Good bye my friend

Idag fick Skorpan somna in. Lite drygt ett år gammal. Men han mådde inte bra. Har gått omkring och spytt och bajsat överallt den senaste veckan. I natt fick Dennis torka blodspyor efter honom.
Jag kanske inte direkt älskade honom, men jag hatade honom inte heller. Verkligen inte. Än mindre ville jag att det skulle sluta så här, men vi har inga pengar. Det hade varit annorlunda om vi hade haft det, då hade vi försökt med mediciner först. Men mamma ville inte gå igenom samma sak igen. Samma sak som hände Ika, vår första katt.


Det sista han fick göra var att ligga i min säng och gosa med mig och Nina.
Jag kommer sakna honom, det kommer jag verkligen. Oavsett vad jag tyckte om honom, så kommer jag sakna honom.

Jag har ju Akuma kvar, men han kommer antagligen förbli kvar här medan jag flyttar. Och förhoppningsvis kommer han klara sig två år till. Han är inte så gammal, inte än.

I övrigt har jag blivit stressjuk, eller något i den stilen. Lådorna börjar bli fulla, men än är det mycket kvar, många lådor kommer stanna hemma och vänta på bättre tider. Sängen, skrivbordet, hyllan och byrån kommer ju stå kvar tills flyttlasset står, men jag måste tömma dem. Bokhyllan är nästan tom, likaså byrån. Sängen är det ju inte så mycket att göra åt, men skrivbordet skulle behöva sig en röjningsomgång. Har slängt ut nästan alla gamla glasflaskor som bara tog plats i mitt vitrinskåp (som också är tomt), ska försöka göra mig av med mitt Coca Cola-topia nån gång också... Vete sjutton hur jag ska göra med alal rosor och blommor och sånt. Vill ju inte slänga dem, men det känns lite riskabelt att låta dem följa med till Örebro också.
Det är så mycket som händer nu, och allt händer på en och samma gång. Inte konstigt att min mage har gjort uppror.

Fortsatt bekymmer är att hitta lägenhet. Har fått erbjudanden på ett par, men inte fått dem i slutändan. Lite trist. Söker treor så jag och Linnéa kan bo ihop. Men tills dess kommer jag bo hos Jesper. Dock har jag ingen aning om hur stort han har eller hur mycket jag kan ta med till honom... Annars får man väl ta det i omgångar eller något...

Kära du jag känner många tjocka käcka gubbar, somliga har käpp andra hoppar över stubbar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0