det som om vi är på två olika planeter. Han är på Mars och jag är på Månen. Fast månen är ju ingen planet. Men det är inte Pluto heller. Han är en gul liten hund som sitter bakom dig på axeln och viftar på den långa, smala, svarta svansen.
Har fortfarande ont i halsen. Och jag kan inte stava ordentligt. Var och vartannat ord har blivit rödmarkerat. Brukar i alla fall vara ett på tio ord som jag slarvar lite mer. Blä.
Och Spolin ligger bredvid mig. 30 new exercises and more than 200 updated classics. Av 400 sidor skall jag till imorgon ha last över 50st. Hur många har jag läst? Tja… en halv inledningssida kanske, men jag minns ingenting. Så bra gick den uppgiften.
15:36 Nej, jag är inte avslagen, vad får er att tro det?
