Alakazam

2008-10-25 – 20.59 – Lördag

Igår var det uppspel. Jag märkte egentligen inte direkt av nervositeten förrän det var försent – som det ska vara :P

   Vi var sista gänget och hade tur i oturen att spela för samma klasser som gruppen före oss. De var så små och söta och kom med jättemånga bra förslag och de räddade våra karaktärer så gott de kunde. Jag satt själv och blev lite lätt avundsjuk för att jag själv inte fick gå upp. Å andra sidan var det kanske tur, med tanke på att jag hade god lust att gå upp på scen och slå ner K som spelade en väldigt hemsk Markus som styrde sin flickväns liv >_<; Det var så skönt när K’s kille kom och hon sprang fram och kysste honom och helt bröt illusionen och hon var sig själv i mina ögon igen. Det är läskigt när man själv inte kan se skillnad på skådis och karaktär…

 

Jag pratade med Jens igen, och fick den här gången ut en del av samtalet och på hans inrådan skickade jag in det jag hittills har skrivit på min uppgift och förhoppningsvis kommer jag få någon kommentar av honom snart, så jag kan skriva klart… men, jag får väl försöka okomplicera det jag vill skriva så kanske det går bättre…

 

Fredag med pengar skall firas på rätt sätt så vi beställde pizza :D Det var nästan lite läskigt när pizzabudet höll på att gå utan att ta betalt o_O ”Det brukar vara betalt i förväg” sa han och skrattade nervöst.

 

Idag har vi varit duktiga! När klockan var halv tio tyckte min kropp att jag skulle gå upp, så jag gjorde det efter att jag lyssnat klart på Shandi (och några låtar till). Gick in i badrummet och tappade upp badvatten och la mig för att läsa Suzanne Ostens meningar och essäer. Faktiskt ganska intressant, även om jag inte har hunnit jättelångt, så har jag hunnit en bit i alla fall :)

   Två timmar senare klev jag ur badet och åt frukost med L som nyss klivit ur sängen. Sen städade vi hela lägenheten mer eller mindre. Diskade den veckogamla disken, skurade spisen och fläkten, dammsög hela lägenheten tre gånger om och jag har äntligen fått upp det som legat på mitt golv i princip ända sedan vi flyttade in. Jag har dock ingen gardin eller någon persienn för mitt fönster än, menmen, det går att överleva i alla fall en stund till.

   Vi slängde en massa skräp och har skaffat oss en pappersåtervinningslåda (dvs en gammal flyttlåda som vi lägger papper i :P) och fått upp gardiner i vardagsrummet samt några ljuslyktor där (som jag fick av Teresa i födelsedagspresent ^__^).

   Sen åkte vi till Ö&B – studentens bästa vän! – och skaffade en ny gardinstång till köket. Sen vidare till Ica vid Krämaren för att införskaffa oss lite mat, eftersom vi snart får gäster (som vi inte vet när hon skall komma :P). Och Ica fortsätter leva upp till sitt rykte om att ha gamla grejor. Den här gången var det dock inte så farligt, men den turkiska yoghurten jag fick tag i har utgångsdatum imorgon. Mmmm. Not.

21:13 Spela FFX2 eller skriva? FFX2 – Skriva? >.<

 

~ * ~

 

2008-10-28 – 23.22 – Tisdag

AAaaaaAAAAaaaaAAAAAAAAaaaaaa….

   Jag har köpt en ny mobiltelefon. Med tillhörande abonnemang. Frukta icke, jag behåller mitt gamla nummer. Vill ni höra den episka sagan om hur det hela gick till? Inte? Well, screw you, I’m telling it anyways;

 

Det var en helt vanlig dag i fröknarnas lägenhet när plötsligt (!!!) jag fick ett infall att vilja bege mig ut i den stora vida värld som Örebro är och undersöka platser som ännu lämnats oupptäckta men som i mitt äventyrliga sinne etsats sig fast och bara väntade på att bli sedda. Denna plats jag pratar om kallas Marieberg Centrum, en plats fylld med eskapader och skatter. Jag övertalade snart min kamrat att vi skulle skynda oss till bussen för att komma dit så snart som möjligt. Bussen, detta hemska och otäcka odjur som man aldrig kan lita på fullt ut, var självklart sen. Men vi hade dock tur att inne i staden lyckas byta till nästa buss inom tio minuter, vilket gladde oss storligen. Bussens ägare, de lömska Länstrafik, var inte snälla utan hade gett mig fel uppgifter och lurade oss att gå av en hållplats tidigare än vi behövde. Egentligen hade Länstrafik taktiskt gett oss rådet att gå av tre hållplatser förtidigt, men, smarta som vi var gick vi av då vi skymtade en stor lagerbyggnad ute i ödemarken.

   Vårt första stopp blev Jula, en underlig marknad som stank av testosteron och svett. Väldigt manlo. Vi fann dock till vår stora glädje att männen, de groteska och fula, inte åt upp oss, men gav os underliga blickar… Efter en stund hade vi införskaffat oss en klocka att ha i vårat vardagsrum så att vi inte spelar till långt in på nätterna eller behöver flytta på köksklockan. Däremot uteblev borren, den jag behöver för att skyla mig då jag skall sova, eftersom jag fortfarande inte har några gardiner i mitt sovrum.

   Vi hittade till Games, en uttömd skattkista och bestämde oss för att gå in i det riktiga köpcentret. Det var mycket läskigt därinne, då de höll på att bygga om väldigt mycket. Men vi inhandlade torkad ananas, curite och små söta skålar att ha saker i. Vi tog en sväng förbi Expert men insåg att de inte hade särskilt mycket av intresse för oss att erbjuda. Klockan började nu närma sig middagstid och eftersom vi båda var smått nervösa, L på grund av ett sammanbrott tidigare och jag på grund av att jag höll på att bryta samman, så vi bestämde oss för att besöka värdshuset Gyllene Bågarna. Därefter bestämde vi oss för att vi skulle försöka hinna med nästa hemska buss hem innan det blev mörkt utanför. Detta misslyckades totalt…

   Jag såg skylten och jag visste att det inte bådade gott. Men den röda färgen, de lysande vita bokstäverna och den varma atmosfären lockade på mig och snart hade den även L i sitt grepp. Vi gick förbi grindarna och var fast. Det första vi träffade på i denna lömska, men ändock ljuva grotta var ett kärl med magiska essenser att smaksätta vatten med. Vi insåg att vi inte skulle behöva några sådana, eftersom jag nyligen fått en sådan makapär att blanda essenserna med.

   Vi vandrade vidare. Jag fick syn på det som jag så länge pratat om att införskaffa. Den var också röd. Och svart. Den glänste och glittrade och prislappen var inte större än att den fick plats i min ficka. Villrådig såg jag mig om och fann till min glädje en söt liten flicka med en namnskylt som talade om för mig att hon var inte bara försäljerska, hon var även avdelningschef för mobiltelefonerna. Hon presenterade Femtiotretjugo för mig och det sa klick. Eller snäpp. Jag vet inte riktigt om jag fick mig en knäpp… En liten stund senare skrev jag under mitt första kontrakt på en mobiltelefon med tillhörande abonnemang och vacklade förvirrat iväg från den söta och mycket trevliga och sympatiska försäljerskan för att finna att L också blivit förtrollad i denna underliga grotta. Hon hade också funnit sig en försäljare som försökte hjälpa henne att förstå fördelarna med en bärbar informationsbank. Inte för att han behövde förklara fördelarna särskilt mycket, men det underlättade att få höra dem från någon annan än sig själv och de runt omkring sig.

   Ett problem uppstod dock när vi insåg att våra gulddukater inte skulle räcka till en informationsbank, så den snälla försäljaren föreslog då en avbetalningsplan. Detta kräver dock ett så kallat SIBA-kort, vilket ingen av oss har vid detta tillfälle. Eftersom det var L som skulle ha banken försökte hon ansöka om kortet först. Vilket misslyckades fatalt. Men, som den räddande vän i nöden som jag är, grep jag in och föreslog att fakturan kunde skickas till mig och L kunde själv betala den, det vill säga jag fick kortet istället. Varför jag kunde och inte L, det är ett mysterium som vi lämnade bakom oss i grottan…

   Försäljaren försvann iväg och kom tillbaka, med en laptop och sex påsar med godsaker. Min söta försäljerska kom förbi och insåg att vi snart skulle vandra iväg till skattmasen frågade försiktigt om hon möjligen mot förmodan skulle kunna komma i åtnjutande av en av dessa påsar. Med tanke på att de vägde ett kilogram per påse, räckte vi gladeligen över en av dessa till henne och fick henne att avlägga ett löfte om att dela denna med försäljaren.

   Vi vandrade iväg till skattmasen och småfnittrade över våra inköp. Detta var i sanning en väldigt underlig dag.

 

I klartext; jag köpte en Nokia XpressMusic och L en Packard Bell, modell nånting.

 

23:54 SOVA!!!