Alakazam

Eller ja. Säg NEJ till reklam.
Reklam borde man få tacka ja till istället för nej. Tänk så mycket skog som går åt till all denna reklam som slängs direkt när brevbäraren eller någon stackare som jobbar för Direktreklam lagt ner den i brevlådan. Som brevbärare vet jag hur tungt det är att cykla omkring med över 500 kilo (nej, jag skojar inte) reklam i väskan. Och det bara reklam. Antag att varje hushåll får 40 gram brev per dag. Den ungefärliga rundan jag gör i lägenhetshus har mellan 70-100 uppgångar, ca sex hushåll i varje. Lätt ekvation. Breven bidrar då bara med mellan 17-24 kilo. När det bara är brev går det snabbt och lätt att springa i trapporna, man kan hoppa över de hushåll som inte ska ha något för dagen. Med reklam däremot måste man springa upp till femte våningen, trots att det bara är herr A. Nonym på första våningen som faktiskt får brev (och det brevet kunde lika gärna vara adresserad reklam). Hur nödvändig är man på en skala egentligen?

Egentligen vill jag ge en stor eloge till alla dessa postisar som dag ut, dag in, i regn, snö, vind, rusk, solsken och mörka vinterdagar ger sig ut för att släpa omkring på din jävla reklam. Du kanske är en av dem som tycker om när brevbäraren kommer, en ensam stackare som inte har många vänner eller släktingar, där den som faktiskt kommer varje dag (utom helger då) har sin blåa svettiga uniform och lämpar av en liten del, som knappt märks när den försvunnit. Eller är du en av dem som tycker det är skitjobbigt när det är en stackars brevbärare som råkat göra fel, på grund av att det bor femton A. Nonym i samma trappuppgång, och ingen har vett nog att ringa till sitt lokala kontor och meddela felet, utan ställer sig och skäller på brevbäraren i trappuppgången. Själfallet händer det ju aldrig när ordinarie brevbärare är ute, nej, det är självklart att man märker ju när det är vikarier. De kan aldrig göra något rätt. Hur lätt är det då på en skala att göra rätt om man inte får någon hjälp inne på kontoret? Som jag, jag har varit vikarie sedan julen 03, så jag borde ju kunna en hel del. Och det kan jag. På det första kontoret jag kom till. Men på det andra? Nä, där var det ett annat system, husen var inte låga lägenhetshus, utan höghus. Kul. Och sedan göra fel, och få utskällning efter utskällning för att man inte gör som ordinarie gör. Jag är iaf glad att chefen aldrig skällt på mig.

Det finns en sammanhållning på Posten som jag tycker om. På mitt vanliga kontor. Hux flux är det någon som roppar "STRETCHING!" och halva personalstyrkan går iväg och stretchar mitt i allt arbete. Och sen har jag ju min faster där, och ett par andra vänliga själar som ser till att jag har någon att äta med (och att jag äter..). Och sen när man ska ut, så ser de till att jag har kläder efter väder och att jag har en fungerande cykel (ibland har det dock hänt att cyklarna de sagt skall vara såå bra har haft dåligt pumpade hjul, trasiga växlar, snea styren eller sadlar, men ändå). Och skulle det av någon anledning vara strul ute på rundan, att jag antagligen kommer komma tillbaka till kontoret klockan sju på kvällen, eller om något annat knasar, så är det bara att ringa dem och säga "Hej, jag vill ha hjälp". Och då kommer de, med den gula bilen, eller de gula cyklarna. Det är som att vara individualist i en myrstack. Visste ni förresten att Posten har sin egen förening, som är till för att brevbärare i samma städer ska kunna umgås tillsammans på fritiden? Lite som en studentförening, fast mindre alkohol och mer sport (verkar det som iaf..).

Men åter till elogen. Vet ni hur utomordentligt jobbiga era brevinkast och brevlådor är? Det är sällan man hittar någon dörr som har ett inkast som funkar som det ska. Tänk er att man ska in i en uppgång med tio hushåll. Det är reklamdag. Och inte bara det, det är ODR-reklam, dvs reklam som skall ut till ALLA, även de som satt upp lappar på sina dörrar att de inte vill ha. Du har alltså två olika reklamprylar att hålla reda på, det blir en stor, tung, otymplig hög. Och som löken på grädden på potatismoset så är brevinkasten på något vänster igenbommade. Eller så sitter det skruvar långt ut i luckan som har sönder breven. Eller så ramlar något ut ur högen, och man har ingen aning om vart den låg, eller vem den ska till? Och så blir allt fel. Dessutom har någon vält cykeln när man kommer tillbaka. Denna Någon kallar jag för Herr Tyckaomattjävlas. Oftast är det mitt eget fel för att jag balanserat reklam och brev på ett dåligt sätt. Eller så är marken ojämn, och då spelar det ingen roll om man inte justerar cykeln innan man släpper taget. Jag fattar inte hur de orkar kämpa sig fram och tillbaka i alla dessa olika väderlekar som Sverige har att erbjuda...

Tänk er framtiden. För tio år sedan trodde man inte att Posten skulle ha någon funktion kvar i samhället, eftersom allt skulle gå med elektronisk post. Och spamfilter skulle ersätta de där jobbiga lapparna på dörrarna som antingen är halvt nedrivna eller innehåller aktivistiska budskap. Hur kommer det bli 2017? Kommer allt vara digitaliserat, eller har världen gått under tills dess? Känns ju lite skumt att hoppas på det, men om företagen ska fortsätta producera sådär onödigt mycket reklam, som sen inte ens återvinns, utan bara slängs med plast, glas, äpple och bajsblöjor....

Grattis Världen.