Alakazam

Ja, jag ska ta och redovisa min helg här också. Eller fragment av den.
Det hela började i torsdags då vi jobbade väldigt mycket med status, både hög och låg, positiv och negativ. Är det något jag avskyr så är det negativa högstatuspersoner. De finns där för att trycka ner folk, och det var precis vad vår lärare utsatte mig för. Jag var tvungen att intala mig själv flera gånger att mina klasskompisar inte är sådanna människor i verkliga livet, men det var svårt.
Dagen fortsatte på jobbet som inte heller var en höjdare. För er som inte vet jobbar jag med att ringa villaägare i stockholmsområdet för att boka möten med energirådgivare. Man kan ju förstå att folk inte är så väldans pigga på telefonförsäljare, men jag säger bara: STOCKHOLMARE! De kan konsten att vara negativa åt allt. Nåja, jag fick bokat två möten - yey, det är vad jag brukar sätta.

Dagen därpå, i fredags, hade vi utvärdering i klassen efter den minst sagt spektakulära Höstfest vi hade arrangerat på skolan. Deltagarna tyckte att den var strålande och grymt kul, men vad vi koncentrerade oss på var allt som gått snett under förberedelserna och vad som inte klaffade under kvällen och vad som hänt efteråt. Allt negativt man kan tänka sig, från 8.30 till 14.10. Borträknat ca två timmars rast och fika utspridda under dagen. Jag var så arg att jag kokade över alla elaka och hemska kommentarer, så det första jag gjorde när dagen var slut var att stega in på mitt rum, sätta i en fartfylld skiva musik och vräka allt skräp upp från golvet till min säng. Sen började jag städa och göra i ordning. Det hade kanske gått bättre om jag inte lyssnat på Kiss, utan istället Offsprings - som sedan länge är min favoritstädmusik - men det gick bra ändå. Jag var faktiskt nästan klar när min kära mor ringde mig och meddelade att jag fått en bok från Ordfront. Detta fick mitt blod att åter börja sjuda och jag slängde mig över min fars laptop, som jag så vänligt fått lånat, och började skriva på ett väldigt argt brev till dem, som jag senare mailade iväg.

Senare på kvällen träffade jag på ett par klasskompisar som skulle på fest hos en av mina andra klasskompisar och ville att jag skulle hänga på. Visst, tänkte jag, det kan jag väl göra. Och visst var det trevligt på festen, men när folk säger att de ska dra och jag står med händerna i rockfickorna och folk börjar blanda nya drinkar blir jag lite småsur. De sa att jag skulle hinna med bussen. Västtrafik.se sa att jag skulle hinna med bussen. Min klocka sa att jag skulle hinna med bussen. Västtrafiks tidtabell på busshållplatsen sa att jag var precis i tid för att hinna med bussen. Men där fick jag stå i en halvtimme utan att någon buss dök upp, vilket gjorde att jag missade pendeln, och nattbussen och var strandad i centrala Göteborg. Sen hoppade jag på linje fyra och fick Kim att ringa en taxi till mig. 360 kr senare fick jag sova. I och för sig hade jag kunnat vänta tre timmar inne i stan och sparat mina pengar, men just då ville jag slå någon hårt.

På lördagen tog vi det lungt. Spela Guitar Hero, eftersom någon *host*KIM*host* inte städat sitt rum, och därför inte har Internet. Fram till halv sex. Då åkte vi in till stan och sedan vidare till varsin fest. Den jag befann mig på var väldigt trevlig, med människor jag inte träffat på ett tag (Bäta, Krille, Arrä+bihang, Erica och Pia(?)). Vi tittade på Dude, Where's My Car och spelade Fia med Hutt. Eller de, jag skrålade Aqua för dem. Och hittade på roliga regler som jag försökte få dem att följa, men de tyckte deras regler var bäst. När klockan närmade sig tolv fick de för sig att bryta upp. Så jag ringde Kim och tyckte att de skulle bege sig till Rockbaren. De skulle de också, så fort de druckit upp, och jag kunde ju pallra mig dit och underhålla mig själv, eller Kikki som också var där. Jovisst, det var trevligt, bortsett från att utmaningen att hålla mig undan folk jag inte tycker om till sist blev ganska påfrestande.
När Kim c:o väl dök upp tog det inte lång tid innan en viss kille smög sig fram till mig och både kramade mig och tydligen pussade mig på kinden. Det senare minns jag inte, men tydligen såg Kim det, eftersom han på två röda hade hoppat från baren till spelautomaterna där jag stod, och lagt armen om mig och lite halvt ovänligt knuffat bort killen. Han blev stolt över mig förra helgen, nu var det min tur att skina av glädje. (Han sa senare att han trodde att det var en kompis till mig - som han inte kände igen - eftersom han pussade på mig, och därför inte knuffat bort honom hårdare.)

Utan några fler missöden lyckades vi hinna till pendeln i tid och hann med den sista bussen hem och somnade någon gång strax efter fem. Och hela söndagen spenderade vi i sängen. Ja, vi läste. Han - Onda och Hemliga Sällskap Genom Historien (eller något i den stilen), jag - Sagan om Drakens Återkomst - Järnets tid. När klockan var fyra på eftermiddagen tittade Kims far in och beordrade oss att städa Kims rum. En halvtimme senare var rummet mer skinande rent än jag någonsin sett det under de 19 - YEY - månader vi har varit tillsammans - YEY! När rummet var städat fick han tillbaka Internet. Då satte jag mig att spela Fiesta. Två timmar senare, ungefär, var det mat. Sen Fiesta igen. Sen ville Kim spela, och då la jag mig för att läsa. Sen somnade vi vid elva, tror jag. Och vaknade igen när klockan var sex, gick upp halv sju, drack en kopp te och fick sen skjuts till skolan.

ANT är inte min skit, så att säga. Men när folk börjar fnissa åt saker som ingen annan förstår *host*SEMLA*host* så blir lektionen genast mer intressant. Eller kanske inte, men ändå. Engelskan var också rätt kul. Grammatik har aldrig riktigt varit min grej, men det gick faktiskt ner den här gången. Precis som maten. Trots att de gör jättesalta såser här på skolan, så dränker jag resten av maten i dem, eftersom de inte kryddar något annat. Matten var också rätt lättsmält. Derivata är min skit. I alla fall när jag förstår vad uppgifterna handlar om. Därefter vankades Elevkårstyrelsemöte. Plågsamt (ehehe, nej, skojade bara...). Som vanligt begav jag mig därifrån innan vi avslutat mötet och pilade ner till bussen för att komma i tid till jobbet. På vägen mötte jag Art. Honom har jag inte sett på år och dar. Väl framme på jobbet var dörren till kontoret låst. Det lös därinne, men ingen öppnade när jag knackade. I en halvtimme satt jag och väntade på att någon skulle dyka upp, men ingen kom. Så jag tog mitt pick och pack och åkte tillbaka in till centrum och tog en buss hem till mamma istället.

Hemma blev de smått oförånade över att jag plötsligt dök upp, men jag fick mat i magen i vilket fall som helst. Sen dök även Maria upp. Värsta family-reunion. Mamma, Lisa, jag och Maria satt och gosade med katter och hundar en bra stund innan vi sistnämnda bestämde oss för att åka hem igen. Mamma såg till att jag inte glömde den förhatliga boken och jag åkte återigen in till stan. Precis när bussen kommit till Brunnsparken ser jag hur Grön Express åker iväg utan att vänta på mig. Nåja. Jag spatserade in till Pressbyrån och köpte ett paket att lägga boken i och gick till Nisseterminalen för att vänta på nästa buss. Nu har jag bara två-tre sidor kvar av Sagan om Drakens Återkomst - Järnets tid. Nu sitter jag här i datasalen och skriver det här. Det har bara tagit mig en timme, medan Catta suttit och laddat upp bilder på sin deviantart.