Åh, Millenium Två...
Hur ska det gå för musiken i framtiden? Jag menar, en genre är ju inte längre bara en genre, utan uppdelad i jättemånga subkategorier. Ta femtio-sextiotalet. Då var det Beatles och Kungen som regerade. De var Rock'N'Roll. Renodlad rock och rull. Sen kom sådanna där mörkare band, Black Sabbath, Rolling Stones, AC/DC, Judas Priest... för att inte tala om Sex Pistols och Ebba Grön och deras jämnlikar. Rock'n'rollen blev uppdelad i rock, och roll, eller pop, som det kallas. Rocken å sin sida blev den musikaliska rocken, den mörka hårdrocken, och den skräniga punkrocken. Samtidigt blev också popen indelad i små subkategorier, synthpop, hiphop osv.
Och så har vi dagens musik. Eller gårdagens, rättare sagt.
Jag är inte jätteintresserad av Melodifestivalen, men sedan Alf Poier dök upp för ett par år sedan med sin Weil Der Mensch Zälht har det varit lite småintressant att se vadför bidrag som gått i hans två fotspår. Det ena heter rock/hårdrocksinslag, det andra kallar jag för medveten text. En speciell sak med schlager är ju att låtarna (som är riktiga schlager) inte ska handla om samhällsproblem eller politik eller något sådant, utan om att världen är en underbar plats, jag älskar dig, min kärlek är inte besvarad, du är mitt allt osv. Det är vad jag kallar schlager. Titta bara på ABBA och Carola. Okej att den sistnämnda har lite tveksamma rötter i sina inspirationskällor (Bibeln), men hon är ändå en av våra största schlagerstjärnor. Nämner man schlager, vad tänker man först på? Efter förra året är det väl Lordi och Finland som mot alla odds vann en skrällseger, men för fem år sedan? Då var det Charlotte Nilsson/Perelli som gällde - Tusen och en Natt. Jag frågar mamma vilka artister hon tänker på när jag säger schlager.
- Diggi-lo-Diggi-ley av Herreys, Fyra bugg och en Coca Cola med Lotta Engberg eller Främling med Carola, säger hon och börjar sjunga en massa gamla låtar som jag inte ens var schlager, utan bara hört dem på P4. Vad handlar dessa låtar om? Ingenting, i dagens mening. Igår vann ett bidrag från Serbien, som enligt rykten handlar om att vara sann mot sig själv, att vara ärlig, tjejen som sjöng frågade Gud vilka stigar hon skulle vandra i sitt liv. Enligt kommentatorn (Kristian Luuk) sjöng hon om homosexuellkärlek. Och det intrycket fick man också då hon var omdansad av en massa kvinnliga körtjejer, som hon i slutet tog i hand och visade ett hjärta målat, varsin halva på vardera handen. Jag tycker låten var bra, även om jag inte vet vad den handlar om, så tyckte jag den var vacker, stark och defenetivt inte en schlager. Den enda riktiga schlagern som deltog var väl egentligen Irlands bidrag, för lika mycket som en schlager inte ska handla om nånting, så ska den också få en att tänka på ursprungslandet. Och det var den enda låt som drog direkta folkkära kopplingar till Irland. Men jag måste å andra sidan säga att det fanns en massa potientiella schlagerbidrag, men de var alldeles för poppiga, eurodisco, rockiga osv. Det fanns bara Irland. Och dom kom sist.
Så vart är musiken på väg egentligen? Hade jag fått bestämma hade man tagit tillbaka den där gamla regeln att man måste sjunga på sitt hemspråk. Då skulle en del av den gamla schlagerkänslan komma tillbaka, och min generation har återigen en återkommande plåga att inte vilja vara med om. Men om det fortsätter så här, så tror jag tävlingen är död. Det skulle inte förvåna mig om man i framtiden delar upp den europeiska delen på samma sätt som man gjort i flera av länderna, däribland Sverige, i flera deltävlingar, inte bara en semifinal och en final, utan att alla får kvala. Alla länder får vara med om att besluta vilka som faktiskt är värda att gå vidare. Inte för att några av semibidragen i år var särskillt bra. Men det var å andra sidan inte många av finalisterna heller.
Jag la mina röster på Ukraina, Frankrike (som för första gången på länge dök upp med ett bra bidrag, jämförelsevis med alla dessa crapballader de skickat tidigare år) och på Serbien, faktiskt. Men jag blev grymt besviken på alla dessa balkanländer. Fy.
Fan, jag somna' innan klockan slog tolv.
Och så har vi dagens musik. Eller gårdagens, rättare sagt.
Jag är inte jätteintresserad av Melodifestivalen, men sedan Alf Poier dök upp för ett par år sedan med sin Weil Der Mensch Zälht har det varit lite småintressant att se vadför bidrag som gått i hans två fotspår. Det ena heter rock/hårdrocksinslag, det andra kallar jag för medveten text. En speciell sak med schlager är ju att låtarna (som är riktiga schlager) inte ska handla om samhällsproblem eller politik eller något sådant, utan om att världen är en underbar plats, jag älskar dig, min kärlek är inte besvarad, du är mitt allt osv. Det är vad jag kallar schlager. Titta bara på ABBA och Carola. Okej att den sistnämnda har lite tveksamma rötter i sina inspirationskällor (Bibeln), men hon är ändå en av våra största schlagerstjärnor. Nämner man schlager, vad tänker man först på? Efter förra året är det väl Lordi och Finland som mot alla odds vann en skrällseger, men för fem år sedan? Då var det Charlotte Nilsson/Perelli som gällde - Tusen och en Natt. Jag frågar mamma vilka artister hon tänker på när jag säger schlager.
- Diggi-lo-Diggi-ley av Herreys, Fyra bugg och en Coca Cola med Lotta Engberg eller Främling med Carola, säger hon och börjar sjunga en massa gamla låtar som jag inte ens var schlager, utan bara hört dem på P4. Vad handlar dessa låtar om? Ingenting, i dagens mening. Igår vann ett bidrag från Serbien, som enligt rykten handlar om att vara sann mot sig själv, att vara ärlig, tjejen som sjöng frågade Gud vilka stigar hon skulle vandra i sitt liv. Enligt kommentatorn (Kristian Luuk) sjöng hon om homosexuellkärlek. Och det intrycket fick man också då hon var omdansad av en massa kvinnliga körtjejer, som hon i slutet tog i hand och visade ett hjärta målat, varsin halva på vardera handen. Jag tycker låten var bra, även om jag inte vet vad den handlar om, så tyckte jag den var vacker, stark och defenetivt inte en schlager. Den enda riktiga schlagern som deltog var väl egentligen Irlands bidrag, för lika mycket som en schlager inte ska handla om nånting, så ska den också få en att tänka på ursprungslandet. Och det var den enda låt som drog direkta folkkära kopplingar till Irland. Men jag måste å andra sidan säga att det fanns en massa potientiella schlagerbidrag, men de var alldeles för poppiga, eurodisco, rockiga osv. Det fanns bara Irland. Och dom kom sist.
Så vart är musiken på väg egentligen? Hade jag fått bestämma hade man tagit tillbaka den där gamla regeln att man måste sjunga på sitt hemspråk. Då skulle en del av den gamla schlagerkänslan komma tillbaka, och min generation har återigen en återkommande plåga att inte vilja vara med om. Men om det fortsätter så här, så tror jag tävlingen är död. Det skulle inte förvåna mig om man i framtiden delar upp den europeiska delen på samma sätt som man gjort i flera av länderna, däribland Sverige, i flera deltävlingar, inte bara en semifinal och en final, utan att alla får kvala. Alla länder får vara med om att besluta vilka som faktiskt är värda att gå vidare. Inte för att några av semibidragen i år var särskillt bra. Men det var å andra sidan inte många av finalisterna heller.
Jag la mina röster på Ukraina, Frankrike (som för första gången på länge dök upp med ett bra bidrag, jämförelsevis med alla dessa crapballader de skickat tidigare år) och på Serbien, faktiskt. Men jag blev grymt besviken på alla dessa balkanländer. Fy.
Fan, jag somna' innan klockan slog tolv.
Kommentarer
Trackback
